Hatet mot en kippa på krogen

Kippor är en sorts kalott som bärs av judiska män.

Foto: Alamy Kippor är en sorts kalott som bärs av judiska män.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

”Kolla! Han där är jude! Sieg Heil!” är fraser som kan provoceras fram av en enkel ­kippa. Antisemitiska uttryck är inte ovanliga i svensk offentlighet. Mathan Ravid skriver om en öl som blev något helt annat.

”Kolla! Han där är jude! Sieg Heil!” är fraser som kan provoceras fram av en enkel ­kippa. Antisemitiska uttryck är inte ovanliga i svensk offentlighet. Mathan Ravid skriver om en öl som blev något helt annat.

Först trodde jag att han skämtade. Skrek de verkligen det? De där borta, som ser ut som ett gäng vanliga Uppsalastudenter? Är du säker?! Det lade sig en olustig stämning över vår grupp.

Kvällen hade börjat så bra. Jag hade bjudit hem några vänner från judiska studentföreningen i Uppsala. På menyn stod sabbatsmiddag i goda, sekulära vänners lag. Som vanligt brydde vi oss föga om matregler eller ritualer. Vi behandlade vilodagen som många svenska judar gör – en chans till ”fredagsmys på svenskjudiska”.

Annons:

Till slut bestämde vi oss för att gå ut. De kippor (kalotter) som halvt på skämt hamnat på våra huvuden under kvällens gång blev spontant kvar där. Det första jag slogs av när jag för en gångs skull rörde mig på offentlig plats iklädd kippa var alla viskningar i stil med ”Titta, han är jude!” som följde oss genom staden, samt inne på den krog där vi hamnade. Kanske talande för hur ovanliga och osynliga (identifierbara) judar är i den svenska vardagen. Situationen kändes märklig men inte besvärande.

Så kom chocken. Min vän hade precis beställt första rundan och var på väg tillbaka till oss när han åkte på en verbal knock.

– Kolla! Han där är jude. Fy fan vad jag hatar judar! Sieg Heil!

Orden kom från gänget vid bordet närmast baren och ackompanjerades av höjda högerarmar. Efter ett tag bestämde vi oss för att konfrontera dem, varpå vi välkomnades med en ramsa om ”fascisten Ariel Sharon”. Först därefter fick judarna tillåtelse att slå sig ner vid antisemitismens smörgåsbord. Där bjöds på såväl traditionella som moderna antijudiska idéer, en rejäl dos ”antirasistisk” antisemitism, samt en god portion kollektivt skuldbeläggande.

Vi fick bland annat veta att vi inte skulle tro att vi var förmer än andra, och att det ”vi utvalda” utsatte palestinierna för var förkastligt. Staten Israel var ”nazistisk” och bedrev en politik vi som judar tydligen stödde i vårt och torrt. Vi gjorde oss därmed skyldiga till ”fascism”, fick vi veta. Just anklagelserna om judisk ”rasism”, ”fascism” och ”nazism” återkom regelbundet – från samma personer som några minuter tidigare ogenerat brustit ut i en högljudd Hitlerhälsning.

Först efter en lång diskussion tycktes vi övertyga dem. Nej, bara för att vi var judar hade vi inte nödvändigtvis posters på Ariel Sharon ovanför våra sängar. Nej, bara för att vi var judar tyckte vi inte nödvändigtvis att allt som Israel gör eller påstås göra är rätt. Nej, bara för att vi var judar ansåg vi inte nödvändigtvis att icke-judar är mindre värda.

Nej, vi var helt enkelt ett gäng judar som ville ta en öl iförda kippor. Dessutom – om vi så skulle önska – ett gäng judar som har rätten att uttrycka vilka åsikter vi vill om Israel utan att utsättas för antisemitism.

Många inom minoriteter som de muslimska och romska döljer sin identitet av rädsla för kränkningar, och de med religiös tro och/eller ett utseende som ”sticker ut” är i högre grad utsatta. För den judiska minoriteten är exemplen otaliga, bland annat i Malmö där öppet judiska personer, som stadens rabbin, regelbundet trakasserats.

Under 2000-talet har en rad europeiska länder sett en markant ökning av attacker mot judiska institutioner och individer, med statistiska toppnoteringar de år då konflikten mellan israeler och palestinier varit som blodigast. Skeenden i Mellanöstern kan dock aldrig ursäkta att judar världen över utsätts för antisemitism. Israels politik skapar inte negativa föreställningar om judar som grupp, utan kan på sin höjd trigga latenta sådana eller användas som förevändning för att ge uttryck för judehat. I Sverige har en lika markant ökning över tid av anmälda hatbrott (mörkertalet torde vara stort) inte kunnat fastställas, och i jämförelse med vissa andra länder tycks traditionella antijudiska föreställningar vara något mindre utbredda.

Samtidigt visar studier att moderna antisemitiska attityder kopplade till staten Israel – likt dem jag och mina vänner utsattes för – är relativt vanliga i den svenska offentliga debatten. Enligt en attitydundersökning från 2006 instämde 14 procent helt eller delvis i att ”det är Israels politik som orsakar judehat”, medan hela 41 procent inte tog avstånd från påståendet. 8 procent instämde helt eller delvis i utsagan att ”på grund av Israels politik tycker jag allt mer illa om judar”, och ytterligare 27 procent tog inte avstånd från detta förhållandevis öppet judefientliga ställningstagande.

Likt i andra länder sticker år som 2006 (Libanonkriget) och inte minst 2009 (kriget i Gaza) ut även i svensk statistisk.

Enligt Brås senaste rapport såg 2011 en tjugoprocentig ökning av anmälda antisemitiska hatbrott jämfört med året innan (194 respektive 161). En skiftande benägenhet mellan olika utsatta grupper att anmäla brott är blott en av anledningarna till att hatbrottsstatistik endast bör användas som grova fingervisningar. Enligt tillgängliga siffror torde dock medlemmar av Sveriges lilla judiska minoritet löpa relativt stor risk att utsättas för trakasserier.

Männen på krogen bad aldrig om ursäkt. Jag kan bara hoppas att de fick sig en tankeställare. Jag vet att jag och mina vänner fick det. Våra första, kontraproduktiva skuldkänslor kunde vi efter ett tag slå ifrån oss. I dessa situationer är det aldrig offrets fel. Därtill skulle alla – judar som icke-judar – tjäna på att de förstnämnda blev mer synliga i vårt samhälle. Så länge personer i kippor på en krog betraktas som lika exotiska som enhörningar har vi alla problem.

Framför allt chockerades vi av att en grupp judar med sin blotta närvaro kan ”provocera fram” så hatiska reaktioner. Dessutom – och kanske allra mest alarmerande: Ingen av de andra gästerna reagerade med mer än en axelryckning på de grovt rasistiska tillmälen som basunerades ut över den till bristningsgränsen fulla krogen.

Man bör akta sig för att dra för stora växlar av liknande fall. Samtidigt går det inte komma ifrån att händelser som den vi upplevde den där fredagskvällen i oktober säger något om situationen för dem i den judiska gruppen såväl som i andra minoriteter i Europa och Sverige som år 2012 öppet vågar visa sin identitet.

Läs mer:

”Vi lämnar inte judarna i sticket”

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

BildspelDN500
Foto: Henrik Montgomery, Roger Turesson

 DN firar 150 år. Se bilderna från den stora festen i Stadshuset här.

JoeCocker500
Foto: Örjan Björkdahl

 Brittiske sångaren blev 70 år. Bekräftas av skivbolaget Sony Music.

Annons:
Glasgow500
Foto: Danny Lawson/AP/PA

 Sopbil rände in bland fotgängare i Glasgow. Sex döda – flera skadade. 11  8 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

 På skattebetalarnas bekostnad. Mat för drygt 600 deltagare på riksmötet. 39  10 tweets  29 rekommendationer  0 rekommendationer

Stadshuset144
Foto: Alexander Mahmoud
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: