Hatet och politiken

Bo Rothstein: Vänstern måste rannsaka sig själv

En vänster som vill återta den politiska hegemonin måste avsvära sig offer­rollen och våga se verkligheten i vitögat och därmed ta itu med sina egna tabun, skriver Bo Rothstein.

Foto: Fredrik Persson / Scanpix En vänster som vill återta den politiska hegemonin måste avsvära sig offer­rollen och våga se verkligheten i vitögat och därmed ta itu med sina egna tabun, skriver Bo Rothstein.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Det räcker inte att som Maria Sveland oroa sig över högerextremismen utan att bedriva självkritik. Det skriver Bo Rothstein, som anser att vänstern måste avsvära sig offer­rollen och ta itu med sina egna tabun.

Det räcker inte att som Maria Sveland oroa sig över högerextremismen utan att bedriva självkritik. Det skriver Bo Rothstein, som anser att vänstern måste avsvära sig offer­rollen och ta itu med sina egna tabun.

Maria Sveland är med all rätt orolig och upprörd över högerextremismens framgångar i Europa och det hat som denna rörelse kolporterar. Problemet är att Sveland, liksom Magnus Linton vars bok hon refererar, inte har mycket att komma med när det gäller frågan varför den europeiska vänstern blivit ett så lättattackerat offer för detta hat och i så liten grad lyckats etablera ett effektivt motmedel mot extremhögerns framgångar. Att i en situation som denna enbart välja att ikläda sig offerrollen och beklaga sin vanmakt över sakernas tillstånd är inte mycket till politisk strategi.

Vad som lyser med sin frånvaro hos dem som anser sig vara solidaritetens och jämlikhetens försvarare är varje form av självkritisk diskussion om hur det kunnat gå så illa att man nu tycks sakna effektiva motmedel mot extremhögerns och reaktionens framfart. Sveland räds ett nytt trettiotal, men glömmer då att detta årtiondes politiska utmaningar faktiskt resulterade i fundamentalt olika utfall för den politiska vänstern. I Tyskland, Österrike, Spanien och Italien krossades man under fascism och nazism. I länder som Frankrike, Finland och Storbritannien tvingades man in i en underordnad politisk position. Men i Sverige och de andra skandinaviska länderna blev det precis tvärtom, här lyckades vänstern i form av socialdemokratin ta kommandot och uppnå en politisk hegemoni som kom att vara under flera årtionden. Vad var skillnaden, varför gick det så olika, vad finns att lära?

Annons:

Mitt svar på den frågan är att socialdemokratin i Sverige lyckades stoppa högerextremismen och vinna politisk hegemoni genom att faktiskt erkänna och komma med fungerande lösningar på ett antal problem som under lång tid innan varit tabu för vänstern. Därmed slet man vapnen ur händerna på högerextremismen och kunde också neutralisera den mera rumsrena politiska högern för lång tid framöver. Vilka tabubelagda problem var det då man erkände och kom med fungerande lösningar på?

Det första var att den klasskampsbaserade konfrontationspolitiken var en återvändsgränd. Retoriken att beskriva motståndarna, det vill säga arbetsgivarna, som simpla närmast tjuvaktiga utsugare vilka med alla medel skulle bekämpas lades på hyllan. Detta innebar inte att man bortsåg att det fanns ett motsättningsförhållande mellan arbete och kapital, men man valde att omdefiniera denna motsättning från absolut och total till en fråga om förhandling. När allt kom omkring var man oense om relationen mellan löner och vinster, det vill säga om pengar, och pengar är en storhet som är oändligt delbar. För det andra erkände man att det inte var okej att fackföreningar fysiskt attackerade och misshandlade strejkbrytare, såsom till exempel skett i Ådalen 1931 innan militären öppnade eld. Det betydde inte att man accepterade strejkbryteri, men lagarna skulle gälla före nävrätten även för de fackliga organisationerna. För det tredje erkände man att det myckna strejkandet inte var till mycket nytta.

Klasskampsretoriken hade lett till en uppsjö av strejker, Sverige hade faktiskt världsrekord i antal dagar som förlorats på grund av strejker och lockouter under 1920-talet. Eftersom dessa konflikter, som var mycket kostsamma för både facken, arbetsgivarna och samhället, förr eller senare skulle sluta i ett avtal kom man på att man skulle, med en ny förhandlingsordning, kunna komma fram till dessa avtal det myckna strejkandet förutan. Så fick vi Saltsjöbadsavtalet och en fungerande arbetsmarknad. För det fjärde erkände man att det faktiskt fanns ett nationellt projekt. Folkhemsretoriken kom att ersätta klasskampsretoriken.

Därmed vred man det nationella projektet ur händerna på högern. Samtidigt som Per Albin Hansson lade fram folkhemsmetaforen krävde hans partiledarkollega i Spanien ett slut på samarbetssträvandena och proklamerade ”klasskamp till slutet”. Så fick den spanska vänstern den politiska totalkonfrontation de så hett önskat, tyvärr förlorade man (något att fundera på för de feminister som stöder SCUM-manifestet månne).

Till detta kom det kanske förnämsta tricket i de politiska trapetserna som vi någonsin skådat i vårt land, nämligen hur dåvarande socialministern Gustav Möller lyckades göra högerns klassiska paradgren, befolkningsfrågan, till en vänsterfråga som utgjorde fundamentet för bygget av den generella välfärdsstaten under parollen ”endast det bästa är gott nog för folket”. Inte minst resulterade detta under 1930-talet i ett antal reformer som kraftigt stärkte mödrarnas och barnens ställning.

Samtliga dessa fem strategier som under 1930-talet ledde till vänsterns politiska hegemoni i vårt land, byggde på att man vågade erkänna att de problem som den politiska högern, inklusive extremhögern, pekade på faktiskt existerade. Med egna radikala lösningar på dessa problem lyckades man avväpna inte bara extremhögern, utan också den mer städade högern i vårt land. Här är skillnaden mot dagens vänster fundamental när det gäller frågan om integration. Beröringsskräcken att på något sätt förknippas med rasism och främlingsfientlighet har gjort att vänstern valt att blunda för de faktiskt existerande problem som människor ser i sin vardag och som dessvärre driver en del av dem in i högerextremismens famn. Man kan peka på den feministiska vänsterns långvariga förnekelse av existensen av hedersrelaterat våld, man kan peka på stödet för åsikten att varje utfall där invandrare kommer sämre ut än etniska svenskar skall betraktas som ett utslag av rasism, man kan peka på sveket mot de unga muslimska kvinnor (och en del män) som tvingas in i en förtryckande kultur och man kan peka på ovilligheten att se kopplingen mellan vissa typer av invandring och kriminalitet.

Maria Sveland har alldeles rätt i att det är en trivialdiskussion som Bengt Ohlsson har startat. Den stora frågan är i stället denna: En vänster som vill återta den politiska hegemonin måste avsvära sig offer­rollen och, som man gjorde på 30-talet, våga se verkligheten i vitögat och därmed ta itu med sina egna tabun. Frågan är vem som har det nödvändiga modet att göra detta.

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

Cancervard-500
Foto:Fredrik Funck

 ”Vi närmar oss en katastrof.” Anställda inom barncancervården varnar. 17  2 tweets  15 rekommendationer  0 rekommendationer

Viggo-cancarvard-144
Foto:Fredrik Funck

Viggo, 8, träffade sammanlagt 27 olika läkare innan han dog.  Föräldrarna har gjort en IVO-anmälan. 9  3 tweets  6 rekommendationer  0 rekommendationer

Malou-von-Sivers-500
Foto:TT, DN

 Åsa Beckman: Diverse modiga män ryckte genast ut i sociala medier. 2  1 tweets  1 rekommendationer  0 rekommendationer

 Seg måndagsmorgon? Vi är tröttare och sover längre under höst och vinter. 62  3 tweets  59 rekommendationer  0 rekommendationer

Somn-144
Foto:All over press
Annons:

 Ett tiotal vårdas på sjukhus. Olyckan inträffade i närheten av Alanya. 4  2 tweets  2 rekommendationer  0 rekommendationer

 Vet du mer? Mejla www@dn.se.

 Studie av Stockholms abborre. Mår generellt bättre, men allt är inte positivt. Se hur din fisk mår här. 6  2 tweets  4 rekommendationer  0 rekommendationer

abborre_144102
Foto:Erik Englund
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: