Kulturdebatt

Hjorth: Greider brister i både fantasi och världsbild

Författaren och journalisten Göran Greider tycks lida av en olycklig brist på fantasi och verklighetsförankring, uttryckt i försvaret av det ”andrum” som urholkat asylrätten (DN 18/1). Fantasilösheten yttrar sig i att det enda han tror att 160.000 nyanlända i Sverige eller en halv miljon i Tyskland kan resultera i är ett låglöneproletariat. Och det är värre än alla världens fasor. Att svenskar snarast är i behov av hjälp för att organisera motstånd mot decennielånga välfärdssvek ingår inte i Greiders föreställningsförmåga.

I själva verket vet ingen vad migrationen kommer att innebära för klassamhället på sikt, lika lite som vi vet hur klimatkrisen kommer att påverka relationen mellan fattiga och rika. Vi behöver uppfinningsrikedom i kombination med rättvisa; förmågan att föreställa oss något annat än det vi redan har försatt oss i.

Så verklighetsförankringen. Sverige har länge stått för en human flyktingpolitik, menar Greider, eftersom välfärdsstaten alstrat solidariska värderingar. En sanning med modifikation. Om välfärdsstaten avlat de byråkrater som utan att blinka kan sätta sjuka barn på chartrade flygplan och skräckslagna vuxna på deportationsbussar i skydd av natten måste man tvivla på denna stats uppfostrande förmåga.

I verkligheten har tusentals människor de senaste månaderna gjort uppror mot en påstått generös flyktingpolitik genom att starta språkkaféer, bli gode män och bjuda på middagar i sina hem. Intensiva, starka relationer uppstår över hela landet. Om en tid kommer avvisningarna. Då ska dessa svenskar slitas sönder av maktlösheten och sorgen som sådana avsked innebär, och som knappt kan nämnas eftersom de är så futtiga i jämförelse med situationen för den som måste ge sig av.

Greider uttrycker sig mest som en politiker, agerar språkrör för åsiktsfränder som inget vågar säga. Men en författare vet att hans språk skapar en politisk verklighet. Varför ingenting om de andra, som i ett läge där besvikelsen på den framröstade regeringen djupnar för varje dag, envist fortsätter att bära visionen om solidaritet i praktiken? Att denna opinion systematiskt förtigs, eller förringas med epitet som ”önsketänkare”, är faktiskt en politisk skandal.

Elisabeth Hjorth

Läs tidigare inlägg i debatten:

Göran Greider 18/1

Jasenko Selimovic 11/1