Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Dagens hatspråk fräter på demokratins fundament

Foto: Izabelle Nordfjell/TT

Syftet med ”hate speech” på nätet och andra ställen är att tvinga meningsmotståndaren till självcensur. Det är det snabbast växande hotet mot yttrandefriheten konstaterar Svenska PEN, som nu inleder ett projekt som vill öka medvetenheten om hatkulturen.

På kvällen den 11 december 2010 hade PEN sitt vintermöte på Norstedts förlag i Stockholm. På scenen satt årets nobelpristagare, Mario Vargas Llosa och berättade om de hot mot yttrandefriheten som präglade hans år som PEN:s president på 1970-talet. Plötsligt började det blixtra i blått utanför fönstret bakom hans rygg: över Centralbron strömmade en kolonn av polisbilar. När folk slog på sina mobiler fick vi veta vad som hänt; Taimour Abdulwahab från Tranås hade sprängt sig på Bryggargatan utan att åstadkomma annan skada än sin egen död. Hade han lyckats hade dödsoffren kunnat räknas i hundratals.

Och samma kväll twittrade Jimmie Åkessons sekreterare Alexandra Brunell ut sitt ökända ”Äntligen!”.

Självmordsbombaren Abdulwahabs historia återberättas i två av höstens viktigaste böcker, Niklas Orrenius ”Skotten i Köpenhamn” och Gellert Tamas ”Det svenska hatet”. (Det är Tamas som påminner om den terrorglada Brunell). Orrenius och Tamas beskriver ett klimat där hatretoriken förändrat Sverige – som nu rymmer såväl en Abdulwahab som en Anton Lundin Pettersson eller en Peter Mangs. Bakom dessa politiska mördare står en hel hatkultur. Orrenius skriver om Omar El-Hussein (som mördade två i Köpenhamn, ute efter Lars Vilks) och Lundin Pettersson:

”Båda genomförde sina dåd påverkade av politiska ideologier som avhumaniserar andra folkgrupper (…) Anton dödade tre människor, Omar dödade två. Båda ville döda betydligt fler.”

Det är nog numera få som betraktar högerextrem terror och islamistisk terror som varandras motsatser. Enligt Säpos och BRÅ:s uppgifter växer islamistsympatisörernas skara, men är samtidigt ännu den minsta extremistgruppen. På vänsterkanten, bland de så kallade ”autonoma”, finns en våldskultur som yttrar sig i hot, våld och skadegörelse – medan alla politiska mord i Sverige under de senaste tjugo åren har utförts av högerextrema.

Samtidigt har opinionsbildare i gemen varit skamligt dåliga på att försvara vad det öppna samhället står för och hur det ska gardera sig mot hatpropaganda. Hoten mot demokratin växer ur en hatkultur som inte uppstått ur, men väl hittat sin växtplats på sociala medier. Ur Svenska PEN:s perspektiv representerar denna hat- och hotkultur, som på engelska kallas ”hate speech”, det i dag snabbast växande hotet mot yttrandefriheten – och är en förutsättning för det extrema våldet. Som Myndigheten för kulturanalys visar i sin rapport ”Hotad Kultur” (rapport 2016:3) har 35 procent av författarna drabbats av hot och trakasserier och 19 procent under det senaste året. De som hotats bedömer att 50 procent av hoten kommer från en ”högerextrem grupp”. 15 procent att de kommer från en ”religiös grupp”.

Liknande undersökningar visar att ca 30 procent av alla journalister upplevt liknande hot. Samma bild gäller för socialsekreterare och fritidspolitiker. Den svenska politiska kulturen förändras nu av olika hatspråkskulturer som med entusiasm bekräftar och förstärker varandra (”Äntligen!”)

Men även de som inser att hatspråket vill tvinga meningsmotståndare till självcensur riskerar att skada yttrandefriheten. Orrenius intervjuar yttrandefrihetsexperten Hans Gunnar Axberger som menar att hatspråkskulturen kan leda till inskränkningar av det fria ordet. Jag har själv suttit i diskussioner där representanter för de hotade föreslagit att vi knaprar lite på den svenska tryckfrihetsförordning som just i år firar sitt 250-års-jubileum. Och man har lust att ropa: Förstår ni inte att den sortens självcensur ger hatmånglarna rätt?

Klimatet har ändrats. Men PEN har sedan 1930-talet arbetat med att försvara yttrandefriheten mot just den sortens hatpropaganda – då handlade det om nazisternas språkspel, senare om Stalinterror i östländer som aldrig tilläts ha egna PEN-center.

Nu ser vi hur hatspråket snabbt förändrar Sverige. Med ekonomiskt stöd av Postkodlotteriets Kulturstiftelse kommer Svenska PEN att inleda ett projekt som vänder sig inåt mot Sverige och som syftar till att öka medvetenheten om vad hatspråkskulturen gör med offentligheten, hur den påverkar samtalen i skolor och arbetsplatser och på gatan. Det är där demokratin finns och det är där den ska försvaras mot hatarna och deras språkliga strategier, som fräter på det viktigaste fundamentet för demokratin som sådan: tilliten till varandra i ett öppet samhälle.

We’ll be back.

Författare, ordförande i Svenska PEN

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.