Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kulturdebatt

Till Borzoo Tavakoli från Kent Ekeroth, SD

Foto: Erik Ardelius

”Vad har hänt med mitt land, Sverige?” Den frågan ställde nyligen redovisningskonsulten Borzoo Tavakoli till riksdagsledamoten Kent Ekeroth i ett öppet brev i DN Kultur. Hans text har därefter blivit mycket spridd och uppmärksammad. Nu svarar Kent Ekeroth.

Jag har medvetet valt att avvakta med svar på ditt brev. Alla turerna kring detta förbryllade mig och gjorde att jag ville avvakta. Först trycker DN 10.000 tecken av ditt brev och följer upp med en nyhetsartikel. Expressen publicerar dagarna efter samma brev och sedan får du också skriva ett långt svar på ditt eget brev. Jag tror aldrig något liknande tidigare skett i svensk press.

När jag läser ditt brev slår det mig väldigt snabbt att du över huvud taget inte känner mig eller mitt parti. Jag känner inte heller dig varför detta brevväxlande i landets största medier aldrig kan bli särskilt givande för någon av oss. Jag gläds med dig och din familj att ni lyckats bygga ett bra liv här i Sverige. Jag gläds över varje exempel på invandrare som lyckas i Sverige. Problemet är att du tillhör en minoritet. Du försöker ge sken av att vara representativ för den invandring som i dag sker till Sverige fastän du kommer från en liten, högutbildad, sekulär grupp från Iran. Sanningen ser helt annorlunda ut gällande den invandring Sverige utsätts för i dag, där många av de nyanlända över huvud taget aldrig gått i skolan. Förstår du inte att man kan ha farhågor för att de värderingar som burit upp vårt samhälle kommer att förändras i kölvattnet av en stor invandring med väsenskilda värde- och moralsystem? Är jag verkligen en ond människa för att jag vill hjälpa flyktingar i deras närområden och på så vis rädda fler liv än vad vi kan göra genom massinvandring till Sverige samtidigt som vi frigör resurser till svaga och sjuka i vårt land? Till fattigpensionärer som inte har råd att köpa mat vid månadens slut, till brottsoffer, till sjuka som i dag dör på grund av brist på vårdplatser?

Jag är ingen perfekt person. Jag har begått misstag vilket jag också fått betala ett pris för. Jag är ingen politiker som till varje pris strävar efter att bli omtyckt. Jag drivs inte av ryggdunkningar och falska leenden. Jag förstår mig inte på betydelsen av att vara ”inne”. Jag är en nörd. En tävlingsmänniska. En känslomänniska ut i fingerspetsarna. Jag drivs av tanken på frihet och av idén om samhällen fria från förtryck. Samhällen där människor kan komma till tals även i kontroversiella frågor utan att bli straffade, mobbade, sparkade från sina jobb eller misshandlade. Jag drivs av tanken på att bevara det som gjorde Sverige framgångsrikt. Den framgången är ingenting som trillat ned från skyn slumpmässigt utan är resultatet av generationers flit, idéarv, ingenjörskap, sociala och kulturella kapital, förtroende, organisationsförmåga, arbetsmoral med mera. Den framgången är också i hög grad ett resultat av en gemensam identitet vilande på kulturell och historisk grund. En gemenskap som bidragit till fred, stabilitet och demokrati och som möjliggjort ekonomisk tillväxt och framväxten av vår välfärdsstat. En välfärdsstat på gemenskapens grund där de av oss som har lite mer är beredda att solidariskt dela med sig till mindre lyckligt lottade därför att vi känner att vi hör ihop. En gemenskap och en välfärd som nu eroderas lite mer för varje dag som går.

Man kan kalla mig många saker men jag är inte feg. Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker även om det resulterar i att jag tvingas leva med ständig polisbevakning och en stor hotbild vart jag än går.

Du antyder att jag skulle hata dig för att du är muslim. Det är inte sant. Jag hatar inga enskilda människor enbart på grundval av deras tro eller politiska åskådning. Jag har däremot aldrig gjort någon hemlighet av att jag ser stora problem med islams lära, att jag är en svuren motståndare till såväl islamism som kommunism och att jag så länge jag lever kommer att arbeta för att minimera dessa människofientliga ideologiers inflytande i mitt land.

Du har talat om att det var en artikel om kommentarer på min blogg som fick dig att skriva detta brev. Anonyma kommentarer jag varken godkänt eller ens läst. Förkastliga kommentarer som jag på intet vis står bakom. Att bygga upp en hel artikel kring guilt by association är inte imponerande. Du går till och med så långt att du skriver att jag ”placerade” kommentarerna trots att de är omodererade.

Du säger att jag finns i ”polisregister” för att politiska motståndare i stället för att debattera väljer att anmäla mig hos polisen. Jag är ostraffad och har aldrig ens varit delgiven misstanke om brottslighet. Du skriver felaktigt att jag skulle ha sagt kränkande saker till en ung kvinna på Kungsgatan sommaren 2010 trots att det är tydligt att jag över huvud taget inte sa något sådant till kvinnan.

Jag vill inte tro att du är ute efter att sprida lögner om mig utan du har kanske helt enkelt valt att tro på allt det som skrivs i medierna om mig. Det skrivs saker även om dig. Flera exiliranier har på sina bloggar reagerat starkt på att du i ditt brev valt att citera Said Sultanpor. En person som de betraktar som en politisk terrorist som de säger har mängder med människoliv på sitt samvete. Det skrivs att du i Iran var aktiv inom den kommunistiska rörelsen som kämpade för proletariatets diktatur och motsatte dig moderniseringen av Iran. Det skrivs om att du varit aktiv i en rörelse som störtade shahen vilket ledde fram till att islamisterna tog makten i Iran och avskaffade allt vad mänskliga fri- och rättigheter heter. De skriver att du älskar mångkulturen men valt att bosätta dig i ett fint innerstadsområde så långt ifrån mångkulturen man kan komma. Ska jag lita på vad andra säger om dig, så som du litar på vad andra säger om mig?

Jag tycker inte att det är ett konstruktivt sätt att bilda sig en uppfattning om andra människor. Vill du lära känna mig, ta del av mina egna åsikter och hur min bakgrund har format mig så tar jag gärna en diskussion med dig privat. Att fortsätta den här diskussionen i medierna har jag ingen som helst lust till. Om du verkligen är intresserad av att lära känna mig och förstå mig så bjuder jag dig gärna på lunch någon dag. Lägg ett mejl så bokar vi in en tid.