"Koloni Kosovo" av Maciej Zaremba

I Kosovo står FN över lagen

"Från rättssynpunkt är Kosovo Europas svarta hål. Eller som en roman av Kafka", säger Marek Antoni Nowiki som var ombudsperson i Kosovo i fem år.

Maciej Zaremba "Från rättssynpunkt är Kosovo Europas svarta hål. Eller som en roman av Kafka", säger Marek Antoni Nowiki som var ombudsperson i Kosovo i fem år.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Milgrams experiment (1961) gick ut på att låta försökspersoner bestraffa "elever" med elektriska stötar om de svarade fel på en fråga. Hade strömmen varit på skulle en del stötar blivit dödliga.

Zimbardos experiment (1971) var ett rollspel där en del försökspersoner fick agera fångvaktare över andra. Experimentet fick avbrytas på grund av oväntad brutalitet hos de förra.

Unmik betyder United Nations Interim Administration Mission in Kosovo.
Beslutet att ge immunitet åt missionen: Regulation 2000/47
www.unmikonline.org/regulations/2000/reg47-00.htm

Hösten 2006 hade Unmik över 3.000 utländska medarbetare och lika många lokalanställda.

Beslutet att inrätta "Ombudsperson": Regulation 2000/38. Enligt denna hade ombudsmannen ungefär samma prerogativ som JO i Sverige, utom att han inte kunde väcka åtal eller granska styrkorna inom Kosovo Force (Kfor).

Marek Antoni Nowicki var Kosovos ombudsperson från november 2000 till december 2005. När han avgick beslutade FN att näste ombudsman skall vara en kosovar samt att han (eller hon) inte får rätt att granska Unmik. Nowicki protesterade mot detta beslut.

Kosovos åklagare, som lyder under FN, har vid flera tillfällen utfärdat arresteringsorder på biståndsarbetare som gjort sig skyldiga till brott. Men dessa order blir verkningslösa om vederbörande lämnat landet. Unmik kan inte begära någon utlämnad från ett annat land. Unmik är inte en juridisk person utanför Kosovo, kan inte stämma eller, för den delen, stämmas av någon.

Iain King, Whit Mason: "Peace at Any Price. How the World Failed Kosovo", Cornell -University Press, 2006.

David Marshall, Shelley Inglis: "The -Disempowerment of Human Rights-Based Justice in the United Nations Mission in Kosovo", Harvard Human Rights Journal, spring 2003.
www.law.harvard.edu/students/orgs/hrj/iss16/marshall.shtml

Det var den 18 augusti 2000 som FN-missionen beviljades immunitet. Därmed hade den högsta makten i Kosovo gjort sig oåtkomlig för lagen. Beslutet gällde dessutom retroaktivt. Ett av få ljus i det rättsliga mörkret klingar bekant, från ett tak i Pristina lyser skylten "Ombudsperson".

Det var den 18 augusti 2000 som FN-missionen beviljades immunitet. Därmed hade den högsta makten i Kosovo gjort sig oåtkomlig för lagen. Beslutet gällde dessutom retroaktivt. Ett av få ljus i det rättsliga mörkret klingar bekant, från ett tak i Pristina lyser skylten "Ombudsperson".

Kosovo påminner om Sverige så till vida att gästen tar av sig skorna. De tas om hand av värdinnan och bärs fram igen när det är dags att gå.

Sedvänjan från bondlandet passar bra i Kosovos huvudstad. För att komma hem till fru Xhezide Zogjani måste man pulsa i lervälling, spillolja och köksavfall. Den oförsiktige kan lätt försvinna i en kloak. (Ett brunnslock väger 20 kilo och skrot är landets främsta exportprodukt.) Men hemma hos fru Zogjani i betonglängan är det bonad parkett, bländvita dukar och stärkta servetter. Samt lemonad.

Annons:

Xhezide Zogjani minns mycket väl den långa svenskan från Sida som i april 2003 undervisade alla kvinnor vid järnvägen om deras rättigheter. Att de var lika goda som männens, för nu var Kosovo ett FN-land med lag, rättvisa och likabehandling. Fru Zogjani blev mycket glad över svenskans lektioner.

