Drömmen om litteraturen

Bild 1 av 2
Stockholms stadsbibliotek – en plats för berättelser. Foto: Robert Henriksson
Christer Hermansson Foto: Anders Wiklund/Scanpix
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Vad ska vi med biblioteken till? Landets bibliotek sjuder av aktivitet, men debatten handlar om form och censur. Vi borde tala om läsning i stället, skriver Christer Hermansson.

Vad ska vi med biblioteken till? Landets bibliotek sjuder av aktivitet, men debatten handlar om form och censur. Vi borde tala om läsning i stället, skriver Christer Hermansson.

Vad ska vi egentligen ha våra politiskt styrda och offentligt finansierade folkbibliotek till? Våra mest besökta, uppskattade och förmodligen mest älskade kulturinstitutioner. De trovärdigaste samhällsinstitutionerna. Vem är de till för? Och vem är det som bestämmer folkbibliotekens innehåll och inriktning? Vad ska folkbiblioteken ägna sig åt?

Genom åren har jag envist refererat till bibliotekslagen och min favoritparagraf: ”2 § Till främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt skall alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek.” Den paragrafen är fundamentet i biblioteksverksamheten.

Annons:

Läsning och litteratur kommer alltid att vara det viktigaste i folkbiblioteken. Varför uttrycker jag en sådan till synes självklar sak? För att det bara är Strängnäs bibliotek som prioriterar arbetet med litteratur? Nej. För att läsning och litteratur så sällan lyfts fram när det talas om folkbibliotekens roll och uppgift? Ja. Och eftersom den senaste tidens debatt om e-böcker blivit så andefattig och inskränkt, och mest handlat om format och förhandlingar och inte om läsning.

Svensk biblioteksförenings generalsekreterare Niclas Lindberg menade nyligen att om folkbiblioteken inte får tillgång till e-böcker så ”kommer biblioteken att förlora sin plats i samhället inom en ganska snar framtid och i stället förvandlas till ett slags kommunala antikvariat för pappersböcker” (Biblioteksbladet 8/2012).

Det är ett underbart idiotiskt påstående som visar hur okunnig Lindberg är om folkbibliotekens viktiga och ständigt pågående arbete. Alla bibliotekarier som entusiastiskt och kunnigt arbetar med bokberättande och läsfrämjande aktiviteter för barn, unga och vuxna runt om i landet. Alla författarbesök och skrivaraktiviteter som ordnas. Alla bokcirklar som sker dagligen. Alla möten och samtal om litteratur. Alla tusentals biblioteksanställda som sprider information och kunskap genom pappersböcker är således inte värda någonting i Lindbergs ögon.

En poäng med offentligt finansierade folkbibliotek är att kompetenta bibliotekarier har hand om urvalet av litteratur utifrån en alltför ofta begränsad budget och ett biblioteks bestånd. Men Svensk biblioteksförening tycks föredra att folkbiblioteken ska köpa grisen i säcken och ta det inskränkta utbud e-böcker som ett antal förlag kan erbjuda via en enda aktör. Det vore på sin plats att Lindberg och hans kompisar upptäckte pappersbokens och litteraturens och läsningens möjligheter. Men det ger inga trendpoäng eller uppmärksamhet i medierna.

Något som oroar mig mycket nu är den pågående censurdebatten om vilken litteratur som ska och inte ska få finnas på folkbiblioteken. I bibliotekarieprofessionen bör det ligga ett självklart försvar av rätten till fritt informationsinhämtande. Hellre fria än fälla vid tveksamheter. Flera bibliotekarier verkar nu våldsamt sugna på att gallra litteratur som de inte anser hör hemma i offentligheten eftersom den kan uppröra potentiella läsare.

Vad är egentligen problemet? Handlar det om hur folkbiblioteken ska möta arga läsare och medborgare? Ska bibliotekarierna vara åsiktspoliser? Ska folkbiblioteken spegla det samhälle vi lever i eller vara kliniskt rena från icke politiskt korrekta åsikter? Vad ska vi med folkbiblioteken till? Ska de förvandlas till kommunala pappersantikvariat utan innehåll?

