Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Mohammad Fazlhashemi: Kampen om islam blossar ofta upp i orostider

Foto: Elin Berge och illustration av Helena Davidsson Neppelberg

500 år efter Martin Luthers reformation höjs röster för en omdaning även av islam. Men grunden för reformtänkandet har funnits under hela islams idéhistoria, skriver Mohammad Fazlhashemi. I dag har salafismens och terrorsekternas utbredning tvingat de muslimska reformisterna på defensiven.

En ständigt återkommande fråga, från ett icke-muslimskt perspektiv, är om det är möjligt att se en liknande reformrörelse inom islam som den som tog form inom den kristna traditionen med protestantismens framväxt.

Frågan har också diskuterats lika ofta bland muslimska tänkare. Diskussionerna har blossat upp varje gång man har mötts av motgångar, sammanbrott, systemkollaps eller av någon anledning kört fast i rätts- eller lagtolkningen. Några historiska händelser som drev på sådana diskussioner var det förvirrade läget efter mongolinvasionen på 1250-talet, som ledde till det abbasidiska kalifatets undergång. Diskussionen tog fart på 1800-talet då många muslimska länder hade hamnat under kolonialt styre samt i början av 1900-talet vid det osmanska rikets sammanbrott. Efter det tog debatten fart på nytt i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet. Händelser som den sovjetiska ockupationen av Afghanistan (1979), USA:s invasion av Afghanistan (2001) och Irak (2003) och senast efter 2010-talets misslyckade folkresningar i samband med den arabiska våren.

Läs del 1 i DN:s artikelserie: Bilan Osman: Debatten om islam kantas av tröttsamma fördomar

En röst som har hörts varje gång sådana dramatiska historiska händelser ägt rum har varit den fundamentalistiska rösten som sökt lösningen i att man skulle gå tillbaka till islams ursprung. Ur ett utopiskt perspektiv har man sökt sin tillflykt i en idealbild av förhållandena i islams begynnelse. Salafismens krav på en återgång till den så kallade jungfruliga formen av islam är ett sådant exempel. Strävan efter reformer har emellertid inte begränsats till salafistisk bokstavstro. Vid sidan av de dramatiska händelserna har reformtänkandet funnits som en lågintenssiv debatt i muslimsk idéhistoria. Man kan gå tillbaka till de diskussioner som fördes i den islamiska rättstolkningen eller den islamiska teologins begynnelse. Allt sedan 700-talet har det förts en kamp mellan de rationalistiskt inriktade teologerna och de som velat begränsa eller helt och hållet motarbeta förnuftets och den rationalistisk inriktade teologins roll. Den mutazilitiska teologiska skolan, som grundades redan på 700-talet inom sunniislam, och den usulidiska teologiska skolan inom shiaislam, som grundades på 1000-talet i Bagdad, har haft det gemensamt att de har varit rationalistisk inriktade.

Det är inom ramen för den rationalistiska teologiska traditionen som vi hittar dagens reformtänkande. Det är utifrån en ”nymutazilitisk” eller ”nyusulidisk” anda som man diskuterar behovet av nya tolkningar. Professorn i islamiska studier Abdulaziz Sachedina undersöker i sin bok ”Islam and the challenge of human rights” (2009) möjligheten att finna stöd för mänskliga rättigheter i islam. Han framhåller utan förbehåll att den traditionella islamiska rättstolkningen utgör ett hinder. Parallellt med detta slår han fast att det är fullt möjligt att hitta en sådan harmoni mellan den islamiska rättstolkningen och mänskliga rättigheter (MR). Han utgår från Koranens skapelseberättelse som slår fast att Gud skapade människan ur samma stoft. Denna tanke gör det möjligt att förankra idén om att människor måste ha ett lika och ovillkorligt värde oavsett kön, religionstillhörighet eller andra grunder.

Han anser att den shariarättsliga diskrimineringen av religiösa minoriteter i muslimska länder har sina rötter i strukturella problem. När det gäller diskrimineringen av kvinnor understryker han att islams urkunder historiskt har tolkats av män och att det är dessa som har skapat den genusordning och en maktordning som missgynnar kvinnor.

Rättsprofessorn Abdullahi an-Naim diskuterar i sin bok ”Human rights in the muslim world” (1990) de utmaningar som den traditionella shariatolkningen reser mot MR. an-Naim anser att muslimska juristers tolkningar har varit starkt påverkade av historiska, ekonomiska, kulturella och sociala referensramar. Många av de rättigheter som hålls för givna i dag var inte ens tänkta då. I dag talar man om den enskilda individens rättigheter där varje människa oavsett bakgrund och tillhörighet har rätt till grundläggande fri- och rättigheter. Den traditionella rättstolkningen ska följaktligen inte ses som generellt applicerbar i ett juridiskt rättssystem i dagens samhälle.

