Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Lars Linder: Kanske är dagens generation politiker inte vuxna att tackla flyktingkrisen

Bild från i går när poliser kontrollerade tåg på Malmö centralstation.
Bild från i går när poliser kontrollerade tåg på Malmö centralstation. Foto: Anders Hansson

Stämningen är plötsligt apokalyptisk. Inströmmande människomassor, myndigheter som tappar greppet. Desperata åtgärder, gränskontroller och tältläger, olyckliga och pressade ministrar.

Det finns faktiskt ett annat perspektiv på flyktingkrisen, men man får gå till tidningarnas ekonomisidor för att hitta det. Swedbank, ser jag, tror att tillskottet av människor kommer att höja tillväxten och sänka arbetslösheten i Sverige de närmaste åren. Det låter ju inte så hotfullt, och enligt SCB skulle befolkningen ändå växa med några hundratusen invånare inom överskådlig tid, det kommer nu bara att gå lite fortare.

I Svenska Dagbladet skrev ekonomikrönikören Andreas Cervenka härom dagen några förlösande ord:

”Det som saknas i Sverige är inte pengar utan något som tydligen är ännu svårare att uppbåda.

Handlingskraft.”

Och det han då efterlyser är något helt annat än panikåtgärder för att minska volymerna.

Hans resonemang är att resurser inte är något problem i hanteringen av det plötsliga inflödet av människor. Pengar är billigare än någonsin, staten är lågt belånad och redan i dag skapas nya pengar ständigt ur intet i bankvärlden men placeras på sämsta möjliga sätt, i privatlån där de blåser upp en redan sprickfärdig bostadsbubbla.

De kan användas betydligt bättre – till exempel i långtidsinvesteringar i en befolkningstillväxt och ge mångdubbel utdelning om tjugofem år.

Stora satsningar som kan ge stora möjligheter alltså, men det är ju inte precis vad landets ledare talat sig varma för på sistone. Tvärtom har debatten sedan rätt länge varit fastkörd i ett dystert läge mellan nationalistisk hets, politisk nervositet och stigande oro i folkdjupet.

Och nu låter det som om undergången är nära.

Så mycket viktigare att hålla hjärtat varmt och huvudet kallt, att skilja paniken kring den akuta flyktinghanteringen från de långsiktiga framtidsstrategierna. För vad politikerna än tror om oss har de flesta sedan länge förstått att en stor, historisk utmaning väntar när hela nya stadsbefolkningar på kort tid kommer att behöva försörjning och bostäder, vård och utbildning.

Läge för mobilisering alltså, men fram till i dag har de mest låtit som om det vore senaste valdebatten i repris. Gjort halvhjärtade överenskommelser, talat lugnande om krona för krona.

Det är inte alls lugnande. Jag tror de har missuppfattat situationen, man får inte folket med sig genom att ängsligt lägga locket på.

Kanske är dagens generation av politiker bara inte situationen riktigt vuxen. Många av dem saknar förankring på djupet, i föreningsliv och folkrörelser. De har gjort sin karriär i mediernas ljus och är bättre på att snegla mot Sifomätningar än att läsa människohjärtan, vet allt om konsten att inte säga fel i tv men mindre om konsten att göra det rätta.

Men det som skulle kunna vända situationen är att de nu rätar på ryggen och börjar tala allvar med oss. Drar upp en framåtblickande färdplan, en ny karta för en ny verklighet, den väg landet måste slå in på för att alla dessa hundratusentals nykomna i framtiden ska kunna bli glada, produktiva och väl fungerande medborgare.

Förklarar att det krävs något av oss alla, en nationell kraftsamling, nya miljonprogram. Och därmed väldiga investeringar, förstås, hundratals miljarder. Men självklart klarar vi det.

Och Andreas Cervenkas hälsning från ekonomivärlden är alltså att det inte är resurserna som saknas, bara det där andra. Det som en gång kallades statsmannaskap: förmåga till ansvar, perspektiv och nytänkande. 

Kort sagt: handlingskraft.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.