Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kulturdebatt

Per Schlingmann: Arbetslinjen är död – länge leve arbetslusten

Den nya teknikutvecklingen är svindlande och den gamla jobbmarknaden försvinner. Per Schlingmann, en av ”arbetslinjens” arkitekter, dödförklarar nu det begrepp som kanske mer än något annat präglat svensk politik under de senaste tio åren.

Vi har en ny Gud som tar ett fast grepp om vår planet och förändrar villkoren för människans existens. En Gud som tar och som ger.

Den nya tidens Gud stavas Globalisering, Urbanisering och Digitalisering. Förändringarna är så omfattande att vi kan tala om att vi befinner oss i ett nytt paradigm.

Konsekvenserna ser vi i varje vrå av samhället, inte minst på arbetsmarknaden. Digitalisering och allmän teknikutveckling driver fram dramatiska effekter.

Det vi kunnat betrakta inom industrin och vissa manuella arbeten i form av att maskiner ersatt eller kompletterat människan ser vi nu i flera tjänstemannayrken. Algoritmer och maskiner ersätter mänsklig aktivitet – också i yrken och uppgifter som är mer kvalificerade.

Bygg, anläggning och transport tillhör de branscher som står först i kön och väntas påverkas mest, men också förutsättningarna för yrken som jurister, revisorer och läkare kommer att förändras.

Det finns olika beräkningar om hur omfattande effekterna väntas bli och utifrån dessa förefaller en rimlig bedömning vara att ungefär hälften av de arbeten som människor utför idag inom 20 år kommer att ersättas av maskiner. Reforminstitutet har analyserat utvecklingen mellan 2006 och 2011 och konstaterar att 450.000 jobb redan har automatiserats bort, vilket bekräftar denna nivå.

Vad blir konsekvenserna av detta? Oron är påtaglig. Är detta slutet på arbetslinjen? Vad ska mina barn och barnbarn arbeta med? Domedagsprofeterna piggnar till. När atomer och bits växer ihop är det slutet för människan. I alla fall slutet på behovet av mänskligt arbete.

Sverige lyckades genom att bygga ut den offentliga sektorn och en konkurrenskraftig exportsektor klara sig igenom 1900-talets strukturomvandlingar. När branscher och jobb försvann så skapades nya.

Nu är det tre faktorer som rör till det.

För det första så skapas det inte nya jobb i den takt som gamla försvinner. När algoritmer ersätter människan så blir uppgiften jobbet hade att lösa hanterad av maskiner.

En global arbetsmarknad och en internationell konkurrens i snart sagt alla branscher gör också att det inte går att ständigt höja skatter och prisa ut jobb i Sverige för att expandera en offentlig sektor.

För det tredje att hela den svenska arbetsmarknaden har blivit mer kvalificerad och att det i princip inte finns några jobb som inte kräver kunskap och erfarenhet. Detta skapar inträdesbarriärer, som gör det svårt för människor att komma in på arbetsmarknaden.

Men innan jag försöker svara på frågan om detta är slutet på arbetslinjen, låt oss först konstatera att vi nu stirrar oss blinda på det som sannolikt bara är en begränsad del av den förändring vi står inför. Frågeställningen fokuserar på mänskliga – även kvalificerade sådana – uppgifter som kan ersättas av maskiner.

De verkligt stora förändringarna kommer sannolikt till följd av att vi människor med hjälp av våra maskiner nu kan utföra uppgifter som vi människor tidigare inte har kunnat göra. Häri ligger det som verkligen som får det att svindla för oss. Låt oss ta några exempel.

Ta tandvård. Vi kan nu fräsa ut och skriva ut individualiserade och anpassade fyllningar. Inom sjukvården kan vi skriva ut kopior av de organ som skall behandlas eller opereras. Eller ta de sociala nätverken som Facebook och Tinder – plötsligt kan vi bygga stammar och gemenskaper som inte är geografiskt beroende.

Internet i sig är ett exempel på detta. Plötsligt behöver vi inte frakta information fysiskt. Virtual Reality kommer att göra samma sak, vi kommer inte längre att behöva se och känna på samma sätt. För att inte tala om 3D-skrivaren – vi kommer att kunna konsumera omedelbart och hela ordningen med produktion och distribution vi har byggt upp kommer i stor utsträckning att slås sönder.

Teknikutveckling och digitalisering förändrar och skapar nytt. Nya marknader och möjligheter växer fram och det som är och har varit försvinner. I bransch efter bransch slås det som varit företags traditionella konkurrensfaktorer sönder. På mycket kort tid kan institutioner och företag som funnits under lång tid förlora sin position och gå under. Se bara på vad som hände världens största bildföretag Kodak som idag är i konkurs. Kasta ett öga på musikindustrin före och efter digitaliseringen. Eller fråga de som kör de klassiska gula taxibilarna i New York – nu finns det fler Uber-bilar i staden än Yellow Cabs.

