Islamofobin hotar oss alla

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Mattias Gardell

Är professor i religionshistoria vid Uppsala universitet.

Att just nu skärskåda rädslan för islam är en balansakt som oundvikligen drar till sig kritik. Det skriver Mattias Gardell som bemöter Bjørn Bredals kritik av hans bok ”Islamofobi”.

Att just nu skärskåda rädslan för islam är en balansakt som oundvikligen drar till sig kritik. Det skriver Mattias Gardell som bemöter Bjørn Bredals kritik av hans bok ”Islamofobi”.

Att kritiskt skärskåda islamofobisk teori och praktik i en tid då ledande politiker, krönikörer och ledarskribenter är som bäst upptagna med att berätta för varandra och oss andra vilket hot muslimer utgör mot den goda ordningen är inte helt vindkänsligt. Det kommer oundvikligen att dra till sig kritik från dem som har fångats av eller livnär sig på den islamofobiska snålblåst som drar genom västvärlden.

Senast i raden är Bjørn Bredal, redaktör på danska Politiken, som blandar högt och lågt i en recension av min studie ”Islamofobi”, som återpublicerades som en artikel i DN (21/12). Som recension är den märklig. Läsaren får inte veta vad ”Islamofobi” behandlar. Bredal nämner inget om blottläggandet av islamofobins månghundraåriga rötter. Här sägs inget om de medeltida kristna bestämningarna av Muhammed som Antikrist, om muslimer som Guds fiender som skändar korset och dricker mördade kristna barns blod i hädiska nattvardsceremonier.

Annons:

Här nämns inget om den medeltida bildkonst som porträtterade muslimer som djävlar (se omslaget), monster och hundar. Vi får inget veta om hur dessa föreställningar sedan förmedlats, vidareutvecklats och blivit meningsbärande i skilda historiska och politiska sammanhang. Här sägs inget om den koloniala kunskapsproduktionen eller om de negativa bilder av islam och muslimer som förmedlats i encyklopedier, konst, litteratur, läroböcker, filmer och medier.

Inte heller tar Bredal upp de nya kontexter i vilka jag placerar nutidens islamofobi: kommunismens fall och sökandet efter en ny fiende; den biologiskt grundade rasismens detronisering och framväxten av en maktordning baserad på en rasism utan raser samt de osäkerheter som uppstått till följd av den svenska modellens nedmontering och konstruktionen av Europa som en ny politisk gemenskap.

Bredal omnämner inte min analys av den islamofobiska kunskapsregimens uppbyggnad och funktioner eller de utsagor om ”hur muslimer är” som cirkulerar inom kunskapsregimens ramar och upptas som sanningar för att de stämmer överens med det vi alltid hör och därmed vet.

Inte heller diskuterar Bredal resultaten då jag provat vissa av dessa utsagor empiriskt. Stämmer det att muslimer utfört de flesta terrorattentaten i Europa och världen? Nej. Är det sant att muslimer är mer involverade i krig än andra slags människor? Nej. Är muslimer mer antidemokratiska än andra? Nej. Bredal tar inte ens upp analyserna av vår besatthet med den muslimska slöjan, hatbrotten mot synliga muslimer (främst kvinnor i slöja), attentaten mot moskéer, de allt populärare teorierna om den islamiska världskonspirationen eller hur islamofobi bidragit till att omvandla liberaler till illiberaler, främja övervakningssamhället, urholka rättsstaten och möjliggöra de bruna partiernas comeback i Europa sedan de växlat sin klassiska antisemitism mot islamofobins i dag mer gångbara valuta.

I stället polemiserar Bredal mot brottstycken, vissa uppdiktade, andra missuppfattade. Bredal påstår att jag skriver som om ”världen bara består av ord”, medan jag i själva verket visar hur den islamofobiska kunskapsregimen också producerar högst materiella ting: karriärer, yrken, riksdagsledamöter, institutioner, forskningscentra, filmer och säkerhetsindustriella privatbolag och därmed också människors försörjning och status. Omvänt bidrar den också till krig, tortyr, mord, misshandel, avslagna asylärenden, förlorade vårdnadstvister och svårigheter att finna arbete, bostad, uppehållstillstånd.

Bredal anger att jag hängt ut Pernilla Ouis som islamofob, vilket jag alls inte gjort. Annars sparkar han in öppna dörrar. Som när han anför att ”man måste väl få kritisera en religion” sedan jag betonat att islamofobi inte är detsamma som religionskritik, eller när han skriver att säkerhetspolisen måste ha mandat att förhindra terrorattentat, vilket är självklart.

Min invändning rör metoder som att bugga landets moskéer, värva informanter bland skolelever, asylsökande och bostadsföretag med muslimska hyresgäster. När insatsstyrkor stormar oskyldiga barnfamiljer, när misstänkta inte får rättslig prövning, när antiterroristövningar behandlar muslimer som femtekolonnare eller när det föreslås att svenska trupper skall öva i Rinkeby inför kriget i Afghanistan, riskerar vi att skapa jordmån för det som skulle bekämpas.

Vidare uppger Bredal att det han ”verkligen saknar” i boken är en ”förstahandskunskap om några av de områden i Världen där islam är förhärskande”. Varför han efterlyser detta i en bok om islamofobi är besynnerligt. Det vore som att önska sig en skildring av judar och judiska samhällen i en studie av antisemitism. Lika lite som antisemitism orsakas av judar, orsakas islamofobi av muslimer. En studie av muslimska samhällen vore inte en studie av islamofobi. Det vore en annan bok.

Vill Bredal hellre läsa om muslimer, kan jag hänvisa till tre av mina tidigare böcker (”In the name of Elijah Muhammad”, 1996; ”Rasrisk”, 1998/2003 och ”Bin Laden i våra hjärtan”, 2005), som samtliga baseras på förstahandskunskap.

En poäng har dock Bredal tagit till sig: Taimour Abdulwahabs självmordsattentat i Stockholm säger inget om ”hur muslimer är” och gör inte islam till en terroristorganisation. Därmed talar han emot sitt påstående att man inte skall förstå attentatet med hjälp av min bok. Däremot trampar Bredal snett när han föreställer sig att jag skrivit ”Islamofobi” för att göra muslimer en (björn)tjänst. Som forskare är min uppgift att skingra okunskaper, som intellektuell är min uppgift att kritisera maktens ordning, som medborgare är min uppgift att försvara demokratin mot dess undergrävare. Islamofobin hotar inte endast muslimer. Den hotar oss alla.

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

riksdagen500
Foto:TT, Lars Lindqvist

 Det gäller för nyval. Statsvetaren tveksam, men S står inför utmaningar.

 Arbetet startar på onsdag. Riksdagens talman om framtiden. 5  0 tweets  5 rekommendationer  0 rekommendationer

  ”Det gick som det gick.” Finansmarknadsminister Norman lämnar politiken. 26  10 tweets  16 rekommendationer  0 rekommendationer

 ”Politiskt kaos hotar.” Tyska medier siar om svensk blockpolitik. 113  23 tweets  90 rekommendationer  0 rekommendationer

chokladboll144
Foto:TT

 Plockas nu bort. Tv-kockens krog serverade ”negerboll i fin gammal ljusstake med mörk kvinna”. 576  81 tweets  495 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Björklunds besked om partiets framtid

 Folkpartiet har partistyrelsemöte. Jan Björklund mötte pressen. 610  36 tweets  573 rekommendationer  1 rekommendationer

 Sedan V fått kalla handen. Facken sluter upp bakom Löfven. 3  1 tweets  2 rekommendationer  0 rekommendationer

 Ingen kvar i Nya M:s kärntrupp. Partiledarval kan riva upp gamla sår. 30  9 tweets  21 rekommendationer  0 rekommendationer

 Kolla DN Valbevakaren. Parti för parti ända ned på valdistriktet. 130  41 tweets  82 rekommendationer  7 rekommendationer

Annons:
kopenhamn_500
Foto:TT

 Område avspärrat. Två personer har skjutits i centrala Köpenhamn. 5  1 tweets  4 rekommendationer  0 rekommendationer

 Hårdare varning för socker. Så många teskedar socker får du äta om dagen. 76  6 tweets  68 rekommendationer  2 rekommendationer

godis_144102
Foto:Alamy
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: