Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Dan Josefsson: Göran Lambertz och Claes Borgström driver en desinformationskampanj

Dan Josefsson svarar om Quickutredningen.

Göran Lambertz hävdar att jag ”slåss för en hundraprocentigt sjuk sak” (DN 6/5). Vilken ”sak” det skulle vara framgår inte, men som vanligt sprider han den kalkylerade osanningen att vårt svenska rättssystem skulle ha friat Sture Bergwall för åtta mord trots att han är skyldig.

I sak har Lambertz inget att tillföra. Men en liten sensation bjuder han ändå på. Jag har länge misstänkt att Lambertz, då han 2006 som JK skulle granska Quickutredningarna, övergav sin på den tiden kritiska syn på Quickfallet därför att någon ingrep och lyckades övertyga honom om att Bergwall trängt bort minnena av sina brott. I boken ”Mannen som slutade ljuga” visar jag hur en närmast religiös tro på Bergwalls ”bortträngda minnen” förblindade polis, åklagare, försvarsadvokater och psykologer. De trodde att de hjälpte Bergwall att ”återskapa minnen”, och i det klimat av sektliknande grupptänk som utvecklades förmådde de inte se att de i själva verket hjälpte en patologiskt anpasslig och självdestruktiv blandmissbrukare att dömas för åtta mord som han knappt visste någonting om. Att Lambertz plötsligt också blev troende tycker jag mig kunna se redan i artiklarna han skrev strax efter det ödesdigra beslutet att berömma Quickutredningarna 2006:

”De som […] tror sig ha goda skäl för att Quick är oskyldigt dömd tycks ha gripits av det ovanliga i situationen. En gravt störd person behöver hjälp för att minnas oerhörda saker som han eventuellt har gjort sig skyldig till. Och gång på gång under processen säger han fel. Slutsats: han kan inte vara skyldig. Men det är just det han kan. Med öppna ögon kan man förstå det ganska lätt.” (Aftonbladet 13/22 2007)

Sensationellt nog bekräftar Lambertz explicit i sin DN-artikel att han tror på ”bortträngda minnen”. Detta förklarar varför han inte ser några större problem med att Seppo Penttinen hjälpte Bergwall med ledande frågor. Lambertz anser helt enkelt att Bergwall behövde den hjälpen. Eller som han uttryckte det 2007:

”Domstolarna har visat att de förstått och tagit hänsyn till den speciella bevissituationen med sena erkännanden och förhör där berättelsen ofta växt fram i ett slags samarbete mellan förhörsledare och Quick.” (Aftonbladet 13/2 2007)

I min artikel ”Sekten som håller Thomas Quick vid liv” (DN 12/4) konstaterar jag att Lambertz sedan 2012 samarbetat intimt med dem han skulle ha granskat 2006. Artiklarna han publicerade i DN i augusti 2012, där han listade tio ”utomordentligt övertygande bevis” för Bergwalls skuld, skrevs tillsammans med van der Kwast, Penttinen och Gubb Jan Stigson. Det påstår Lambertz är lögn. Men då glömmer han att hans egen mejlväxling från 2012 avslöjar hur de tre männen matade honom med alla ”bevisen” i artiklarna. Själv visste Lambertz knappt någonting om Quickprocesserna, vilket också framgår. Den 180 sidor långa, mycket fascinerande, mejlkonversationen finns att läsa i nystartade Quickarkivet på min hemsida.

Claes Borgström har också skrivit en artikel (DN 11/5). Han riktar in sig på att jag sammanfattar resningsprocessen med att bevisen mot Sture Bergwall avslöjats som bluff och båg och att det var därför Bergwall friades. Borgström kan inte hitta formuleringar som ”bluff och båg” i hovrättsbesluten, vilket han menar innebär att jag ”ljuger”. Egentligen är Borgström naturligtvis medveten om att min sammanfattning är alldeles korrekt.

Dokumenten från resningsprocessen visar i detalj hur sex tingsrätter manipulerades till att fälla en uppenbart oskyldig människa. Jag rekommenderar alla intresserade att själva läsa dokumenten, som finns i Quickarkivet på min hemsida. Det är spännande läsning, där ”bevisen” mot Bergwall plockas sönder av advokat Thomas Olsson, elva åklagare och femton hovrättsdomare. Resultatet blir att Göran Lambertz och Claes Borgströms kampanj faller ihop som ett korthus.

Att en försvarsadvokat drabbas av grupptänk och hjälper sin klient att bli fälld för åtta mord är en sak. Att han driver kampanj för att få en friad klient att framstå som skyldig är långt värre. I mejlen 2012 agerade han hejarklack till Lambertz. Det fick generalsekreteraren i Advokatsamfundet, Anne Ramberg, att initiera en granskning av Borgström i disciplinnämnden. Hon och två andra ledamöter ville ge Borgström en varning, men majoriteten räddade Borgström. Sedan dess har Borgström varit tyst i Quicksammanhang. Att han nu åter går till attack mot sin friade klient är djupt olustigt. Har han uppenbarligen ingenting lärt.

Lambertz och Borgström debatterar inte. De bedriver en samvetslös desinformationskampanj riktad mot en allmänhet som av naturliga skäl inte haft tillgång till fakta i målet. Syftet är att få Bergwall att framstå som skyldig, eftersom det är enda sättet för dessa män att rädda sina egna skinn. Jag hoppas att den intresserade allmänheten kommer att syna Lambertz och Borgströms bluff genom att läsa de närmast ofattbara resningsdokumenten i Quickarkivet (www.josefsson.net).

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.