Nina Björk: Det finns ingen plats för födelse

Inte kan det vara människan som styr i ett samhälle där födande kvinnor inte vet om de får något rum att föda i? skriver Nina Björk.

Foto: Lars Nyberg Inte kan det vara människan som styr i ett samhälle där födande kvinnor inte vet om de får något rum att föda i? skriver Nina Björk.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Om ett samhälle som inte prioriterar liv. Under 2013 har allt fler larm från barn­morskor och forskare kommit om en svensk förlossningsvård i kris. Krisen är ett symtom på ett samhälle som håller på att gå vilse i skatte­sänkningar, skriver Nina Björk.

Om ett samhälle som inte prioriterar liv. Under 2013 har allt fler larm från barn­morskor och forskare kommit om en svensk förlossningsvård i kris. Krisen är ett symtom på ett samhälle som håller på att gå vilse i skatte­sänkningar, skriver Nina Björk.

Att ge liv är fantastiskt. Det är också jävligt smärtsamt. Och förenat med risker. Smärtan och riskerna är inte av människan bestämda. Men hur vi hanterar smärtan och riskerna är av människan bestämt.

Så här är läget inom svensk förlossningsvård: på Kvinnokliniken i Malmö kunde man under sommaren inte lägga in kvinnor med havandeskapsförgiftning och riskgraviditeter, utan de fick åka in enbart på kontroller. Överläkaren Johan Molin säger till Sydsvenskan att vården inte har varit patientsäker. Läkarna har känt sig tvungna att erbjuda igångsättning av komplicerade graviditeter och på förlossningsrädda kvinnor, bara för att vara säkra på att de skulle få plats att föda i Malmö. På kvinnokliniken i Lund fick under första halvåret i år 200 kvinnor hänvisas till att föda på andra sjukhus på grund av plats- och personalbrist.

Annons:

Flera barnmorskor har skrivit debattartiklar där de redogjort för sin arbetssituation, till exempel i en artikel i Göteborgsposten där tre barnmorskor berättade att de har en så pressad arbetssituation att de har svårt att uppfylla den medicinska säkerheten genom att lyssna på det ofödda barnets hjärtljud var 15:e minut och kontrollera den nyförlösta kvinnan så att hon inte blöder onormalt mycket.

I DN skrev Stockholms barnmorskor en debattartikel om att förlossningsvården inte längre är säker. En vanlig natt kan en barnmorska och en undersköterska ansvara för 15 nyblivna mammor och barn, en mottagning för gravida och en ständigt ringande mobiltelefon, där man får be oroliga kvinnor att stanna hemma så länge de bara kan. Även nyblivna mammor har redogjort för erfarenheter av att föda sina barn i mottagningsrum utan bedövning och att ringa sitt närmaste BB bara för att få höra att där inte finns plats.

Varför ser det ut så här? Den konkreta orsaken är naturligtvis brist på pengar. Om man räknar med det nu aktuella förslaget på ett femte jobbskatteavdrag har alliansen sänkt skatterna med över hundra miljarder kronor. Man har prioriterat den enskildas plånbok i stället för den gemensamma kassan. Ett av världens och historiens rikaste länder tycker alltså inte att förlossningar är dyrbara stunder. Tycker inte att de är värda sin vikt i guld. Utan tycker att annat bör prioriteras.

Att föda barn tar i genomsnitt 17 timmar för en förstföderska och 11 timmar för en omföderska. Den tiden är olik all annan tid. Den är existentiell. Den är bara meningsfull. Ingenting annat finns än detta, jag ska föda, jag föder. Jag älskar det, jag hatar det, jag är livrädd, jag är stark, jag är svag – men jag kan ingenting annat än vara där.

När vi prioriterar bort den tid en kvinna föder barn, när vi säger att den tiden inte är värd en utbildad barnmorskas närvaro, när vi låter den vara förenad med ovisshet om ifall det rent fysiskt finns ett rum för den – vad är det uttryck för? Skatte­sänkningar, ja. Men de är i sin tur uttryck för en oförmåga att se vad som är viktigt i världen och för människolivet.

Om det finns ett gemensamt intresse för ett samhälle, för människor, är det väl födelsen. Det är så självklart att det blir löjligt: om vi inte föds finns vi inte. Hur kan vi säga att annat är viktigare?

Krisen i förlossningsvården är ett symtom på ett samhälle som håller på att gå vilse. Som mister riktningen, kompassen. Som snurrar runt i en karusell vi inte förmår inse är vår egen skapelse.

Frågorna och svaren går i cirklar: Hur ska vi lösa finanskrisen? Genom att hjälpa de banker vars utlåning delvis orsakade den. Hur ska vi avväpna det klimathot som människors ständigt ökande konsumtion och produktion är ett resultat av? Genom att producera och konsumera mer så att vi har råd att uppfinna ny miljövänlig teknik. Hur ska vi minska klyftorna mellan de som har pengar och jobb och de som inte har det? Genom att ge mer åt de som redan har pengar och jobb så att de som inte har detta får incitament att skaffa sig det.

Vi matar och matar vår karusell – med produktion och konsumtion och tillväxt och jobbskapande och effektivitet och teknik – och detta matande tar så mycket av vår kraft att vi inte hinner se att i farten kastas någonting av och bort från hela maskinen: människan. Hon för vars skull karusellen egentligen byggdes. Hon som var syftet med den.

Hon och hennes behov ligger i diket, avkastade av en mekanik som börjat existera för sin egen skull. Som kräver så mycket att den tycks styra oss i stället för vi den.

För inte kan det vara människan som styr i ett samhälle där födande kvinnor inte vet om de får något rum att föda i? Inte kan det vara människan som styr i ett samhälle där födande kvinnor inte kan vara säkra på att möta en människa som hinner se dem och deras väntade barn och bidra med sitt kunnande för att göra inträdet i människolivet så tryggt som möjligt?

Vilket är vårt försvar för att vi i dag i Sverige säger samma sak som blev sagt till en annan kvinna för två­tusen år sedan när hon skulle föda sin son – det finns ingen plats för födelse här? Är vårt försvar att vi tyvärr inte har råd för att vi har prioriterat and­ra saker?

Vilka är dessa andra saker som är viktigare än att ställa all den kunskap vi har utvecklat, all den smärtlindring och all den trygghet som mötet med en barnmorska ger till varje födande kvinnas förfogande? Vad kan rimligen vara viktigare?

Nej, ingen önskar denna situation. Att vi ändå har den visar att vi har gått vilse. Det enda rakryggade är att erkänna det. Och börja om – med människan och hennes behov i centrum. Med varje kvinna som ska föda ett barn börjar livet på nytt. Igen och igen börjar det.

Igen och igen ger det oss sitt erbjudande om nya möjligheter.

0 . Per sida:

Andra har läst

Mer från förstasidan

valet
Foto:Dmitry Lovetsky/AP Valet förbereds.

 Parlamentsval på söndagen. Valkommissionens hemsida attackerades.

fireball
Foto:Systembolaget

 Populär spritsort återkallas. Kan innehålla för höga halter av det giftiga ämnet propylenglykol.

 Försvarsministern: Inte ett sätt att öka trovärdigheten för försvaret. 282  54 tweets  224 rekommendationer  4 rekommendationer

Carl Haglund
Foto:TT

 Försvarsmakten avvisar kritiken: Vi har fått in massor med resultat. 8  5 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

 Markförbanden lämnade skärgården. Sökte av stränder. 8  7 tweets  1 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
provet
Foto:Bertil Enevåg Ericson/TT

Testa dina kunskaper på högskoleprovets orddel.  Till testet. 844  13 tweets  831 rekommendationer  0 rekommendationer

 Har du alla rätt? I år hade 69.713 personer anmält sig till provet. 9  9 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

 Kan du orden? Testa dina kunskaper på gamla högskoleprov. 38  6 tweets  32 rekommendationer  0 rekommendationer

madrid244
Foto:All Over Press

 Säsongens första El Clásico. Real Madrid vann komfortabelt med 3–1 på Santiago Bernabéu.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: