Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Oförtjänt hård kritik mot Stockholms stadsteater

Dagens Nyheter citerar (5/7) Suzanne Osten som i en intervju med TT Spektra (3/7) beskriver två motsatser: Stockholms stadsteater som en fabrik och sitt eget Unga Klara som en teater där man jobbar konstnärligt. I all enkelhet vill jag bara upplysa den som inte redan vet: Båda teatrarna arbetar konstnärligt. Och det uttalar jag mig om i egenskap av konstnär som arbetat på båda. Det är ingen som helst skillnad, skulle jag vilja påstå.

Visst, Unga Klara har en fast ensemble. Att kunna välja sin ensemble som regissör, det är en ynnest. På Stadsteatern väljer man ensemble ur en rik samling skådespelare och konstnärer – det är ett flöde av artister, regissörer, scenografer och annan konstnärlig personal. De hämtar in erfarenheter och återkommer sedan med ny energi, medan den fasta ensemblen och den administrativa avdelningen är kärnan som skapar kontinuitet. Inom all konstnärlig verksamhet behövs rörelse och förnyelse.

Fabrik? Om Stadsteatern är en fabrik så är Benny Fredriksson en konstnärlig fabrikschef. Han ser till – i en tid när besparingar och nedskärningar är legio – att hålla bollarna i luften, att skapa utrymme för nytänkande, sida vid sida med teaterns kanon. Som chef har han också sett till att inte bara de välbärgade kan se bra musikaler. Fredriksson ger publiken en teater av internationell klass. Suzanne Osten sörjer sin storhetstid. Det är begripligt. Unga Klara har varit en fantastisk institution, men den har också tagit en mycket stor del av Stadsteaterns budget. Fredriksson fick påbud från staden att satsa mer på barn och ungdom och erbjöd då Osten att överta Stadsteatern/Skärholmen. Osten avböjde. Att knoppa av Unga Klara från Stockholms stadsteater var att säga: Nu får staden eller staten ta ansvar för detta egensinniga projekt, Stadsteatern har helt enkelt inte råd att bekosta dess framtida utveckling. Skriverierna mot Fredriksson blev skoningslösa. Skandal utropades. Vad gör då staten för att rädda detta unika Unga Klara: jo, man skjuter till en årlig summa av tre miljoner kronor! Ett hån mot en institution som kostar minst 11 miljoner att driva.

Unga Klara kämpar vidare med ekonomin och ligger tills vidare kvar på Sergels torg, som ett eget aktiebolag. Suzanne Osten lämnar 2014 över rodret till duon Farnaz Arbabi och Gustav Deinoff. Stockholms stadsteater sponsrar med lokaler, som ingen tackar för.

På nästan alla teatrar gnäller man över chefen, Stadsteatern är inget undantag. Men skillnaden mot många andra ställen är att skrapar man på ytan, så trivs folk osedvanligt bra, även om man ibland har på tok för mycket att göra. Man är stolt över sin varierade repertoar. Att slå ihop Kulturhuset och Stockholms stadsteater? Svårt att säga hur det går. Men om någon kan klara det så är det Benny Fredriksson.

"Nyskapande teater har alltid utförts av en ensemble med en gemensam vision", skriver Suzanne Osten på Twitter. Det påståendet är tyvärr bara en solidarisk önskedröm, mången despot har visat sig vara nyskapande alldeles på egen hand. Var tid har sina behov. Nyskapande i sig är ibland överskattat. Mer av samma behövs också, till exempel diskussionen om demokratin, yttrandefriheten, jämställdheten. Om hur det är att vara människa: man, kvinna och barn, i den tid som varit, som är och som kommer.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.