Kulturdebatt

Det finns en väg mot frihet

Foto: Jonas Backlund

Debatt. Dawit Isaak har i dag suttit fängslad i 5.000 dagar. Det finns andra vägar att gå än tyst diplomati.

Efter snart 14 år sitter Dawit Isaak fortfarande i fängelse. Den tysta diplomatin ger inga resultat. Men det finns andra vägar. Kanada är ett före­döme för hur Eritreas regim bör bemötas. Det skriver i dag tre journalister och rättsaktivister.

○○○

I dag har den svensk-eritreanske författaren och journalisten Dawit Isaak suttit 5.000 dagar i fängelse.

Han har aldrig ställts inför rätta eller dömts, och den eritreanska regeringen hemlighåller var han sitter. De hävdar att han är kriminell. Men det är de som är kriminella. Genom vad de gör mot Dawit bryter de mot sina egna lagar, afrikanska och internationella konventioner. Dessutom är Dawit Isaak långtifrån ensam. Regimen håller tusentals eritreaner fångna.

Regimen håller inga allmänna val. Den tillåter ingen fri press. Ungdomar måste göra militärtjänst. Men den är utan tidsbegränsning och ersättningen går inte att leva på.

Politiken driver tusentals eritreaner på flykten, trots farorna. Gränspolisen har order om att skjuta för att döda. Eritreaner på flykt riskerar att kidnappas och torteras för att släkten skall pressas på pengar. Och inte minst finns risken att de kan drunkna i Medelhavet. I detta läge talar EU om att ge nya bidrag till regimen i Asmara och tredubbla biståndsbudgeten. De hoppas att det innebär att färre lämnar sitt hemland. Men den politik som Eritrea fört under så många år visar med all önskvärd tydlighet att regimen inte har sin befolknings bästa för ögonen. En sådan regering är inte värd ökat bistånd. Ledarna i Asmara, och framför allt presidenten själv, Isaias Afewerki, respekterar inte det internationella samfundet. De struntar i att besvara brev från Afrikanska unionens kommissionärer. De vägrar släppa in FN:s undersökningskommission i landet. De hindrar Internationella röda korset från att resa utanför huvudstaden och de tillåter inte Röda korset att besöka Dawit Isaak eller hans medfångar. EU-medborgaren Dawit Isaak har under 5.000 dagar i fängelse inte fått träffa diplomater från Sverige eller EU.

Vad som är ännu mer brutalt: regimen vägrar låta medlemmar från hans egen familj och hans vänner besöka honom.

Det internationella samfundet i allmänhet och Europeiska unionen och Sverige i synnerhet måste förstå att denna regim alltid försöker vinna tid. Den gör det utan hänsyn till mänskligt liv och grundläggande mänskliga rättigheter. Och det internationella samfundet håller god min.

Det är naivt. Så måste man säga snart 14 år efter det tillslag som förde Dawit Isaak och så många and­ra in i fängelse. Förhandlingar är generellt sett av godo. Men efter 14 år måste väl också andra metoder prövas?

Låt oss ta ett färskt exempel. En grupp jurister polisanmälde i Sverige president Afewerki, hans rådgivare och några av hans ministrar för misstänkt tortyr, påtvingat försvinnande och brott mot mänskligheten i Dawit Isaaks fall.

Fallet fördes ända till riksåklagaren. RÅ hävdar att han har anledning att anta att det som sker med Dawit Isaak är att beteckna som brott mot mänskligheten. Riks­åklagaren anser också att ansvaret för det som sker med Dawit Isaak, i likhet med de övriga fängslade journalisterna, politikerna och and­ra finns på högsta politiska nivå i Eri­trea. Han säger också att fallet skulle kunna prövas i Sverige och att det kan finnas fog att inleda en förundersökning. Men ändå bestämmer RÅ sig för att inte göra det. Efter att ha konsulterat UD anser RÅ att det är mera troligt att förhandlingar med regimen kan få Dawit fri.

Efter 5.000 dagar? Vad händer efter 7.000 dagar? Eller 10.000 dagar?

Ska mera pengar betalas ut till denna regim utan att man kräver svar på de intrikata frågor som finns om läget för de mänskliga rättig­heterna i Eritrea, den situation som är huvudorsaken till massflykten från landet?

Att öka biståndet till denna regim är detsamma som att ge regimen möjlighet att förlänga sin tid vid makten och att öka sin militärbudget.

Att öka biståndet till denna regim är detsamma som att ge regimen möjlighet att förlänga sin tid vid makten och att öka sin militärbudget.

Regimen i Asmara och dess anhängare bland eritreaner i exil i länder som Uganda och Sudan och även i Italien och Sverige, angriper oppositionella. Eritreanska exiljournalister fruktar eritreanska agenter i Uganda såväl som i Sudan.

Exileritreaner i Italien och Sverige som verkar för demokratisering i sitt hemland hotas och misshandlas. Regimen tvingar eritreaner i exil att betala en tvåprocentig ”frivillig” skatt för att till exempel ge hjälp med födelsebevis, eller intyg i samband med giftermål. Och än värre, regimen hotar med åtgärder mot släktingar som ännu finns kvar i Eritrea.

Detta händer när Europa vänder bort blicken. Det står i skarp kontrast mot vad Kanada gör. Det finns inga kanadensiska medborgare fängslade i Eritrea, ändå har den kanadensiska regeringen utvisat Eritreas generalkonsul på grund av skatteuppbörden. Den kanadensiska regeringen anser att skatteindrivningen hotar den kanadensisk-eritreanska minoritetens välfärd. Och det kanadensiska utrikesdepartementet har riktat en varning till eritreanerna: om de betalar den tvåprocentiga skatten riskerar de att bryta mot de sanktioner som FN:s säkerhetsråd utfärdat gentemot Eritrea. EU varnar inte. I stället diskuterar EU att skriva ut en stor check till Asmara.

Och i morgon har Dawit Isaak tillbringat 5.001 dagar i fängelse.

Jonathan Lundqvist
Björn Tunbäck
Hassan Shire Sheikh
kulturdebatt@dn.se 

Fakta. Manifestation för Dawit Isaak i kväll

• I dag, tisdag, uppmärksammas Dawit Isaak på en manifestation på Sergels torg och Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Arrangörerna hoppas på 5.000 besökare. Under hela dagen finns ”Sitt med Dawit” på Sergels torg, där deltagare kan boka in sig mellan klockan för att ”solidaritetssitta” i mörker och tystnad under 15 minuter.

• Kvällen inleds 17.00 med tal av Dawit Isaaks döttrar Betlehem och Danait Isaak, Vanessa Berhe (se sid 7) samt Expressens chef­redaktör Thomas Mattsson.

• 18.30 leder DN:s kulturchef Björn Wiman ett samtal om Eritrea med bland andra journalisten Paul Frigyes, som nyligen kommit hem från en reportageresa i landet.

• 19.30 visas dokumentärfilmen ”Fången – Dawit Isaak och tystnaden” av Gellert Tamas och Maria Magnusson.

Tidigare artiklar. Läs mer om Dawit Isaak och Eritrea

• ”Från och med i morgon ska vi med hjälp av ungdomar i skolorna, på gatorna och över hela internet arbeta för att sprida dessa journalisters berättelser om den ohållbara situationen i Eritrea till hela världen”, skrev Vanessa Berhe i november i fjol när hon startade kampanjen Free Eritrea för mänskliga rättigheter i Eritrea.

• I oktober 2014 fyllde Dawit Isaak 50 år. En fjärdedel av sitt liv, 13 år och 34 dagar, har han tillbringat i fängelse i Eritrea. I samband med födelsedagen skrev Esayas Isaak en hälsning till sin storebror i DN Kultur.

• ”Kampanjen för Dawit Isaak har inte bara bidragit till att hålla Isaak själv vid liv, utan har även haft betydelse för offentlighetens reaktioner i fall med andra frihetsberövade journalister”, skrev DN:s kulturchef Björn Wiman i en kommentar i samband med att det var 13 år sedan Isaak greps i september 2014.

• DN:s samlade artiklar om Dawit Isaak.

Läs mer. Vanessa Berhe: I Eritrea tar livet slut innan det hinner börja

Om tre dagar tar jag studenten. Ingen stor seger i sig, men det är ändå någonting speciellt med denna dag och dess mäktiga symbolik: steget över tröskeln från barndomens trygga vardag till vuxenvärldens stora äventyr. Om tre dagar öppnar sig en helt ny värld av möjligheter, svårigheter, vinster, förluster och framför allt, en oändlig frihet. Om tre dagar börjar mitt liv på riktigt.

Det kunde ha varit annorlunda. Jag är född i Sverige, men jag hade lika gärna kunnat vara född i mina föräldrars hemland Eritrea. I stället för att springa från skolan och ut på skolgården på fredag hade det kunnat vara mitt eget land jag sprang ifrån, på flykt, skriver Vanessa Berhe i ett debattinlägg om Eritrea i DN Kultur i dag