Kulturdebatt

Lena Anderssons lektion i kärlek

Lena Andersson har gjort sig känd som en vass och orädd debattör. I sin nya roman tar hon sig an kärleken.
Lena Andersson har gjort sig känd som en vass och orädd debattör. I sin nya roman tar hon sig an kärleken. Foto: Harald Bergius

Hon har skrivit om integration och konsumtion. I sin kommande roman "Egenmäktigt förfarande" dissekerar Lena Andersson det kanske svåraste ämnet av alla – kärlek. Och det på sitt alldeles egna sätt.

Lena Andersson är känd för att utmana invanda föreställningar och argumentera rationellt för sina ståndpunkter. Vad blir resultatet när en sådan författare tar sig an ämnet kärlek? Jo, "Egenmäktigt förfarande", en roman som gestaltar en hjärtknipande historia och därtill presenterar en analys av kärleken som fenomen.

Det manus som nu ligger med ett oräkneligt antal hundöron i min väska började Lena Andersson kämpa med för tio, elva år sedan.

– Jag har länge försökt samla ihop mig till detta. Nästan alla mina böcker, utom den första möjligen, har haft kärlek som bitema. Men jag har alltid vetat att jag någon gång ville göra det till huvudsak.

"Egenmäktigt förfarande" berättas av Ester Nilsson, en poet som på bokens första sida presenteras som en person som är övertygad om att "människorna var gjorda sådana att de erfor världen såsom den var om de bara var uppmärksamma och inte ljög för sig själva".

När Ester Nilsson faller handlöst för den framgångsrike och opålitlige konstnären Hugo Rask vänds hennes värld upp och ner och hon lär sig snabbt konsten att ljuga hejvilt för sig själv – alla medel är tillåtna för att inte göra lidandet mer outhärdligt än vad det redan är.

Beskrivningen av Esters kval kontrasteras av en saklig allvetande berättare som utdelar träffande – och beska – sanningar om kärlekens psykologi.

– Den allvetande berättaren behövdes för att sätta Esters känslor på plats. Bara känslor blir hopplöst geggigt. Och jag ville inte ha en fallstudie, jag ville komma åt det allmängiltiga, förklarar Lena Andersson som låter ana att hon har gedigen erfarenhet på området.
Är det du som är Ester?

Lena Andersson skrattar lite.

– Ja! I det inre livet är det väl till viss del så... Man kan inte skriva det här utan att ha varit med om något i den här vägen. Jag har ägnat väldigt mycket tid i mitt liv åt att fundera på varför det stod så där i ett sms, varför det inte kom och när jag ska skicka mitt nästa.

I viss mån blir även sms-mottagaren Hugo Rask dissekerad i boken. Under charmen träder en självupptagen konstnär och konflikträdd man fram.

Du är inte rädd att han blir för schablonartad?

– Schabloner är schabloner för att de är sanna. En del av dem i alla fall. Jag har ju träffat sådana här människor och de kan inte lämnas utanför berättelsernas värld för att de stämmer för väl med vad vi förväntar oss. Kärleken är också en schablon, säger Lena Andersson.

Därför har hon vinnlagt sig om att med stor precision fånga hur det går till när två personer faller i de evigt upprepade kärleksfällorna.

– Jag ville utforska hur man blir till i en relation. Han gör henne till den hon är, som han sedan irriterar sig på. Hur ser det ut när en sådan person utöver sin makt? Hur går det till exakt? Hur låter han, hur pratar han? Med vilka meningar, med vilket kroppsspråk?

Ältandet är som bekant en central komponent i den olyckliga kärleken. Den kärlekskranke läsaren som förmår ta till sig analysen i "Egenmäktigt förfarande" riskerar dock att få ett hårt uppvaknande.

Vad hoppas du väcka för känslor i läsaren?

– I den mån som jag har tänkt på det är det nog samma som Ester känner när hon läser Majakovskijs brevväxling. Att genom tid och rum så lider alla på samma sätt. Och alla tror sig vara unika på samma sätt. Jag tycker att det är trösterikt.

Fakta/Lena Andersson•

• Född: 1970.
• Bor: I Stockholm.
• Lever i: Ett harmoniskt förhållande sedan 1,5 år, trots att "närhet alltid innebär friktion".
• Tidigare böcker i urval: "Var det bra så?", "Duck city", "Slutspelat".
• Aktuell: Romanen "Egenmäktigt förfarande" kommer ut i mitten av augusti. Skriver uppmärksammade kolumner i Dagens Nyheter.
• Om hon kan tänka sig att skriva Hugo Rasks bok: "Ja, det tror jag. Det måste inte vara hans, eller en mans. Men överlägets berättelse är jag intresserad av. Det är också plågsamt att ha någon som man inte gillar lika mycket efter sig".

Citat ur boken

Ett typiskt citat ur boken:

"Styrka väcker beundran men inte kärlek. Det brustna hos människan är det som inger kärlek. Men det brustna räcker inte. Det måste kompletteras med autonomi och självdistans. Sprickor skapar ömhet men förr eller senare alstras aggressioner av det som väcker ömhet. (...) Ester fick inga svar oavsett om hon gjorde sig stark, svag eller full av sprickor. Inte på hela veckan kom det något livstecken från honom."