Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kulturdebatt

Stefan Arvidsson: Politik snarare än religion som lockar unga till IS

Pro-IS-demonstration i Mosul förra året.
Pro-IS-demonstration i Mosul förra året. Foto: AP TT

Kulturdebatt. ”Religiös politik innebär att politiken motiveras med hjälp av teologiska föreställningar, men den är och förblir lika fullt i grunden politik”, skriver Stefan Arvidsson.

Texten har tillfogats en rättelse.

Religionshistoriker har sedan revolutionen i Iran studerat samspelet mellan religion och politik. När skribenter som Ann Heberlein (DN 25/11), Erik Åsard (DN 16/12) och Evin Ismail (SvD 17/12) förklarar att unga människor ansluter sig till IS på grund av religiös övertygelse inser man sitt ämnes tillkortakommanden med att förmedla sin forskning. Det skulle sannerligen vara svårt att finna någon religionsforskare som inte skulle tolka de senaste decenniernas uppblossande för religiös politik i ljuset av globala politiska processer. Det må handla om Rwanda, Indien eller Egypten.

Religiös politik innebär att politiken motiveras med hjälp av teologiska föreställningar, men den är och förblir lika fullt i grunden politik. Det kalifat som IS-anhängare drömmer om är förvisso en religiös konstruktion, men vad kan bli mer politiskt än viljan att grunda en ny stat? Önskan att göra Gud till freds och dra en slöja över kvinnokroppen är förvisso förankrat i en tolkning av Koranen och haditherna, men viljan att dela upp könen och rangordna dem är politisk. Religion ger teologisk legitimitet, politiserade situationer och globala processer driver.

Alltsedan islamologen Jan Hjärpes ”Politisk islam” från 1983 har det inom den svenska religionshistoriska forskningen rått konsensus om detta synsätt.

Det är också värt att notera att de reaktioner och ställningstaganden som driver europeiska ynglingar till IS nästan alltid beskrivs som att de ”avskyr de principer och värderingar” som råder i västerländska samhällen. Åsards formulering är själva verket en vagare variant av ledarskribenternas deklamerande att dessa personer ”hatar frihet”. Det kulturäckel och den alienation som får personer att resa till ett livsfarligt område som Syrien, känslor som kan analyseras och politiskt hanteras, omtolkas till något slags moralfilosofiskt ställningstagande.

Att teologen Heberlein har en säregen syn på religion förvånar inte. Men det är olyckligt att en empiriskt orienterad forskare som Åsard inte gör sin hemläxa. För den ståndpunkt som de gör sig till talespersoner för saknar inte bara stöd i empirisk forskning om religion och politik. Den är också en kunskapsmässig återvändsgränd genom sin ovilja att försöka förstå människor, även de mest osympatiska, i sitt levande konkreta sammanhang och i stället framställa dem som offer för teologiska villfarelser.

En verklig snabbinjektion kunskap om IS attraktionskraft får man genom att viga en kvart av sin dag åt att lyssna på antropologen Scott Atrans föreläsning ”The youth need values and dreams” på Youtube.

Läs mer: Christer Sturmark: Extremistiskt våld sker i alla religioners namn

Rättelse 2015-12-23 15:00
I en tidigare version av texten blev antropologen Scott Atrans namn felstavat.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.