Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kulturdebatt

Så blir du själv läst när du läser en bok från Amazon

Nätjätten Amazon vet hur snabbt du läser, var i en e-bok du gör uppehåll och kan också analysera dina elektroniska marginalanteckningar och vilka avsnitt du stryker under och delar i sociala medier. Det är en ny ordning som kan rubba grundvillkoren i hela det litterära systemet, skriver Anders Carlsson.

Nätjätten Amazon fyller 20 i år. Den som blickar tillbaka ser en historia präglad av exempellös expansion men också av belysande konflikter. Den senaste har kretsat kring förlaget Hachette och prissättningen på den amerikanska bokmarknaden. Stora värden står på spel. Hotet mot den fysiska bokhandeln har varit uppenbart i flera år och att förlag och författare nu kritiserar Amazon så öppet som på bokmässor är ett tecken på en förnyad känsla av vanmakt. Men bilden är mer komplex än så. Många författare ligger lågt eftersom de inte kan vara utan försäljningskanalen och även förlagen är ambivalenta. Amazon är ett nödvändigt ont men flyttar hela tiden smärtpunkten.

Amazons försvar är typiskt för e-handeln: kunderna först. Och visst finns det många vinnare bland dem, inte minst sådana som bor fjärran från storstädernas utbud eller söker ovanliga titlar. Näthandeln kan väcka slumrande lager till liv enligt den långa svansens logik: även en obemärkt titel är tillgänglig så fort den registreras av en försäljare och kan upptäckas i nätbutiken. Läsare av e-böcker lockas för sin del av löftet att snart sagt vilken e-bok som helst ska kunna laddas ned till läsplattan Kindle på en minut.

Beskrivningen att Amazon försöker urholka värdet på böcker (DN Kultur 7/6) är rimlig om utgångspunkten är den etablerade ordningen. Samtidigt pågår något större och djupare: en förhandling om begrepp som bok, författare, läsare och läsning. Den gäller produktionen, distributionen och konsumtionen i det litterära systemet under inflytande av en teknikkoncern med mängder av verksamheter i den digitala infrastrukturen. Diskussionen sväller därför över alla gränser mellan litteraturens ekonomi, teknik och juridik.

Konflikten med Hachette är rå. Mer sammansatta var de motsättningar som uppstod när Amazon 2009 lanserade version två av Kindle (den första kom 2007) och utan förvarning fogade talsyntes med automatiserad högläsning till läsplattans funktioner. Nyheten salufördes som Text-to-Speech och tvingade det litterära systemets aktörer att positionera sig. I botten fanns frågor om läsplattans kapacitet att efterlikna mänskligt tal och om gränsdragningen mot professionellt inlästa ljudböcker. Dessa är rättsligt sett självständiga verk och regleras som sådana i avtal. Kärnfrågan var på så vis ifall Text-to-Speech utgjorde ett brott mot upphovsrätten.

Det amerikanska författarförbundet Authors’ Guild drev en hård linje och hävdade att talsyntesen skulle betraktas som en automatiserad produktion av ljudböcker. Amazon svarade med att likna den vid högläsning utan någon lyssnande offentlighet. Motsättningen var juridisk men fick också en branschpolitisk dimension. Jätten darrade, övervägde sina teknologiska val och blockerade talsyntesen i en ny upplaga av Kindle. Något avgörande i domstol kom i och för sig aldrig och i stället råder nu status quo. Ett skäl är att den aggressiva prissättningen tvärs över genregränserna redan 2009 skapade missnöje och oro bland förlag och författare. Reträtten över Text-to-Speech var en strategisk manöver – men en darrning likafullt.

En av de organisationer som trädde fram under ”The Kindle controversy” var Electronic frontier foundation (EFF). Den gav Amazon stöd då men har under senare år kritiskt granskat läsplattornas teknologier utifrån andra rättighetsaspekter. Tabellerna över hur e-bokhandelns verktyg samlar in data om läsare och läsning är viktiga korrektiv till den frihetsdiskurs som dominerade när Amazon grundades och som fortfarande präglar många beskrivningar av nätets väsen. En del metaforer för nätanvändningen från 1990-talet känns förlegade i dag – cowboyen, flanören, dandyn – medan varumärken som Amazon, Explorer, Navigator och Safari har överlevt och anspelar på det fria sökandet i det okända. Sedan dess har förståelsen förskjutits och frågan är vilket språk som bäst beskriver en villkorlig frihet och att det läsande subjektet har blivit ett objekt och en resurs för datagenerering.

Så är det nämligen: Amazon – och andra – ”läser läsaren” och det sker genom e-böckerna och läsplattan Kindle eller i motsvarande appar på andra medieplattor och i smarta mobiltelefoner. Man registrerar och lagrar det mesta utöver titlar och författare, alltifrån kunders inköp till detaljerade data om läsningens själva mekanik. Amazon vet hur snabbt du läser, var i en e-bok du gör uppehåll och kan också analysera dina elektroniska marginalanteckningar och vilka avsnitt du stryker under och delar i sociala medier. Social läsning är en rörelse bort från det privata och enskilda och lätt att marknadsföra i tider av ökad exponering av privat konsumtion. För Amazon är alla läsdata samtidigt en guldgruva när kundprofiler och köprekommendationer ska genereras. I nästa steg kan man skicka analyserna vidare till förlag och författare och ge kommersiella råd baserade på läsarnas textumgänge.

EFF är inte ensamma om sin bevakning av datainsamlingen. Bland sympatisörerna finns American civil liberties union (ACLU), en organisation med betydande legitimitet i ämnet civila rättigheter, och tillsammans pekar de på behovet av nya federala lagar av en typ som hittills bara har stiftats lokalt. Målet är förvisso specifikt: att staten inte utan tillstånd ska kunna utkräva information om individers läsvanor. Bakom denna behovsbild finns en kanske typiskt amerikansk rädsla för statlig nyfikenhet men också en statsapparat som bevisligen har spionerat på bokläsare förr. Få har i dag McCarthyerans jakt på läsare av marxistiska standardverk färsk i minnet. Närmare vår tid finns en berömd förfrågan till en bokhandel i Washington om hur Vita huset-praktikanten Monica Lewinskys kundprofil såg ut.

Mellan då och nu ligger informationslagen Patriot act som stiftades efter terroristattackerna den 11 september 2001. I flera fall sedan dess har domstolar tvingat staten att backa, som under 2007 när federala utredare sökte identiteterna på tusentals bokköpare hos Amazon. Domstolarnas motargument då var att redan själva misstanken om en mer allmän kartläggning av läsvanor kunde ”frysa tangentborden” och drabba e-handeln hårt över lag. Efter 2007 har alltså ytterligare en nivå av läsdata börjat produceras kontinuerligt och blivit möjlig att begära ut och analysera. Frågorna hopar sig: Vem äger läsningen? Bör läsningen skyddas i lag?

För ACLU är rätten till anonym läsning självklar. Så var den också för juristen och forskaren Julie Cohen när hon redan i mitten av 1990-talet skrev att rätten att läsa anonymt på internet är en självklar konsekvens av rätten att skriva där. Läsandet och lyssnandet är förutsättningar för texten och talet, ett förhållande som fäster diskussionen vid den amerikanska konstitutionens skydd för yttrandefriheten. Cohen utgick ifrån en rad domar i Högsta domstolen, varav särskilt några gav tydliga uttryck för rätten att ”tillfredsställa ens intellektuella och känslomässiga behov” genom läsning i hemmets avskildhet. En anonymitetsgaranti fogas här implicit till yttrandefriheten liksom en fast övertygelse om att människors läsande och tänkande är intimt förbundna. Av det följer att insynen i en läsakt också är en kontroll av ett tankeliv – helt oförenligt med konstitutionens grunder.

En viktig del av Cohens argumentation var att en avkylningseffekt drabbar den läsare som bevakas. Temat fann hon i ytterligare en mängd domar och i en tolkningstradition från början av 1950-talet och McCarthy-inkvisitionens dagar. Termen ”the chilling effect” började då användas som en karaktärisering av vad som händer när yttrandefriheten inskränks som följd av att lagen inte uttryckligen skyddar det sagda eller skrivna. Enligt Cohens resonemang kan också läsningen påverkas om samma osäkerheter råder. Det vill säga: läsningen hämmas när den närmar sig gränserna för det tillåtna (eller anständiga) om det finns en misstanke om insyn.

Steget till Amazon kan verka långt. Företaget hävdar självt att läsarnas identiteter och vanor är ointressanta i någon annan bemärkelse än som variabler i optimerande algoritmer – som mottagare av riktad marknadsföring. Trots allt har också miljontals kunder och läsare av e-böcker accepterat användarvillkoren för Kindle och därmed också läsdatainsamlingen. En normförändring har skett: många mediekonsumenter i dag besväras obetydligt av att lämna digitala spår efter sig i e-böcker och andra sammanhang. Ofta är själva syftet med läsningen att kunna exponera den i sociala medier.

Det hindrar inte att affärsmodellen med Kindle i centrum kan vara problematisk. Julie Cohens resonemang har under senare år utvecklats av bland andra mediehistorikern Ted Striphas – som också har hävdat att bokläsningen under Amazons regim tangerar en form av slaveri. Läsdatainsamlingen är i hans beskrivning en gratisskörd av den statistik som läsaren av en e-bok tvingas producera i läsakten som i sin tur blir ett ”arbete” som aldrig erkänns. Här uppstår ett samband mellan Amazons vinstmaximeringsstrategier och diskussionen om rätten till ett anonymt läsande. Finns det en gräns för hur mycket vi ska ge Amazon för att få köpa böcker och e-böcker billigt? Ska vi behöva betala för att få läsa i fred? Finns det skäl att protestera?

Den tryckta boken var en tidig succé i näthandeln. E-boken visar vägen mot ett ”tingens internet”, där hemmets hela maskinpark är nätansluten och genererar värdefulla användardata för avsättning både hos producenter och på en mer allmän informationsmarknad. Men riktningen är svårtippad. Läsarna är både med och inte. Och jätten darrar inte vid tilltal. Inte än.

Anders Carlsson är skribent.