Kort därefter blev hon uppsagd, efter 29 år vid järnvägen. Företaget behövde banta. Men varför just hon? "Titta här", Zogjani tar fram ett diplom till "Särskilt förtjänstfull medarbetare". Men hon var den enda kvinnan på sin avdelning. Och på de andra ställena var det likadant. Oerfarna män fick stanna, meriterade kvinnor fick gå. Så fann nitton kvinnor vid Unmik Railways att de blivit diskriminerade. Se upp Sida, här kommer kvittot på biståndsinsatsen: De slår sig samman och kräver att få uppsägningarna prövade i domstol.

Det får de inte. De får veta att hade de diskriminerats av ett privat företag kunde domstolen behandla deras klagan. Men dessvärre lyder järnvägen under FN: "Unmik Railways" heter det. Och FN, upplyser domstolen, åtnjuter rättslig immunitet i Kosovo. Så det beslutet kan inte ifrågasättas. Det är oåterkalleligt.

Xhezide Zogjani trodde inte sina öron, säger hon. Hon hade nyss fått lära av FN att hon inte skulle tåla diskriminering. Liksom att "envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter ... vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång". Nu fick hon veta att de principer som FN lär ut gäller för alla andra - utom FN självt! Kunde det vara sant?

Ja, det är sant. Ofattbart är det, förödande för FN:s mission i Kosovo, men alldeles sant. Det finns bara två områden i Europa där medborgaren inte kan utkräva sina rättigheter, varken på plats eller hos domstolen i Strasbourg: Vitryssland heter det första, FN-staten Kosovo det andra. Innan vi försöker begripa hur det kunde bli så, låt oss först uppleva hur det kan kännas.

Det finns 17.000 soldater i Kosovo Force (Kfor). De lyder under Nato som i Kosovo sorterar under FN. Så händer det en dag att soldaterna får syn på en misstänkt bil. Kanske gömmer den kokain, kanske är den stulen? De tar in den för undersökning. Nähä, den visar sig vara ren. Men när ägaren, vi kallar honom Paloka, skall hämta bilen hos Kfor är den försvunnen. Ja, nu är den tydligen stulen, konstaterar soldaterna, som kan vara från Azerbajdzjan. "Bad luck, friend..." Ersättning? Nej, ingen mening att klaga hos FN, det svarar inte för militären. Nej, inte hos Nato heller, det svarar inte för de enskilda förbanden. Så var skall Paloka söka sin rätt? Hos försvarsdepartementet i Azerbajdzjan. Såvida inte en turkisk officer hade ansvaret den natten. Då är det Ankara som gäller. Lycka till!

I Kfor-styrkan finns förband från 36 länder, däribland Rumänien, Marocko och Mongoliet. Jag får överlåta resten åt läsarens fantasi.

Jag har inte själv talat med herr Paloka, så vi kan bara gissa vad han känner. Men jag har träffat tullaren Bedri Shabani. Det är hjärtskärande att höra den väldige mannen berätta sin historia med tonfallen hos ett barn som förlorat sin tro.

Bedri Shabani har gjort precis så som FN önskar att kosovarer skall göra. Han bröt det albanska mönstret. När han upptäckte att en rad av hans chefer inom tullen mutats av smugglare samlade han bevisen och gick till FN-polisen. "Jag hade fem kilo dokument." Tiden gick, inget hände. Då gick han ut i pressen. Det var modigt på gränsen till dåraktigt, för i Kosovo kan man bli skjuten för mindre. Och se - ett genombrott! Tullchefen arresterades! Men frigavs kort senare - på order av en FN-domare. Den albanske åklagaren protesterade, han hade blivit överkörd, sade han och anklagade FN för att sabotera rättvisan. Men folk på gatan, de ryckte på axlarna. De har känt igen det albanska mönstret.

Det råkar nämligen slumpa sig så att Kosovoguvernören, tyske diplomaten Michael Steiner, har ett förhållande med dottern till en av tullcheferna, som är bäste vän med den gripne. Inget ont i kärleken, kan man tycka (de gifte sig senare). Men till vem skall Bedri Shabani klaga nu, när guvernören gjort sig jävig? Han skriver till Kofi Annan. Han visar mig brevet. Det är som i sagorna. Troskyldig undersåte frambär sin klagan på guvernören och ber i enkla ordalag att kejsaren skipar rättvisa.

Så långt var det kanske ingen katastrof. Vi kan inte veta vem som felat. Det är först nu som det ofattbara inträffar. Shabani avskedas från tullen. Det var ett oförlåtligt tjänste-fel, hävdar Unmik-Customs, att skriva till Kofi Annan. Det var det inte alls, svarar domstolen i Pristina, dit Shabani klagat. Kofi Annan är Kosovos högsta myndighet, till honom må man klaga, Shabani brukade sin yttrande-frihet. Uppsägningen är ogiltig.

Är det inte uppmuntrande? Först Shabani, sexbarnsfar som riskerar livhanken, och så dessa balkanska domare som verkligen läst på om mänskliga rättigheter. Man skulle nästan tro att FN börjat lyckas.

Jag hade helst velat slippa sammanfatta -Unmiks reaktion på detta domslut. Det mest adekvata lyder: Mänskliga rättigheter kan ni stoppa upp i arslet. Här gör vi som vi vill.

Låter det för rått? Men så här då: Det har gått tre år sedan domstolen funnit uppsägningen av Shabani olaglig. Men han är fortfarande arbetslös. Chefen för FN-tullen vägrar att lyda den domstol som FN tillsatt och som dömt efter de lagar som FN stiftat. Och det finns ingen som kan tvinga honom.

Jag berättar denna historia i sådan detalj eftersom den är typisk. Det finns tusentals Zogjanis och Shabanis i Kosovo, för vilka FN numera står för rättslöshet och förlorade illusioner. Vill man förstå hur det kunde gå dithän skall man bege sig till ett vitt hus med en svensk skylt på taket. "Was ist das?" frågar man chauffören. "Das ist Hilfe!" skiner han då upp.

Då blir man som svensk litet varm om hjärtat. "Ombudsperson", står det. ("Ombudsman" var för manligt för FN, som håller på nolltolerans när det kommer till skyltar.) Ombudsmannen, som vi envisas med att kalla honom, kopierad från svenska JO-ämbetet, är Kosovos enda institution där medborgaren kan klaga på makten. Tusentals har gjort det genom åren. Alla fick svar, somliga fick rätt. Men de mest kränkta kunde ombudsmannen inte hjälpa.

Marek Antoni Nowicki, internationell jurist med rötter i den polska medborgarrätts-rörelsen, som i fem år varit Kosovos ombudsman, säger sig förstå bitterheten mot FN. "Den framgår av mina rapporter." Där kan vi läsa att i Kosovo är det FN självt som står för de flesta brotten mot människorätten. Men just mot FN finns ingen rätt att få.

"Från rättssynpunkt är Kosovo Europas svarta hål", säger Nowicki. "Eller som en roman av Kafka. FN anländer för att värna mänskliga rättigheter - och berövar samtidigt befolkningen alla rättsmedel att utkräva dessa rättigheter."

Berövandet ägde rum den 18 augusti år 2000. Den dagen beviljade FN-guvernören (retroaktivt!) rättslig immunitet åt missionen. Samtliga FN-organ i Kosovo, liksom deras anställda, liksom soldaterna, inalles kanske 60.000 personer, ställdes ovanför lagen. De kunde inte stämmas, åtalas, gripas eller ens förhöras av något lokalt rättsorgan - och inte av någon annan heller (med undantag för soldaterna som kunde rannsakas av respektive regeringar). Endast om en FN-person begick ett allvarligt brott kunde immuniteten hävas - av Kofi Annan, och av honom ensam.

Nowicki säger att det var ett rättsvidrigt, ologiskt och ödesdigert beslut: Rättsvidrigt, eftersom det stred mot Europakonventionen. "Man kan inte hävda att man har rätt till rättvis rättegång - artikel 6 - om makthavaren är immun mot lagen."

Ologiskt, eftersom syftet med immuniteten är att skydda FN-folket från påtända poliser i Afghanistan eller islamiska domstolar i Sudan. Men i Kosovo? Där är ju FN den enda och suveräna makten. Det rår över polisen, skriver lagar och utser domare. "Det som hände i Kosovo", säger Nowicki, "var att statsmakten gjorde sig immun mot sig själv. Den behövde inte längre lyda sina egna lagar."

Jag frågar Nowicki om FN kanske trodde att alla FN-arbetare var änglar. Immuniteten gjorde ju inte bara kosovarerna maktlösa. Också Unmik fick svårt att sätta pli på sina egna anställda. "Jag tror inte att det tänktes särskilt mycket", svarar Nowicki.

Alltså frågar jag Hans Corell hur han tänkte. Han var på den tiden FN:s rättschef i New York, han godkände den immuniteten. Var det verkligen klokt att låta FN-tullen och alla andra myndigheter bli immuna mot FN-rättvisan?

Hans Corell låter häpen. "Vad är det du säger! Naturligtvis inte." En sådan tolkning, säger Corell, är missbruk av immuniteten. Den är inte ens menad att skydda en FN-polis som kör berusad, eftersom att köra berusad inte ingår i uppdraget. Så vad säger han om direktören som (i min förra artikel) fick smita från telefonräkningen ostraffat? "Så var det inte alls meningen att immuniteten skulle tillämpas!"

Nej, tydligen inte. Men det var så den tillämpades, framgår av ombudsmannens rapporter. Makten gjorde sig oåtkomlig för rätten. Att förstå hur den glidningen gick till borde vara en brådskande uppgift för FN-juristerna.

På 70-talet genomfördes en del sociala experiment i USA och i Italien (Milgram, Zimbardo) för att se vad som händer då människor ges oinskränkt makt över andra. Somliga fick avbrytas, det blev för otäckt. Man kunde säga att Kosovo är ett sådant experiment, omedvetet, ansvarslöst, men fullskaligt. Vad det fick för effekt på kosovarerna kan härledas av mängden brända FN-bilar. Men vad berättar det om oss, om våra demokratier?

Att de är mycket bräckliga, är jag rädd. Att de kanske mindre består av övertygelsen i varje hjärta och mycket mer av flockbeteendet, av institutionerna och fruktan för sanktioner. När immuniteten befriade från sanktionerna och när grupptrycket försvagades där borta bland balkanerna tog det bara några månader för pålitliga demokrater från Köpenhamn och Paris att kasta bort sina principer, den ena efter den andra: Habeas corpus (att ingen må fängslas utan domslut), domarens oberoende, likheten inför lagen.

Kosovarerna var inte särskilt laglydiga 1999, men blev inte trevligare av att i sju år behandlas som hottentotter. Vilken svensk skulle acceptera att lyda lagar som bara fanns på franska? Betrakta nivån på den koloniala arrogansen: I Kosovo, där var femte invånare inte kan läsa alls och där strömmen går hela tiden, utfärdar FN lagar som emellan-åt bara fanns på engelska eller endast kan hittas på internet. Om någon domstol protesterar ändrar det föga, för i FN-landet lyder domstolen under guvernören, som flyttar på domare efter behag och ignorerar domslut när det passar.

Här häktas en välkänd gangster. Men han är populär, ses av somliga som en frihetshjälte. Obehagligt, det kan bli protester ... Alltså beordrar Unmik åklagaren att släppa våldsmannen. Det hade inte varit möjligt i Ungern, men i Kosovo är det möjligt. Eller också tvärtom: En domstol (med internationella FN-domare) beslutar att frige en häktad i brist på bevis. Men guvernören vill ha honom inlåst (kanske har CIA framfört ett önskemål?). Så han beordrar fångvaktarna att ignorera domstolen. Det hade inte varit möjligt i Indien, men under FN är det möjligt. "Executive orders", kallas det, att hålla folk inlåsta utan rannsakan och utan rätt att klaga.

I november 2005 slog Europarådets människorättskommissionär Alvaro Gil-Robles larm i Le Monde. Är det möjligt att vi har ett Guantánamo i Europa? Si señor, det har vi. Bondsteel heter det, en amerikansk militärbas på gränsen till Makedonien, där fångar i samma orange overaller som på Kuba sitter på obestämd tid, utan rannsakan, advokat eller dom. Därför att FN-guvernören tror att de kanske är terrorister. Ombudsmannen Nowicki, liksom Amnesty med flera, rörde upp himmel och jord i protest mot dessa övergrepp. Men hos vem skulle de klaga? Över George Bush finns i alla fall Högsta domstolen. Över FN-guvernören finns ingen.

"Är det här vad ni menar med människors lika värde?" frågar Fatmir i Pristina. På fotografiet syns män som lämnar en byggnad. "De är domare", upplyser Fatmir, "som dömt en albansk maffiaboss. Mycket ovanligt i Kosovo, och hälsovådligt. Ser du? Han till vänster är britt, omgiven av sina livvakter. De följer honom till bilen, som är skottsäker. De kommer att vakta honom också när han sover. Britten tjänar trettio gånger mer än de två till höger, som är lokala domare. De riskerar mest, de har sina familjer här. Men de lämnas utan skydd."

