Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Därför har finanskrisen ett manligt ansikte

Foto: imago

Moralen och miljarderna, del 3. Så gott som alla avslöjade i härvan kring Panamaläckan är män. Det är inte förvånande eftersom den gemensamma nämnaren i finansskandaler ofta är en manligt könsmärkt kultur, menar Linda Portnoff.

Foto: För lite drygt ett år sedan uppdaterade Handelshögskolan sin jämställdhetsplan, men målet att andelen kvinnor som professorer skulle uppgå till 20 procent år 2020 kvarstod. Målformuleringens bakomliggande värderingar och den häpnadsväckande låga ambitionen påverkar förstås karriärmöjligheterna för kvinnorna.

I antologin ”179 år av ensamhet” tar bokens tio författare, jag själv en av dem, makten över orden. Titeln anspelar på den sammanlagda tid vi har arbetat under 2000-talet som forskare och lärare på den manliga bastionen Handelshögskolan.

I centrum av boken står de strategier som kvinnor i minoritet på arbetsplatsen tillämpar för att hantera bristen på inflytande över allt från styrande normer och värderingar till de egna karriärerna.

Bilden av en arbetsplats framträder där äldre män speglar sig i yngre och bereder dem karriärvägar; där ledarpositioner som under tiden de innehafts av män utgjort språngbräda i karriären medan samma befattningars värde snabbt devalverat i takt med att de kvinnliga ledarna ökat. Kvinnorna har sett fördelarna reducerade till vitsord om ”gott omhändertagande” och ”trevligt och serviceorienterat bemötande”. Sedan 2002 har endast 3 kvinnor utsetts till professorer medan 32 av professorstillsättningarna gått till män. Vi talar alltså om modern tid.

I all uppståndelse kring boken har jag inte hunnit lyfta genusglasögonen från näsan när jag nås av nyheten om Panamaläckan. Jag förvånas inte över att så gott som alla som hittills avslöjats i härvan är män: Islands statsminister, fotbollsstjärnan Messi, premiärminister Camerons pappa och den ryske cellisten Sergej Roldugin, Putins nära vän.

Hur hade det sett ut om fler kvinnor och andra underordnade grupper i samhället haft större del i utformningen av institutioner med inflytande i samhället, såsom Handelshögskolan eller finansmarknaden?

Chefen för Baring Securities i Singapore, Nick Leeson, gav finanskrisen ett manligt ansikte i februari 1995 när det uppdagades att han hade upprättat ett hemligt bokföringskonto, 88888, där han länge hade lyckats dölja ett växande antal förluster till följd av ett långtgående högriskspel med Barings pengar. Till slut blev de illegala transfereringarna som krävdes för att lägga ut rökridåer så många att kollapsen blev ett faktum. I kölvattnet av de senare årens systemkollapser som exempelvis den amerikanska subprimelånemarknadens sönderfall funderar jag över om krisen bytt skepnad från en ensam våghalsig individ till ett oregerligt system.

Att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i samhället förklarar varför den rådande maktordningen inte sällan utmanas av kvinnorna. Avslöjandet av ett av det tidiga 2000-talets värsta bedrägerier på telekombolaget WorldCom stod företagets internrevisor Cynthia Cooper bakom, och på Enron var det den kvinnliga affärsutvecklingschefen Sherron Watkins som upptäckte och varnade för att allt inte stod rätt till i den ekonomiska redovisningen. Den gemensamma nämnaren i skattesmitningarna via brevlådeföretagen, redovisningsskandalerna i Enron och WorldCom och Barings bankkonkurs är en manligt könsmärkt kultur som när kapitalismens avarter. Intensitet, stridslystenhet och aggressivitet är finansvärldens utmärkande drag, enligt nyhetsbyrån Bloomberg som gått igenom rättsfall mot fondmäklare.

 

Att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i samhället förklarar varför den rådande maktordningen inte sällan utmanas av kvinnorna.

 

Kapitalismens historia kantas av kriser. Det hör till det förväntade att ett system som separerar produktion från konsumtion, stimulerar konkurrens och härbärgerar en konflikt mellan arbete och kapital i sin kärna är explosiv materia. Kriser i kapitalismens tidevarv är på det sättet inga anomalier. Finansmarknadens historia visar hur en kombination av avregleringar och uppkomsten av innovativa finansiella instrument bidragit till att blåsa upp bubblor som vi alla vet kommer spricka en dag. På ett samtal på Kulturhuset förra veckan pratade författaren Joris Luyendijk om att rentav sluta prata om ”bostadsbubblan” och i stället kalla den för det mer passande ”bostadstumören”.

I analysen av den senaste tidens finansrelaterade kriser finner många svaren i bristande etik. Studien ”Why do good people sometimes do bad things?” (Kaptein, 2012) visar att extremt pressande arbetsförhållanden likt de som råder i finansvärlden leder till mer oetiskt beteende.

Men agerandena i finansvärldens abstrakta och komplexa hyperrealitet kan inte bara förstås som ett resultat av bristande moraliska handlingar. Systemen påbjuder vissa handlingar. Individer både skapar och skapas av strukturer.

Därför är det mer intressant att rikta blicken mot vad det är som upprätthåller de normer, värderingar och attityder som formar finansmarknadens makthavare. ”Likt medlemmar av en dysfunktionell familj höll vi våra hemligheter för oss själva”, skriver Maureen Sherry i sin bok ”Opening Belle” om tiden då hon var vd för den amerikanska investmentbanken Bear Sterns. Det är på tiden att vi talar om hur det faktiskt ser ut.

Att finanskrisen skulle ha ett kvinnligt ansikte tycks lika främmande som att kriget skulle ha det. Kvinnor i svenskt näringsliv innehar endast 16 procent av vd-positionerna och ungefär en tredjedel av styrelseposterna, enligt Statistiska central- byrån som vidare belägger att kvinnor och män fortfarande inte har lika lön för lika arbete. I finansvärlden är könsfördelningen än skevare och lönegapet ännu större till följd av de resultatbaserade bonusarna.

En kvinnlig bekant som arbetar på en multinationell bank vittnar om hur hon utesluts från de manliga nätverken och accessen till de viktiga kunderna.

Otaliga är de exempel på kvinnor som gett upp en karriär i finansbranschen, inte i första hand för att de utesluts från mötesrum eller golf- rundor, utan för att de till slut inte längre vill vara en del av en aggressiv machokultur kantad av sexuella trakasserier. Exitstrategin kommer också till uttryck i några av berättelserna från Handelshögskolan.

De högre företagsekonomiska utbildningarna är inte bara potentiella arbetsplatser för de studenter som väljer att gå vidare med en karriär inom akademin. Dessa lärosäten formar också morgondagens ledare. Handelshögskolan i Stockholm är det närmsta vi i Sverige kommer ett Oxford eller Harvard. Pia Höök beskriver i ”179 år av ensamhet” Handelshögskolan som ett isolat och parallellen till finansvärlden är tydlig: Så länge alla kvinnor och män inte möter samma villkor och ges lika möjligheter att tillvarata sin potential kan vi inte annat än förvänta oss kriser med stora samhällsförluster som följd.

Serie. Moralen och miljarderna

I en serie artiklar under vinjetten ”Moralen och miljarderna” belyser DN Kultur de mekanismer som styr finanssektorn och i längden påverkar hela den globala ekonomin.

Linda Portnoff är ekonomie doktor, verksam som forskare vid Handelshögskolan och en av redaktörerna till antologin ”179 år av ensamhet” (Albert Bonniers förlag).

Tidigare publicerade delar:

• Del 1. Så lär sig finansvärlden att strunta i moralen.
Det är inte människorna som är monstruösa, utan systemet. Det menar författaren Joris Luyendijk i en nyskriven text för DN:s artikelserie om bankväsendet och fusket.

• Del 2. Framtidens elit skolas att tänja på principerna.
Många inom den ekonomiska och politiska gräddan har utbildats vid handelshögskolorna. Men vilka värderingar präglar eleverna där? Mikael Holmqvist synar en kultur som inte räds att förbise samvetet.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.