Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Maria Schottenius: Bonniers körde i diket

Den svenska bokhösten inleddes med ett brak. Och Bonniers körde i diket.

I dag inleds ännu en av Dagens Nyheters nya satsningar och den handlar om böcker.

Vi vet att ni, våra kära läsare, är ovanligt intresserade av litteratur. Därför vill vi att ni ska få läsa mer om böcker, både skönlitteratur och facklitteratur. Varje lördag kommer ni att få en kulturdel som förutom allt det andra vi bevakar också har ett extra antal boksidor. Ni får fler recensioner förstås, men också en kritikerlista med de böcker i den nya utgivningen som vi på DN tycker är allra bäst. Klipp ut och sätt upp den på kylskåpet.

Vi gör också spaningar och letar efter nya fenomen och samband. Ni får en bokkrönika - den ni just läser - och en stor text, en maffig intervju eller ett reportage. Eller, som i dag med Dan Josefsson artikel, en debatterande text, som i högsta grad berör bokutgivningen. Och så blir det en plocksida med boksaker och rapporter från bokvärlden - av tidningens korrespondenter. Vi hoppas att ni tillsammans med oss tar er riktigt långa, prasslande lördagsmorgnar framöver.

Den svenska bokhösten inleddes med ett brak.

Författaren Maja Lundgren, som hade vikarierat på Aftonbladets kulturredaktion, skrev en bok där hon tar hämnd på tidigare kolleger, och på en rad andra personer i den svenska kulturvärlden, som hon liknar vid maffian. Den napolitanska camorran tas som parallell, och boken görs till en korsläsning av de båda maffiorna.

Det är enligt min uppfattning en bok som faller sönder och inte fungerar litterärt. Men det är inte främst av litterära skäl som boken uppmärksammats, utan på grund av att författaren nämner alla de personer hon vill komma åt vid namn.

Hon läser in meddelanden i kultursidans rubriker och notiser, övertygad om att de är riktade till henne. En kvinna som glömt ett barnplagg på en säng där Maja Lundgren ska övernatta misstänks för att med detta ge ett budskap om Lundgrens barnlöshet. Författaren säger själv flera gånger att hon är paranoid, och som läsare får man det bestämda intrycket.

Det är inte konstigt att en person med paranoida drag och med en känsla av vanmakt vill hämnas på personer. Det hör inte till ovanligheten.

Men det hör till ovanligheten att ett stort förlag ger ut en bok där en uppenbarligen psykiskt labil person går bärsärkagång på sin namngivna omgivning. Att profitera på en skör männi­skas verklighetsuppfattning och riskera att de som råkat komma i vägen blir groteskt uthängda är ansvarslöst.

På tidningar finns det pressetiska regler, som det kostar att bryta mot. Men på förlag finns det inte något motsvarande, och i en kommersiell upptrappning med strip-lit och snaskiga privata avslöjanden i högar på förlagsredaktörernas arbetsbord borde det vara idé att utforma en policy. Nu sitter man fast i gamla föreställningar om den ocensurerade konstnärliga friheten, och vevar på med Strindberg, fast det i dag handlar om helt nya problemställningar. Skulle alla de tiotusentals bokmanus som refuseras av förlagen vara utsatta för censur?

Magnus Bergh,´som är Maja Lundgrens förläggare, försvarar sig i Expressen med Strindberg och Mykle och att det är en "ohöljt självbiografisk, realistisk bok". Jaså. Hur vet han det?

Nej, argumenten för denna bisarra utgivning håller inte.

Alla som arbetar på tidningar och med journalistik vet att man kan göra dikeskörningar. Det går ibland för fort. Förlagen har dock längre betänketid. Vi försöker be om ursäkt när vi gör grova övertramp. Det borde också Albert Bonniers förlag göra.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.