Innebär då detta ett slut för idén om full sysselsättning och arbetslinjen? Svaret är sannolikt ja i meningen att vi nog inte längre kommer att kunna utveckla ekonomier där stora aktörer långsiktigt skapar stora mängder jobb. Jobbmaskinernas tid är förbi. Politikens förmåga att planera och styra minskar. Vi måste sluta tänka i system. Jobb och företag kommer framöver att se annorlunda ut. Livslånga nio till fem-jobb kommer vi att ta del av på museum. Jobb och företag kommer att finnas kortare tid och mer svara mot direkta uppgifter som måste lösas. Alltmedan människan lever längre så kommer företag och jobb att leva kortare och tuffare liv.

Innebär då detta att uppgifterna tar slut och att vi människor måste börja dela på dessa? Många av oss kommer säkert att välja att arbeta mindre, men min uppfattning är att det inte alls behöver bli så. Det som händer är att det behövs färre människor för att göra det som har gjorts av människan, men det säger inget om framtiden.

Framtiden och framtidens arbeten ligger sist och slutligen i händerna på oss människor och här finns skäl att ha en hög tilltro. Trots domedagsprofeter har människan om och om igen genom sin skaparkraft och uppfinningsrikedom lyckats utveckla nya uppgifter. Människan är i grunden nyfiken och kreativ, ständigt på jakt efter att utforska nya gränser. Det är jag säker på kommer ske också denna gång.

Det finns en faktor i digitaliseringen som talar för att nya uppgifter och värden skapas. Det är – paradoxalt nog – den mänskliga faktorn och upplevelser som inte kan digitaliseras som nu ökar i betydelse.

Ett axiom för vår tid synes vara att allt som kan digitaliseras också kommer att digitaliseras. Men här måste vi också göra ett tillägg, nämligen att allt som kan digitaliseras också kan kopieras. Och det som kan kopieras förlorar i värde. Detta gör att upplevelser som inte kan digitaliseras stiger i värde. Vi ser det i musiken där vi är beredda att betala mindre för att lyssna på ett album eller en låt, men betydligt mer för att gå på en konsert. Och vi ser hur andra delar av tjänstesektorn utvecklas där vi efterfrågar tjänster som inte kan utföras av robotar.

Här tror jag den stora möjligheten för ett litet teknikvänligt land som Sverige finns! Ytterst är detta goda nyheter för oss människor. Framtidens arbetsmarknad finns i hög grad kopplat till uppgifter och tjänster som höjer livskvaliteten för oss människor.

Samtidigt är detta utmanade för Sverige. Vi har en stark kultur av att som människor göra allting själva och vi har skapat en struktur kring arbetsmarknaden med höga skatter och höga trösklar. Här behöver vi tänka om. Vi måste skapa en struktur och ett klimat som främjar entreprenörer på nya tjänsteområden. Och vi måste tillåta att arbeten som – i varje fall initialt – inte kräver erfarenhet och kunskap får växa fram.

Globalisering, urbanisering och digitalisering söndrar nu de strukturer vi mödosamt har byggt vårt samhälle på. Samtidigt är vi människor fortfarande människor och i de behov vi har och skapar kommer också uppgifter som blir till det vi i dagligt tal kallar jobb.

I ett fritt, öppet och innovativt samhälle finns det ingen förutbestämd mängd jobb som skall göras. Vi och våra maskiner förändrar ständigt vad, var och hur mycket som skall göras.

Arbetsmarknaden är på väg att förändras

Arbetsmarknaden är på väg att förändras i grunden. I går var det arbetarna i industrin som slogs ut, i dag och i framtiden riskerar även tjänstemän och akademiker att bli överflödiga när datorerna tar över jobbet.

I en serie artiklar belyser DN Kultur hur den fundamentala förändringen kan påverka samhället, ekonomin och människan.

I första delen (30/4) skrev sociologen och DN-medarbetaren Roland Paulsen om vår historiska chans till arbetsbefrielse.

Per Schlingmann är författare och rådgivare. Han var partisekreterare för Moderaterna 2006 till 2010 och beskrivs ofta som en av strategerna bakom ”Nya Moderaterna”. Tillsammans med ekonomen Kjell A Nordström (”Funky Business”) har han skrivit boken ”Urban Express” (2014), 2013 gav han ut boken ”Stå aldrig still!”, om arbetslivet i en föränderlig värld”.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.