Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Helt fel tågordning – nu måste kyrkostyrelsen bromsa

Foto: Andr Maslennikov /IBL Bildbyrå

I vinter har 600 kyrkomusiker i en namninsamling avvisat handboksförslaget 2016, men fått veta av ärkebiskopen att det är fel att kritisera något vi inte sett, nämligen den reviderade versionen som i torsdags blev offentlig vid en pressträff.

Inte särskilt mycket skiljer det från 2016 års förslag vad musiken beträffar. Nytillkommen musik inskränker sig till ett förbönsomkväde på armeniska.

Kyrkan centralt initierar nu vidare arbete med gudstjänstmusik.

Detta är helt fel tågordning.

Ett sådant arbete borde ha gjorts innan man började revidera handboken.

Varför ska man godkänna och trycka en handbok, som har avvisats av 25 procent av kyrkomusikerkåren, för att sedan påbörja arbetet med musiken i gudstjänsten?

Ärkebiskopen erkänner att den musikaliska kompetensen från början varit för svag.

När det 2010 bestämdes att handboksarbetet skulle bli projektarbete under ledning av handläggare på kyrkokansliet i Uppsala blev det plötsligt bråttom med ny musik. Anledningen till brådskan är höljd i dunkel. Kyrkostyrelsen kan inte uppvisa något beslut.

Ändå är i princip samma musikaliska material som i början av processen kvar i handboksförslaget.

Musiker har påpekat att man måste börja om, men det första urvalet har cementerats. Ingen expert har fått mandat att bidra med förbättringar. Det hela har vilat i händerna på en grupp kanslihandläggare utan musikalisk kompetens, som själva lett och tolkat arbetet, sammanställt remisserna och stått för all information uppåt och nedåt i organisationen.

Att skriva musik är ett hantverk och det är skillnad på musik skriven av professionell tonsättare och musik av hågad amatör.

Möjligen har urvalet gjorts av handläggarna utifrån personligt tycke och smak.

Efter protester 2014 bjöds fem musikorganisationer in att delta i arbetet med handboken.

Jag var med vid ett par tillfällen och det var noga vad vi hade mandat att ändra. Urvalet av musik och kriterierna för detta fick inte diskuteras. Vi blev ett slags gisslan i dramat; projektledningens experter.

Det har blivit ett amatörernas urval. Den gamla musiken publiceras utan hänsyn till nutida forskning och den nya utan brett underlag. Musikstilen är enformig och man saknar många genrer.

Att skriva musik är ett hantverk och det är skillnad på musik skriven av professionell tonsättare och musik av hågad amatör.

Musikserierna är inte längre uppbyggda så att de följer kyrkoåret, utan varje församling ska välja sina favoriter. Det kommer att låta olika över hela landet och det blir svårt att fira gudstjänst ”by heart” på annan plats än sin hemförsamling. Man missar det pedagogiska och sköna med kyrkoårets skiftningar.

Ledorden har varit ”glad, enkel, folklig” men ingen diskussion har förts bredare om detta.

Ärkebiskopen avvisar det försonande förslaget om att göra ett handbokstillägg.

Nu är det upp till kyrkostyrelsen att bromsa här!

Låt församlingarna använda det material som finns, och låt samtidigt tonsättare, poeter och textförfattare släppa loss kreativiteten.

Låt centralt musikråd bedöma musiken, prova vidare i församlingarna, tills vi har hittat det handboksmaterial vi alla kan enas kring.

Det är inte bråttom.

Läs mer: Maria Schottenius: Klokt av kyrkan att backa efter stark kritik.

Fortsatt oenighet om nya kyrkohandboken.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.