Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kulturdebatt

Masha Gessen: Så återskapade Putin det totalitära Ryssland

Foto: Hannes Holmström

Kulturdebatt. President Vladimir Putin håller på att förvandla Ryssland från ett auktoritärt samhälle till ett totalitärt. Författaren och journalisten Masha Gessen förklarar hur det ryska folket hålls i schack med rädslan för att massterror åter ska drabba.

Så snart medierna i väst lärde sig att betrakta Vladimir Putin som en auktoritär härskare bytte den ryska regimen skepnad igen. Sedan Putin återupptog presidentämbetet i mars 2012 har Ryssland snävats in politiskt, startat krig mot sin granne och gått in i ännu ett land, långt från dess gränser. Genom allt detta har Ryssland internationellt blivit paria och kört sin ekonomi mot botten. Men processen har mobiliserat det ryska folket och skärpt Putins grepp om makten.

Med andra ord är Ryssland inte längre en auktoritär stat utan har många drag av en totalitär stat. Det händelseförlopp vi bevittnar sedan tre och ett halvt år liknar ingenting vi har sett tidigare. Man skapade inte en ny, totalitär stat. Man återskapade en gammal stat.

Tänk dig att du har en bil som du plötsligt slutar att använda. Men i stället för att skrota den ställer du den på tegelstenar i garaget i över tjugo år.

Sedan – vips – sätter du på hjulen igen och ser man på, bilen rullar i gång. Först gnisslar det, men snart fungerar växellådan, motorn börjar gå utan att hosta, batteriet fungerar, lyktorna tänds och du kan till och med lyssna på radion efter att den knastrat en stund. Glad i hågen styr du denna nygamla bil som mirakulöst nog fått nytt liv.

Du vet förstås inte vad som kan ha rostat sönder under alla dessa år. Du vet inte ens om det finns bränsle i tanken eller om motorn går på bensinångor. Du kör ett gammalt välbekant fordon, men på osäkerhetens väg.

Jag vill påstå att den här bilen är en bra metafor för den ryska totalitarismen. Någon exakt definition av totalitarism finns inte, men de som studerar detta 1900-talsfenomen har i stort enats om några punkter. En är att totalitära regimer tar kontrollen över medier, militär, polis och ekonomi. En annan att de grundas på ideologier. En tredje att de byggs genom terror och vidmakthålls av ett fortlöpande hot om terror.

Kontrollen är i dag närmast total: Putin har sedan länge demonterat Rysslands valsystem, tagit över medierna och sett till att den verkställande makten står över den lagstiftande. Ordet ”oligarki” används alltjämt om Ryssland men i själva verket har den inte varit korrekt på mer än tio år, sedan Putin gjorde klart att rika män som envisades med att behålla sitt politiska inflytande antingen fick gå i landsflykt eller i fängelse. Ekonomin är alltså under kontroll.

Den nya ryska ideologin föddes nästan av en tillfällighet. Putin behövde något att ta till mot demonstranterna som gick ut på gatorna vintern 2011–2012. Han försökte med skämt under bältet och oförskämdheter, till exempel att demonstranterna var amerikanska agenter och att Hillary Clinton var för ”svag” för hans debattkonst, men det tog inte skruv.

Till slut lyckades Kreml genom att peka ut demonstranterna som homosexuella. När protestkulturen brännmärktes som gay blev den ”det andra”, utländsk, fientlig, främmande och ny. Taktiken var så effektiv att den kunde få bredare tillämpning. På så vis uppkom de traditionella värdenas ideologi.

Det är en vanlig missuppfattning att totalitära ideologier är komplexa. Blickar man tillbaka i historien ser man att det inte är sant – i ”Totalitarismens ursprung” begrundar Hannah Arendt de totalitära ideologiernas primitiva och absurda natur. Liksom andra äregiriga totalitära ledare under tidigare epoker letade Putin efter befintliga ideologier som skulle passa hans syn på landets nya inriktning. Han snubblade över filosofen Alexander Dugins idéer om civilisationernas kamp, där Ryssland skyddar de traditionella värdena mot västerländsk expansion. Det lät perfekt och Putin nappade.

Enligt Dugin har väst exporterat en falsk idé om universella mänskliga rättigheter och strävar efter att alla länder ska bli lika väst. I själva verket finns det två typer av civilisation på jorden, säger Dugin, den västerländska och den som hyllar traditionella värden.

Därför är mänskliga rättigheter inte något universellt. Att väst envisas med att sprida sin lära hotar länder som håller traditionella värden högt. Dessa värden måste därför skyddas. Det enda land som vågar stå för sin övertygelse, med sådan kraft att det är redo att ta till vapen, är Ryssland.

Styrkan i idén om de traditionella värdena är att den inte är geografiskt specifik men ändå expansiv. Många politiker i väst talar fortfarande om att Putin vill återupprätta Sovjetunionen, men det är inte vad som pågår.

De traditionella värdenas civilisation, som också kallas ”den ryska världen”, ändrar form. Den kan omfatta Ukraina (där Ryssland skyddar de traditionella värdena med stridsvagnar och bomber) men den kan också omfatta Syrien.

Den mest intressanta aspekten av Rysslands återskapade totalitarism är att det ryska folket visar tecken på rädsla, men varför är oklart. När opinionsmätningar visar att 86 procent av befolkningen stöder presidenten – eller vad som helst, för den delen – är det inte längre fråga om åsikter så som vi brukar använda begreppet. Vi ser människor som återspeglar åsikter de fått lära sig är de enda rätta.

Men hur kan detta ske när ingen terror förekommer? På 1970- och 1980-talen styrdes Sovjetunionen inte av massterror – det kontrollerades av minnet av massterror. Så vad är det som händer nu? Räcker minnet av massterror för att hålla Ryssland under kontroll? Eller måste den terrorn snart återkomma?

Mer än något annat vill jag ställa frågan: Hur blev allt detta möjligt? Hur kunde Putin ta makten över ett av Europas mest blomstrande och till synes ambitiösa länder och, nästan över en natt, förvandla det till ett undergivet samhälle, isolerat både ekonomiskt och politiskt?

Jag vill påstå att den här bilen rullar just för att den stod på tegelstenar i mer än tjugo år – för att ingen brydde sig om att montera isär den eller rätt och slätt skrota den.

Fakta.

Masha Gessen är Journalist och författare, född i Moskva 1967. Masha Gessen bor i dag i New York. Hon har bland annat gett ut Putin-biografin ”Mannen utan ansikte”. Förra helgen var det premiär på Irena Kraus pjäs ”Pussy Riot – en punkbön” på Dramaten, som bygger på Masha Gessens bok ”Ord kan krossa betong”, som handlar om aktivistgruppen. Pjäsen spelas till och med april.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.