I sin bok ”Inside the gender jihad – Women’s reform in islam” (2006), diskuterar islamologiprofessorn Amina Wadud att reformeringen och nytolkningen av islams urkunder ska ske i ljuset av ny kunskap och ett feministiskt perspektiv. Hon anser att patriarkala värderingar genomsyrar alla islams urkunder och att det krävs en kritisk nytolkning av dessa. Mot denna bakgrund beskriver hon sitt arbete som att hon bedriver genusjihad, alltså en helig ansträngning, eller en nytolkning som riktar sig mot patriarkatet och som har jämlikheten mellan könen som den främsta utgångspunkten i tolkningen av islams urkunder.

Trots bakslagen finns i dag ett utbrett missnöjde under ytan. Det är en brokig samling av tänkare, aktivister, unga, kvinnor och män som inte kan identifiera sig med de tankemönster som företräds av bokstavstrogna grupper

Religionsprofessorn Kecia Ali diskuterar i sin bok ”Sexual ethics and islam” (2006) islams sexualetik och lyfter fram en rad problem som finns i de muslimska rättslärdas juridiska resonemang inom detta område. Hon diskuterar de förändringar som islamisk rättstolkning har genomgått och dess konsekvenser ur ett rättsligt och etiskt perspektiv. Hon ställer frågor som vad det är som gör att vissa sexuella relationer framställs som lagliga och andra som olagliga. Framför allt riktar hon in sig på sexuella relationer inom ramen för äktenskapets institution enligt den islamiska shariarätten samt synen på homosexualitet. Ali framhåller att en nytolkning som tar sin utgångspunkt i islams teologiska etik och dess rättviseperspektiv öppnar för helt nya slutsatser som bryter mot de traditionella synsätten.

Islams idéhistoria vittnar om att dogmatism och rationalistiskt tänkande har löpt som två parallella spår. Medan den dogmatiska traditionen har siktet inställt på vad man tror är den ursprungliga formen av islam, vill den andra idétraditionen utmana denna tradition ur ett rationellt och antropocentriskt och etiskt perspektiv.

Frågan huruvida en reformation i islam är möjlig kan mot denna bakgrund ses som ovidkommande. Grunden för reformtänkande har funnits under hela islams idéhistoria. Ett av hindren för dess totala genombrott tycks vara avsaknaden av ett vertikalt hierarkiskt system inom islam likt den som fanns inom den katolska kyrkan vid tiden för reformationen. I stället för den vertikala hierarkin har vi haft den horisontella hierarkiska modellen där många olika och sinsemellan konkurrerande och fientliga religiösa auktoriteter gjort anspråk på att företräda den rätta tolkningen av islam. Detta har varit en av orsakerna bakom den rationalistiska idétraditionens tillbakagång under specifika historiska skeden.

Grunden för ett reformtänkande och en reformering av allt från rättstolkning, teologisk idétradition och politiska tänkande finns i muslimsk idéhistoria. Där finns också grunden för en auktoritetstro som föddes ur kritiken av rationalismen på 1000- och 1100-talen och den stark anti-rationalistiska salafistiska teologiska tolkningstraditionen från 1300-talet. I dag förs kampen mellan de två riktningarna på ytterst ojämna villkor. Medan den auktoritetstrogna salafistiska idétraditionen uppbackas av wahhabismens penningstarka missionsverksamhet hotas reformtänkande muslimska intellektuella av politisk förföljelse.

Salafismens och terrorsekternas utbredning samt de auktoritära statsmakternas allt starkare grepp om den politiska makten har gjort att den rationalistiska idétraditionen och auktoritetskritiken hamnat på defensiven. Men trots bakslagen finns i dag ett utbrett missnöje under ytan. Det är en brokig samling av tänkare, aktivister, unga, kvinnor och män som inte kan identifiera sig med de tankemönster som företräds av diverse fundamentalistiska och bokstavstrogna grupper. Denna mångfacetterade skara av tänkare och aktivister fortsätter sin kamp, trots alla motgångar, inom olika områden.

Det är bara en del av denna kamp som rör den rättsliga, teologiska, filosofiska och politiska debatten. Debatten förs i likta hög grad inom områden som konst, kultur, litteratur och sist men inte minst de nya arenor som inte nås av de statliga censurernas eller de religiösa auktoriteternas jurisdiktion. Det vill säga sociala medier, internet, bloggosfären och så vidare. Just dessa medier och arenor har gjort att varken den religiösa auktoriteten eller den politiska makten kan föra sin monolog ostörd. De nya forumen har skapat nya plattformar för att ifrågasätta, förkasta och komma med nya alternativa idéer och tolkningar av islams urkunder vilka bryter mot den traditionella tolkningens auktoritetstrogna mönster.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.