Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Avkriminalisering av drogbruk frigör enorma resurser

Debatt. Missbrukspolitik.

För två veckor sedan meddelade regeringen en helomvändning från den narkotikapolitiska nolltoleranslinje Sverige i fyrtio år missionerat i världen. ”Jag tror”, sade folkhälsominister Gabriel Wikström innan han klev på planet till FN:s aktuella megamöte om världens framtida drogpolitik, ”att det kommer att uppfattas som att vi nu helt lägger om vår narkotikapolitik.”

Nyheten var att också Sverige, som ett av EU:s sista länder, nu blir en aktiv förespråkare för harm reduction – skadelindring, i svensk liturgi tidigare kallat ”drogliberalism” – inte bara som självklar praktik utan också som ett dominerande narkotikapolitiskt perspektiv som förs in i policydokument och strategier. Sprutbyten, överdosprevention, läkemedelsbehandling och rådgivning från aktiva narkomaner ska vara bärande delar av politiken och inte längre kunna avvisas med hänvisning till religiösa dogmer om det narkotikafria samhället. ”Vi har”, sa Wikström, ”målat in oss i ett hörn och uppfattats som extremister”, men med FN-mötet ”inlett ett arbete för att ta oss ur detta hörn.”

Från denna vrå – övergiven av alla demokratiska stater – kommer nu ett rop från Gunnar Bergström (DN 28/4), bara en av alla sjuttiotalsmaoister som kom att spela så avgörande roll för etableringen av den svenska antiknarkpopulism som förra året fick svidande kritik av FN:s kontor för mänskliga rättigheter.

Bergström har missuppfattat en norsk studie och jämför personer med tung missbruksproblematik med personer med mycket mindre problem – de som valde substitutionsmedicin hade använt heroin mer än dubbelt så länge som de andra och haft mer än tre gånger så många överdoser – och det är såklart föga förvånande att en mycket tyngre grupp har allvarligare problem även efter tio år. Mot Bergströms missbruk av valda studier står, som Socialstyrelsen nu konstaterar, en stor mängd solid forskning som visar på den läkemedelsassisterade rehabiliteringens goda effekter på missbruk, kriminalitet, hälsa och överlevnad.

Mer komiskt blir det när Bergström åberopar Portugal. Ingen har hävdat att avkriminalisering av eget bruk i sig leder till minskat missbruk, utan skälet till att Kofi Annan och andra förespråkar reformen är att den omfördelar enorma resurser från områden där de gör nästan ingen nytta alls (polis, rättsväsende, fängelse) till områden där de får stor effekt. Att Portugal kunde ta klivet från 25 till 75 miljoner i vårdbudget berodde helt på den resursrockad som avkriminaliseringen möjliggjorde.

Det ökade blandmissbrukets betydelse för dödligheten och avregleringen av svensk vårdmarknad i kombination med ökad förskrivning av substitutionsläkemedel skapar utan tvekan nya utmaningar för dagens beroendevård, men när Bergström ekar den svenska nolltoleransens gamla dogm om att målet med all missbruksvård ”i första hand” ska vara drogfrihet visar han att omdömet bara mognat marginellt sedan han var entusiastisk anhängare av Pol Pot. Utopiprojekten bör stanna i graven och vårdens första mål ska givetvis vara överlevnad – bara därefter är allt möjligt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.