Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Olle Svenning: Varför nämner inte Gummesson i Aftonbladet sin källa?

Foto: imago stock

I Aftonbladet lanseras tesen att liberala mediejättar låg bakom Emmanuel Macrons seger. Olle Svenning läser en kulturtext som har misstänkt stora likheter med en fransk tidskriftsartikel.

kultursidan i Aftonbladet (10/5) finns en text med rubriken ”Pressens president”. Den handlar, enkelt uttryckt, om Emmanuel Macrons liberala megafoner och är skriven av Lisa Gummesson.

Samma sorts rubrik (”Mediernas kandidat”) och samma konspirativa analys finns i Le Monde Diplomatiques maj-nummer, som kom ut för en dryg vecka sedan. Dags- och veckotidningarna Le Monde, Libération, L’Express och Nouvel Observateur anklagas för att ha drivit hejdlös valkampanj för Emmanuel Macron, i hög grad på ägarnas uppdrag.

Läs mer: Olle Svenning: Därför föredrar extremvänstern Marine Le Pen

Att rubrikerna är likalydande kan tyckas vara en tillfällighet, mer överraskande är att Gummesson skriver av långa avsnitt ur den franska månadstidningen, utan att någonsin nämna den vid namn. Ett förbiseende eller en ideologisk identifikation?

”Det är jag som själv som skapat honom (Macron)”, säger Jacques Attali, en av Frankrikes mäktigaste män, i Le Monde Diplomatique. Gummesson repeterar, utan källhänvisning. Den franska tidningen berättar om ett möte mellan Macron och tre mäktiga mediefinansiärer. Gummesson citerar, fortfarande utan att nämna källa.

Hon berättar om antalet minuter varje presidentkandidat fått tala i tv, återigen skriver hon av den franska källan. Gummesson direktöversätter Marie Bénildes artikel i Le Monde Diplomatique och berättar att tv-mogulen Bernard Mourad är medlem i Macrons rörelse.

Gummesson kopierar den franska tidningens alla exempel på valkampanjsrubriker, gynnsamma för Macron. Inklusive uppgiften att högertidningen Le Figaro, som in i det sista drev kampanj för den korrupte François Fillon, var beredd att stödja Macron.

Läs mer: Olle Svenning: Lättnadens suck – en kulturradikal president som tror på en stark stat intar Élyséepalatset

Gummesson frågar sig aldrig om innehållet, i det hon så omsorgsfullt citerar, är någorlunda korrekt. Har Libération och Nouvel Observateur verkligen drivit kampanj för Emmanuel Macron? Båda publicerade en mängd kritiskt granskande artiklar om Macron.

Är tidningarna liberala? Faktum är att både Libération och Nouvel Observateur ställde sig bakom den olycklige socialistiske kandidaten Benoît Hamon. Inför första valomgången agiterade Libération dagligen för honom.

Nouvel Observateur, som ersatt ledare med krönikor, argumenterade först i slutet av andra valomgången för Emmanuel Macron. Då med betydande skepsis, tydligast uttryckt i krönikören Raphael Glucksmanns resonerade text ”Brev till en vän som vägrar välja”. Han betonar det som måste vara ett självklart val för alla demokrater och för alla som solidariserar sig med vänstern: Fascism eller liberalism.

Som satirtidningen Le Canard Enchainé formulerar det: ”Ni Marine, ni Le Pen” (Varken Marine eller Le Pen).

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.