Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kulturdebatt

Christer Sturmark: Extremistiskt våld sker i alla religioners namn

Christer Sturmark skriver om terrorvåld av religiös art och kommenterar Ann Heberleins artikel från 25/11.

En dag kommer det ett ögonblick då solen bara lyser över fria människor som inte känns vid någon annan herre än sitt eget förnuft.” Upplysningsmannen Jean Antoine de Condorcet var fylld av optimism i sin bok ”Människans framsteg” år 1793.

Men ljuset håller på att slockna. Idéerna om tolerans och den sekulära staten ersätts av moralkonservativ intolerans och antisekulära stämningar. Den 13 november drabbades upplysningens Frankrike av sin värsta terrorattack i modern tid. I ett globalt perspektiv är detta bara en av många attacker som motiverats av bisarra föreställningar av religiös art. Världen tycks drabbad av en psykos.

Ann Heberlein skriver klokt (25/11) om religionens återkomst, apropå den politiske filosofen Simon Chritchleys bok ”The faith of the faithless”. Religionen är allt viktigare för allt fler, i detta har Heberlein förstås helt rätt. Men därav följer inte att den utvecklingen nödvändigtvis är bra. Immanuel Kant definierade upplysningsprojektet som ”människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet”. Själva idén att underkasta sig, eller förhålla sig till en högre makt, är djupt problematisk.

Ann Heberlein skriver: ”Det krävs något som formar, motiverar och mobiliserar [människan] att välja att agera i enlighet med politikens visioner. Man kan kanske kalla det religion.”

Jag instämmer, högre principer behövs. Men de bör formas genom den sekulära etik som människan formulerat genom moralfilosofisk reflektion under årtusenden. Men när vi tillskriver källan till dessa principer någon abstrakt agent med intentionalitet, en klassisk gudsbild, riskerar det att bli farligt. Jag tror som de Condorcet att det inte behövs någon annan herre än förnuftet.

Att underkasta sig religiösa föreställningar som motivation och drivkraft är att ge upp sin frihet och autonomi. Religiösa urkunder får en särställning, och kampen om tolkningarna inleds. Problemet gör sig påmint även hos den mest liberala teolog: ”Man kan tolka Bibeln så att homosexualitet är oproblematiskt och samkönade äktenskap är tillåtet”, säger somliga präster i den Svenska kyrkan. Gott så. Men om Bibeln inte hade lämnat ett sådant tolkningsutrymme? Om den tveklöst hade fördömt homosexualitet, borde då också vi ha gjort det? Naturligtvis inte.

Det är alltså inte tolkningarna som är problemet, utan själva föreställningen att de religiösa skrifterna ges en särställning som behöver tolkas och sedan får påverka våra ställningstaganden. Den dagen vi ser dessa texter som likställda, snarare än överordnade, andra klassiska litterära texter kan upplysningsprojektet återupptas.

Jag delar Heberleins uppfattning att den radikalisering av unga män (och kvinnor) som motiverar krigsresor till Syrien inte kan förklaras med utanförskap och misslyckad integration. Drivkraften är istället en eskatologisk teologi och drömmen om en ren teokrati. I kärnan av detta finns föreställningen om att det existerar en Gud som vill något och förmår ingripa i människors liv. Guds ord är lag, och inga rationella argument erkänns. Under sådana premisser tystnar det rationella samtalet.

Den religiösa radikaliseringen i världen är inte bara muslimsk utan också kristen, judisk, buddhistisk och hinduistisk. Homosexuella dödas eller fängslas (till exempel i Uganda) på grund av kristna tolkningar av guds vilja. Ultraortodoxa judar attackerar Prideparader. Kvinnor dör för att de förvägras abort i katolska länder, människor stenas till döds eller får händerna avhuggna på grund av föreställningar om gudomliga sharialagar. Buddister attackerar muslimer i Sri Lanka och Burma, och hinduextremister dödar kristna och muslimer i Indien.

Vi behöver lämna detta bakom oss. I stället bör vi formulera en ny upplysningsorienterad värdegrund där det mänskliga står i centrum. Annars riskerar fanatism och omänskliga ideologier att vinna terräng i allt fler länder.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.