Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kulturdebatt

Fredrik Gertten: Bilismen har blivit en sjukdom

I städer runt om i världen överger välutbildade människor bilen för cykeln, för att det är det enklaste sättet att ta sig fram. Dokumentärfilmaren Fredrik Gertten skriver om en trend som tar avstamp i trafikstockningen.

Varför göra en film med det provocerande namnet "Bikes vs cars", undrar en del. För att blottlägga en konflikt i stadsplaneringen. Det handlar inte om tjafs mellan cyklister och bilister, den sortens konflikter är bara en konsekvens av en obalans i trafikmaktordningen.

Denna hierarki bland trafikslag där bilen grabbar åt sig mest kvadratmeter och subventioner; där kollektivtrafik, fotgängare och cyklister får nöja sig med det lilla som blir över.

Jag kommer från Malmö, Sveriges bästa cykelstad. En plats där det inte är ett politiskt statement att cykla. Här cyklar invånarna på gamla rostiga hojar för att det är det enklaste och skönaste sättet att komma fram. 25 procent cyklar till jobb och skola varje dag.

När jag rest ut i världen som reporter och filmare har jag saknat min dagliga stund på cykeln. Har känt mig som en fånge i bilköer, förbannat bristen på parkeringsplatser eller svettats på proppfulla tåg eller bussar.

De senaste åren har jag skådat en radikal förändring. Jag ser cyklar överallt. Från New York till Santiago de Chile, från Kapstaden till Istanbul. En ung modern välutbildad klass stadsmänniskor överger ett fordon som inte längre levererar. Bilen upplevs som oflexibel, en gammal relik som bara kostar pengar och frustration.

Jag ville göra en film om de krafter som rivit sönder den traditionella staden, som skapat pendlarnas dagliga frustration. Jag började i Los Angeles – alla motorvägars moder där 70 procent av ytan är dedikerad till bilen. Där hade de en gång världens bästa kollektivtrafik.

Sen kom bilen. De stora bil- och oljeföretagen ville ha hela kakan. Genom skalbolag köpte de buss- och spårvagnsföretag och lade ner dem och stora motorvägar rullades ut och stadsdelar skars sönder. Gatan som en gång tillhört alla blev plötsligt en ilsken livsfarlig flod. Industrin förstod att få politikerna med sig och lagstiftning skapades som skyddar bilens intressen, det blev exempelvis förbjudet att korsa en gata på fel sätt.

I Sveriges huvudstad byggs Förbifart Stockholm, en av världens längsta biltunnlar, ett projekt större och dyrare än Öresundsbron. Forskare och planerare vet att det är ett helt galet projekt, men billobbyn har lyckats få opinion och politik med sig. Socialdemokratin lider men vågar inte utmana bilrösten som blivit en politisk maktfaktor – trots att detta låser Stockholmsregionen i bilsjukan i femtio år till. Tänk: man kunde fått tre fullskaliga tunnel­banelinjer för samma slant.

Bilismen har blivit en sjukdom, en drog. På vissa håll i Sverige och i världen är bilberoendet nästan hundraprocentigt. Genom en lobbystyrd stadsutveckling så har människor fråntagits det fria valet av transportmedel. Världens städer kollapsar under bilen, men det har aldrig sålts så många bilar på vår planet som i dag. De nya växande ekonomierna har valt samma tillväxtmodell som Sverige. En konsumerande medelklass som köper bil skapar BNP. Det fungerar – trist bara att vi lever i en tid av global klimatkris och att vi överutnyttjar jordens resurser. Om dessa frågor hålls toppmöten, något måste göras. Samtidigt satsar bil-, olje- och bygglobbyn miljarder på att inte förändra världen. Förhindra och försena klimatpolitiken.


Under Almedalen möter jag Ulf Perbo i SVT Debatt. Han är bil­lobbyisten som blev statssekreterare för bostadsminister Attefall. Efter valförlusten återvände Ulf Perbo till Bil Sweden. Perbo tyckte inte om min film. Det finns ingen konflikt mellan cyklar och bilar i Sverige, sa han.

De nya cyklisterna är ofta både välutbildade och välbetalda, folk som också har råd att köpa bil. De är varken höger eller vänster, de vill bara komma fram i tid. 

 

När en lobbyist försöker sudda ut en verklig konflikt bör vi andra bli oroliga. Bil Sweden twittrar glatt från Almedalen om att nybilsförsäljningen ökat med 12 procent i Sverige. Volvo får 500 miljoner av staten för att utveckla självkörande bilar: bilindustrins framtidshopp. Ett försök att sälja en döende modell med nya attribut.

I Sverige måste antalet bilar minska med 30 procent för att uppnå klimatmålen. Städer kan inte växa med fler bilar. Professor Raquel Rolnik i São Paulo, ledande internationell expert på boende och stadsfrågor, påpekar att det finns hopp om förändring. "Trafikstockningen är själva lösningen. Innan trafiken blev så här hopplös var det nästan omöjligt att tala om cyklar, kollektivtrafik och ett nytt sätt att bygga våra städer", säger hon.

I Paris, New York, Buenos Aires, i städer runt om i världen så rycker cykeln fram. De nya cyklisterna är ofta både välutbildade och välbetalda, folk som också har råd att köpa bil. De är varken höger eller vänster, de vill bara komma fram i tid. Den bristfälliga stadsplaneringen skapar dagliga konflikter och olyckor och därför politiseras cyklisterna. De ställer rimliga krav och på väldigt många håll så lyssnar politiker.

När jag började filma i São Paulo 2013 var det ingen som trodde att staden skulle kunna förändras. Men två år senare byggs 400 kilometer cykelbanor, 40 000 parkeringsplatser har plockats bort. I slutet av juni invigdes cykelbanor på Avenida Paulista, Brasiliens mest kända gata. Två meter rödmålad stadsrevolution.

Avenida Paulista, med två meter rödmålad stadsrevolution. Foto: Bruno Fernandes

Det finns i Stockholm människor som retar sig på cyklister i löjliga byxor som cyklar för fort. Detta hat är missriktat, det är stadsplaneringen som inte hänger med. Titta på Köpenhamn som har supercykelvägar och speciella filer för dem som vill cykla snabbare. Tänk att de med dyra cyklar är före detta bilister som nu själva donerar sin plats på gatan till de återstående bilisterna.

Jag ställer cyklar mot bilar för att göra det tydligt. Två motstridiga krafter i stadsplaneringen. Cykeln som den traditionella stadens vän, bilen det koncentrerade kapitalets bäste dräng, villamattor, externa köpcentrum, motorvägar.

Cykeln är ett fantastiskt redskap för förändring. Städer och medborgare över hela världen rör sig mot ett nytt system. Frågan är bara om den ekonomiska makten kommer tillåta det.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.