Om man ska tro vissa bibliotekarier bör en stor del av böckerna i landets folkbibliotek rimligen gallras eftersom de innehåller värderingar som inte passar in i samtiden. Men hur kan man i stället möta det på ett pedagogiskt sätt? På ett sätt som inkluderar allmänheten? Ja, inte genom censur utan genom att berätta, debattera och informera om litteraturen och olika författarskap. Att förbjuda, ta bort och tysta ner skapar inte ett bättre och mer tolerant samhälle.

I Litteraturutredningen, ”Läsandets kultur” (SOU 2012:65) som nu är ute på remiss, föreslås ”ett läslyft för Sverige” mot bakgrund av framför allt den försämrade läsförmågan bland unga, i synnerhet gäller det pojkar. En ny parlamentarisk utredning föreslås. Och utredningen efterlyser ett engagemang från hela samhället för att något ska hända. Men hur många år kommer inte detta att ta?

Jag har en litteraturpolitisk dröm som är fullt möjlig att realisera redan nu. Och det är att alla aktörer som verkligen bryr sig om litteratur och läsning, demokrati och människors rätt att bilda sig går samman och agerar. Varför kan inte folkbiblioteken, förlagen, Sveriges författarförbund, Författarcentrum, Svensk biblioteksförening, Lärarförbundet, Läsrörelsen, Svenska Akademien, fackförbunden, studieförbunden och alla myndigheter som jobbar med dessa frågor göra något konstruktivt tillsammans? Beror det på ointresse eller oförmåga och ovilja?

När det gäller folkbibliotek, litteratur och läsning är alla medel tillåtna. Men det handlar om att våga vara prestigelös och ha modet att gemensamt mobilisera alla litterära krafter. Alla vi som har intellektuella muskler och makt att förändra människors läsvillkor.

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

ubatsbild-500
Foto:Försvarsmakten

 ”Skulle varit tydligare.” Anders Grenstad till DN om felaktiga uppgifterna.

 ”Det var helt klart en ubåt.” Ögonvitttnet till Aftonbladet. 9  1 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

 DN:s huvudledare: Alarmismen bör ha rimliga proportioner. 12  6 tweets  6 rekommendationer  0 rekommendationer

ubatsbild-144
Foto:Privat

 Bilden fick sin förklaring. ”Helt klart jag som är ute och kör på bilden.” 753  41 tweets  712 rekommendationer  0 rekommendationer

”Ubåtshysterin börjar åter gripa omkring sig.”  Clas Svahns blogg.

 Kan användas för ubåtsjakt. Står i stället på utställning i Göteborg. 1739  66 tweets  1673 rekommendationer  0 rekommendationer

 ”Vi saknar förmågan”. Marinchefen till DN om helikopterkapaciteten. 11  6 tweets  5 rekommendationer  0 rekommendationer

 Grafik: Här finns ubåtsspåren. Allt om ubåtsjakten – detta har hänt. 112  26 tweets  86 rekommendationer  0 rekommendationer

 Expert: Rysk närvaro i Östersjön del i krigsförberedelse. 207  24 tweets  181 rekommendationer  2 rekommendationer

mystisk-man-500
Foto:Privat

 Fotades i Stockholms skärgård. Trädde fram i TV4 på måndagskvällen. 25  6 tweets  18 rekommendationer  1 rekommendationer

 ”Kollektivtrafiken ett sexistiskt galleri”. Se planschen som ersatte Kvinnolobbyns kampanj. 540  218 tweets  322 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
gamla-stan-500
Foto:TT, Lars Epstein

 Cirka 50 brandmän på plats. ”En mardröm när det brinner här.” 16  5 tweets  11 rekommendationer  0 rekommendationer

 Hemlig graffitimålare. Polisen har gripit Banksy, enligt medier. Men det finns en hake. 12  9 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

banksey
Foto:Alamy
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: