Kulturdebatt

Vi måste protestera mot smutskastningen av Gross forskning

Kommentar. Hotet mot den akademiska friheten i Polen.

Det som försiggår i Polen måste kallas vid sitt rätta namn: en avdemokratisering i rekordfart. Först desarmeringen av public service, därefter politiseringen av rättsväsendet.

Nu klämtar uppenbarligen klockan för den akademiska friheten.

I dagarna blev det känt att den polsk-amerikanske historikern Jan Tomasz Gross riskerar att bli av med den hedersutmärkelse som han tilldelades 1996 för sina insatser för att sätta Polen på kartan. På den tiden var maktens ord så lena och fina.

Bara fem år efter utmärkelsen gjorde dock Gross något oförlåtligt. Han petade på en historisk varböld. I pionjärarbetet ”Neighbors” (2001) påvisade han att en av de mest brutala polska pogromerna under andra världskriget – massakern i byn Jedwabne som nådde sin ohyggliga kulmen när hundratals judar brändes till döds i en lada – inte enbart kunde skyllas på nazister. De icke-judiska byborna deltog både frivilligt och med entusiasm i massmordet på sina grannar.

Det är ingen överdrift att säga att ”Neighbors” slog ned som en bomb i den polska offentligheten. Tryckvågorna orsakade stor oreda, inte minst inom katolska kyrkan som redan under kriget och även långt efteråt deltog i den antisemitiska mytbildningen.

Trots en del faktamässigt tveksamma – Gross motståndare skulle säga direkt felaktiga – passager i ”Neighbors” bidrog debatten till ett slags posttraumatisk stresshantering. Historien kunde börja vädras ut.

Sedan dess har ”Neighbors” fått omistliga efterföljare i böcker som Anna Bikonts reportage ”Vi från Jedwabne” – som jag som dåvarande förlagschef på bokförlaget Atlas var med om att ge ut på svenska 2014 – och Tadeusz Slobodzianeks pjäs ”Vår klass”, som med stor framgång har spelats på Teater Galeasen i Stockholm. Även fjolårets Oscarsbelönade film ”Ida” har sina tematiska rötter i Jedwabne.

Men på den nationalistiska högerflanken har hatet mot Gross fortsatt att glöda i väntan på att slå ut i brand. Med regeringsskiftet, en uppiskad patriotisk iver samt en artikel som först publicerades i Die Welt (och även här i DN) i september 2015 har man nu fått sin chans.

I artikeln hävdar Gross att polackerna tog livet av fler judar än tyskar under kriget. Det är ett hårresande uttalande men förtar inte vikten av hans akademiska arbete. Den här gången har dock makten svarat med smutskastning och smädelser, rent av rena hot om att Gross bryter mot de lagar som ”förbjuder förtal av landet”. Och så till slut denna retroaktiva officiella chikanering.

Utmärkelsen för akademiska bedrifter kan i fysisk bemärkelse sägas väga lätt mot den allmänna kökkenmödding av vulgonationalism, sårade känslor och rop om ordning och reda som allt mer har kommit att prägla polsk politik.

Men i symbolisk bemärkelse är den blytung. Utmärkelsen står för det som torde vara självklart i en demokrati: tankerymd, akademisk frihet och ett omprövande förhållningssätt till tidigare vedertagna sanningar.

Genom att ingripa mot en enskild historiker i ett närmast övertydligt försök att koppla makten om bilden av både det officiella Polen och dess förflutna tillryggalägger regeringen Beata Szydlo ytterligare en betydande sträcka i sin färd mot auktoritetssamhället.

Som européer måste vi protestera.