Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Lasse Granestrand: SVT öppnar tyvärr inte för seriös självkritik

Valdebatt 2014. Både statsminister Fredrik Reinfeldt och SVT:s Mats Knutson fick skoningslös kritik när de ville diskutera invandringens konsekvenser, skriver Lasse Granestrand.
Valdebatt 2014. Både statsminister Fredrik Reinfeldt och SVT:s Mats Knutson fick skoningslös kritik när de ville diskutera invandringens konsekvenser, skriver Lasse Granestrand. Foto: ANDERS WIKLUND / TT

Lasse Granestrand som skrivit boken ”I Sveriges väntrum – om pressade politiker, flyktingar och ett land i förvandling” svarar på Jan Helins kulturdebattsinlägg ”Populistisk politik får inte smitta den seriösa journalistiken”, en kommentar till SOM-institutets undersökning om medier och invandring.

Vad är det som förtigits om invandringen? Jan Helin, programdirektör på SVT, ställer frågan utan att ta den på allvar. Men det finns svar.

I ett debattinlägg den 1 juni kommenterar Jan Helin nya siffror från Institutet för Mediestudier och SOM-institutet som visar mycket lågt förtroende för medierna när det gäller rapportering om invandring. Förtroendet är avsevärt lägre än för bevakningen av andra samhällsfrågor.

Tyvärr öppnar Helin inte för någon självkritik utan upprepar just den tankefigur som bidragit till en situation där uppåt en femtedel av väljarna kan tänka sig att rösta på ett parti med rasistiska rötter och 33 procent uttalar att de har litet eller mycket litet förtroende för mediernas beskrivning av migrationsfrågan.

Tankefiguren utgår från att människor är vilseförda när de är kritiska. Helin verkar inte tänka att det låga förtroendet kan bero på att människor inte anser att verkligheten speglats allsidigt och öppet.

Läs mer: Jan Helin: Populistisk politik får inte smitta den seriösa journalistiken

När politiken nu så smått redovisar självkritik med avslöjande interiörer från Reinfeldts andra regeringsperiod (Billström, Selimovic, Sabuni) så manar Helin till vaksamhet mot populismen.

Gärna – men först en rejäl självkritik. Även inom medierna.

Jan Helin verkar inte tänka att det låga förtroendet kan bero på att människor inte anser att verkligheten speglats allsidigt och öppet.

Här några handfasta exempel där medier (och politiker) brast under åren 2010-2015. År då några av journalistikens kärnvärden, konsekvensneutralitet och relevans, hamnade i skuggan.

1.Det skapades ett debattklimat där statsminister Fredrik Reinfeldt blev hudflängd för sitt ordval när han påpekade att de alarmerande arbetslöshetssiffrorna berodde på utrikes föddas brist på arbete. Reportrar borrade sällan i vad statsministern såg utan fokuserade på indignationen från andra spelare.

Likadant när migrationsminister Tobias Billström använde ordet ”volymer” i ett resonemang om invandring. Också SVT- reportern Mats Knutson fick skoningslös kritik för att han ställt frågan: Hur mycket invandring tål Sverige?

2. Rasist blev ett modeord. En beteckning med 30-talsklang och associationer till det största brottet i mänsklighetens historia, Förintelsen. Det fick en för vid och slarvig användning. Det finns andra ord: invandringskritisk, invandringsskeptisk, främlingsfientlig.

3.Reinfeldts tal om öppna hjärtan i augusti 2014 fick fel ljus. Han såg att migrationen nått de högsta nivåerna sedan Bosnienkriget. Han grillades inte om följderna. Först efter valet kom moderaterna ut. Valdebatten 2014 blev tunn när den viktigaste frågan inte debatterades.

4.Stefan Löfvens mantra i valrörelsen 2014 var: ”Sverige håller på att gå sönder”. Han blev sällan pressad på vilka grupper det är som glider isär, vilka de fattiga och arbetslösa till stor del är. Den etniska dimensionen i klassamhället.

5.Budgetdebatten, tex hösten 2014. Tiotals miljarder i kostnadsökningar för migration gick så gott som spårlöst förbi. Kan jämföras med hur en ökning av försvarsanslagen på två miljarder per år under fem år fick mycket stor uppmärksamhet.

6. Åldersbedömningarna av ensamkommande barn. En fråga som hade betydelse i lokala opinioner, kanske för SD:s tillväxt och definitivt för statens budget eftersom det är så mycket dyrare att ta hand om asylsökande barn. Under fem år och två regeringar var frågan blockerad. Reportrar kunde ha grävt.

Varför blev det så här?

Mediernas hållning var naturligtvis ingen konspiration utan en olycklig kombination av olika faktorer.

En viktig ram var den överenskommelse Alliansregeringen och Miljöpartiet gjorde om migrationspolitiken i mars 2011. Den skapade en åsiktsgemenskap över blockgränsen och de politiska journalisterna hittade få politiker som talade sig varma för den reglerade invandringen. Eller såg någon målkonflikt i att ge papperslösa ökade rättigheter. Eller som satte den markant ökade invandringen under åren 2012, 2013 och framåt i relation till statsfinanserna eller välfärdssystemets hela utformning.

Mixen att vilja det goda, ”inte gynna SD”, kärlek till politiskt spel och till drev utan eftertanke, svårighet att distansera sig när det fanns konsensus över blockgränsen och en hel del reportrars isolering från de problem som ett klassamhälle med etniska förtecken innebär ledde fel.

Journalistik är ett stundtals opportunistiskt hantverk precis som politiken. Därför är det extra viktigt att inte hoppa över självkritiken vilket Helin gör. Inte om man vill ha en beredskap för vad som kan bli nästa blinda fläck.

Lasse Granestrand

Tidigare DN-reporter, skrivit ”I Sveriges väntrum – om pressade politiker, flyktingar och ett land i förvandling”, (Norstedts 2007).

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.