Vad kan jag svara honom utom att skära tänder? Av FN:s alla missgrepp är sveket mot de få som stått upp mot korruptionen och maffian det mest oförlåtliga.

"FN förrådde några av de mest lysande och idealistiska kosovarer till förmån för de mest hänsynslösa", skriver två före detta FN-arbetare, Whit Mason och Iain King. "FN lär komma att djupt ångra vad man gjort", skriver den kanadensiske domaren David Marshall, som för Osses räkning bevakat Kosovo.

Hur kommer det sig att allt detta förblivit nästan obeskrivet i sju långa år? Ett möjligt svar är att det tagit mig sex månader att få ihop pålitliga uppgifter till dessa artiklar.

Hur bär man sig åt för att få veta vad "Claims office" i Pristina sysslar med? Där påstås en kosovar kunna klaga om FN kört på hans bil. Hur många klagar? Hur blir de bemötta? Man anmäler sig i vakten till FN:s högkvarter utanför staden. Där inne trängs fem ungdomar i Unmiks blåa tröjor. Studerade kanske medicin eller ekonomi, nu är de vaktmästare åt FN för tredubbel professorslön. Nej, jag får inte komma in. Alltså ringer jag till chefen för denna klagobyrå. Hon hänvisar till sin chef, som inte heller talar med pressen. Han hänvisar till Unmiks Press Office.

Det är en halv mil därifrån. Det står att kontoret är bemannat sju dagar i veckan, men ingen öppnar klockan tre på en tisdag. Jag ringer de fem nummer som står på dörren, inget svar. Jag går till ett internetkafé, väntar ut strömavbrottet och skickar ett
e-brev till en Gyorgy Kakuk, högst på listan. Efter två dagar har jag inget svar. Jag bankar på dörren igen - och se, en människa! "Hi, Im Jeff Bieley", säger amerikanen, medan han vinkar till en bugande inföding att ställa lunchtallriken på bordet.

Nej, FN har inte fått något brev från DN. "Skrev ni till mr Kakuk? Ha, ha, det var länge sedan han slutade här ... Vad säger ni, står han som ansvarig?"

Nej, mr Bieley kan inte sätta mig i kontakt med Claims Office. Jag får ställa frågorna till honom och genom honom kommer svaren. Högst en vecka tar det. Om jag vill ställa en följdfråga? Tre dagar till, inte mer. "Hur länge stannar ni i Kosovo?"

Av Unmiks över 6.000 funktionärer är det bara tre som får tala med pressen, förklarar Jeff Bieley. Alla de andra går via honom. Okej, säger jag, här är mina frågor. "No, you have to send your questions by email." I Kosovo, där halva landet har ström tre timmar om dagen? Mr Bieley rycker på axlarna till tecken på att informationsstunden är över.

Jag skickade mina frågor till adressen bieley@un.org den 24 oktober förra året. Jag väntar ännu på svar.

Det kan hända att FN-juristerna inte förstod vad de gjorde när de kuschade Kosovos domstolar och satte munkavle på sitt eget folk. Men andra förstod det desto bättre. Efter sju år av detta experiment är Kosovo en europeisk central för handel med kvinnor och droger.

Så tänk på det, när ni ser dessa balkanska människor på teve kasta sten, bränna FN-bilar och bära sig åt. Ni kommer att få höra från New York att de erbjudits det bästa av västerländsk demokrati, men inte haft förstånd att ta emot.

Det är inte sant. De har erbjudits bottenskrapet. Varför det blev så skall jag försöka förstå i den sista artikeln.

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

radar_500
Foto:TT, Alamy

 Visar hemlig rapport. Svenskt luftrum kränkt av utländskt flygplan. 24  6 tweets  18 rekommendationer  0 rekommendationer

aska_500
Foto:TT

 Två träffade av blixten. Nya åskväder med kraftigt regn drar in. 4  1 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
TagetLiten
Skärmdump: Youtube

 Se händelsen. Hamnade under ett godståg på 14.000 ton i USA. Klarade sig med skadad tå. 4  1 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

 Värstinglistan. Här är teknikprylarna som du vill stänga av ordentligt när de inte används. 5  2 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

elrakning144
Foto:Henrik Montgomery
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: