Utvandrarna som vände hemåt

”Imperator” var en serie Atlantångare som från 1912 trafikerade sträckan Hamburg–New York.

Foto: PF-(bygone1) / Alamy ”Imperator” var en serie Atlantångare som från 1912 trafikerade sträckan Hamburg–New York.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Skribenten.

Lisa Pelling är statsvetare och utredningschef på den oberoende tankesmedjan Arena Idé. Hon disputerade 2013 vid Wiens universitet med avhandlingen ”Post-remittances? On transnational ties and migration between the Kurdistan region in Iraq and Sweden”, om migration och transnationella band.

Över en miljon svenskar utvandrade till USA mellan 1860 och 1940. Det har skrivits mycket om de nya svenskbygderna i USA, vi fascineras av utvandrarnas öden i Nya Upsala, New Sweden och Bishop Hill.

Mindre intresse har ägnats vad som hände med det land och de bygder som utvandrarna lämnade. Det var dock en fråga som i högsta grad sysselsatte utvandrarnas samtid. Med förundran och förfäran såg den tidens politiker hur en femtedel av Sveriges befolkning lämnade landet. De oroade sig för de ekonomiska konsekvenserna, för förlusten av arbetskraft, minskad försvarsförmåga och en åldrande befolkning. ”Ännu betänkligare är måhända förlusten af andlig kraft”, skrev riksdagsledamoten E Beckman, som motionerade i ämnet 1904. ”Det torde nämligen vara en känd erfarenhet, att det är företrädesvis bland den energiska, intelligenta delen af ungdomen som utvandrarehären rekryteras.”

Annons:

Oron för förlusten av ”andlig kraft” går igen i vår tids debatt om brain drain eller kunskapsflykt, eller oron för att migration ska leda till att utvandrarländer dräneras på sina mänskliga resurser.

Riksdagsledamoten Beckmans anhållan till Kungl. Maj:t om en ”allsidig utredning af emigrationsfrågan” hörsammades, och 1907 tillsattes Emigrationskommissionen under ledning av statistikern Gustav Sundbärg. Kommissionen arbetade i sex år, och publicerade sina resultat i 21 omfångsrika volymer.

Utredningen är på många sätt ett unikt historiskt dokument, inte minst för att Emigrationskommittén hade ambitionen att låta utvandrarna själva komma till tals. Två manliga utredare gavs i uppdrag att själva företa varsin resa över Atlanten, för att under överresan genomföra intervjuer bland manliga emigranter. Uppgiften att intervjua kvinnliga utvandrare anförtroddes en fröken Kerstin Hesselgren. Hesselgren var på den tiden redan rikskänd som Sveriges första kvinnliga bostadsinspektris.

Några år senare, när den allmänna rösträtten införts, valdes hon till den första kvinnliga ledamoten av riksdagens första kammare. För ”besparings vinnande” fick Kerstin Hesselgren dock inte resa hela vägen till USA. I stället fick hon genomföra sina intervjuer i Liverpool där de flesta av Amerikafararna bytte båt.

Kerstin Hesselgrens rapport och de två andra rapporterna publicerades i Emigrationsutredningens bilaga VII ”Utvandranes egna uppgifter” innehåller också 119 självbio­grafier som utredningen samlade in från svenskamerikaner, och är ett Klondyke för den som vill förstå vad som drev utvandrarna.

Nöden var den kanske starkaste drivkraften. ”Vid nio års ålder måste jag försörja mig själf. Frysa och svälta fick jag. Stundom äta barkbröd, men nu är det slut därmed.” En annan drivkraft var översitteri och det förnedrande svenska klassamhället. ”Jag kunde gråta då jag kommer ihåg huru det var. Vi tjänare voro alla som slafvar. Om vi inte bugade oss så artigt som de ville, så glodde de på oss som de velat rifva oss i stycken.”

På andra sidan lockade möjligheten att få råd med en egen bit mark, jobb i de framväxande industrierna eller vid järnvägsbyggena, och ett jämlikare samhälle. ”Om jag skulle komma till Sverige nu, så skulle jag taga mössan eller hatten i banden och buga och krusa, men här i Amerika äro en arbetare och en tjänsteman lika högt aktade, ja själfva vår ärade president Roosevelt ser icke på mig med förakt, om jag tager af mig hatten eller icke, då jag samtalar med honom.”

Inte minst för kvinnor måste Amerika ha framstått som det förlovade landet. De pigor som Kerstin Hesselgren träffade i Liverpool lämnade ett liv som innebar jobb från fyra, halv fem på morgonen till klockan tio på kvällen. ”De ha värre arbete än drängarna såtillvida, att de under middags- och kafferaster vanligen också ha att sörja för maten och diskningen, äfven då de ha utearbete. Likaså ha de efter ko­mjölkningen på kvällarna att sköta bäddning och sådana innegöromål, som fått stå tillbaka medan de varit ute i arbete på dagen. På de flesta håll tyckas pigorna ligga i köket, de kunna således ej komma till ro förrän alla lagt sig, och de ha absolut ingenstans, där de kunna vara för sig själfva.” I USA fick hembiträden jobba hårt, men de förväntades inte arbeta utomhus, de hade oftast ett eget rum, helt ledigt på söndagarna och en ledig eftermiddag varje vecka.

Tiotusentals människor lämnade Sverige varje år, men herrarna i riksdagen hade inte behövt oroa sig för ekonomisk utarmning. En anledning är de pengar som utvandrarna skickade hem, det som i dag kallas remitteringar. En av utredarna räknade ut att ett hembiträde ”med anställning i en god amerikansk familj i New York, Boston, Chicago eller någon annan af de större städerna” med en veckolön på fem dollar skulle kunna lägga undan mellan åtta och tio dollar i månaden ”och det skulle ej förvåna mig, om en sådan svensk kvinna sände hem till sina föräldrar och syskon, som torde befinna sig i knappa omständigheter, 50 dollar om året”. 50 dollar kunde växlas till 185 kronor, vilket motsvarade en hel årslön för ett hembiträde i Sverige. Många valde att skicka hem förbetalda Amerikabiljetter, men remitteringarna bidrog också till att höja levnadsstandarden för dem som blev kvar, som änkan i 60-årsåldern som Kerstin Hesselgren intervjuade: ”Rätt som det var hade jag en femdollar, och då var det ingen nöd längre.”

Sverige berikades också av att så många av emigranterna återvände hem. Under de första årtiondena, då det fortfarande tog månader att segla över Atlanten, var det mycket få som återvände. Men återvändarna blev fler i takt med att det blev lättare att resa, och i takt med familjeutvandringen ersatts av mer lättrörliga ensamutvandrare. Totalt återvände en femtedel av svensk­amerikanerna. Återvändarna förde med sig ny teknik och know-how. Mr Swanson var kanske skrytig, men han startade ett och annat framgångsrikt företag. Många av dem som förverkligade drömmen om att köpa en bit land i hemlandet hade kommit i kontakt med nya maskiner och metoder under sina år i USA. På så sätt bidrog återvändarna till mekaniseringen av jordbruket, och efterfrågan på maskiner gav näring åt den framväxande svenska verkstadsindustrin.

De sociala remitteringarna var förmodligen ännu viktigare: överföringen av idéer och värderingar. Införande av den allmänna folkskolan år 1842 gjorde de redan ganska läskunniga svenskarna till Europas kanske mest litterata folk. Utvandrarna kunde skriva, och hemma lästes deras brev om och om igen i stugorna. Så småningom startades svensk-amerikanska tidningar i svenskbygderna, och de fick en läsekrets även i Småland och Dalarna, som kunde ha närmare till nyheter från Chicago än från Stockholm. Amerikanska församlingar missionerade flitigt i Sverige, liksom godtemplarna.

Den svenska nykterhetsrörelsen importerades i princip från USA, och med den ett viktigt bidrag till Sveriges demokratisering. I logerna hade män och kvinnor lika rösträtt och beslut fattades efter en öppen debatt. Det är ingen slump att utvandringsbygderna också blev starka fästen för frikyrko- och nykterhetsrörelserna. Och det sociala kapital som skapades i Missionshuset och på nykterhetslogen hjälpte till att förvandla de steniga tegarnas Småland till de framgångsrika småföretagarbygder som ligger där i dag.

Det hade krävts outhärdliga mängder våld för att stoppa utvandringen till Amerika med tvång. Ett emigrationsförbud hade heller inte gjort mycket till för att förhind­ra utflyttningen från den svenska landsbygden. Förmodligen hade de flesta flyttat till de redan trångbodda svenska städerna i stället, med mycket mindre möjligheter att skicka hem pengar än från New York eller Chicago.

Det går att dra paralleller till dagens migration av högutbildade från utvecklingsländer till EU och USA. Bristen på läkare och sjuksköterskor på Malawis landsbygd är ett allvarligt och akut problem, men det beror inte på att de malawiska läkarna utvandrar för att arbeta åt NHS i Manchester. En viktigare orsak är att läkarlönerna i Malawi är så låga att läkare inte kan försörja sig i byarna och måste söka sig till andra jobb, i stan eller utomlands. Ett migrationsförbud för läkare skulle inte höja lönerna eller förbättra deras arbetsvillkor. I stället skulle ett förbud kunna förvärra bristen på läkare, eftersom några års jobb utomlands paradoxalt nog ofta är enda möjligheten att bekosta de långa läkarstudierna. Ett förbud för NHS eller de svenska landstingen att rekrytera i afrikanska länder skulle förmodligen inte påverka utvandringen, men leda till att utvandrade läkare tvingades jobba som taxichaufförer eller barnflickor i stället för att använda sin utbildning: brain waste och brain drain på samma gång.

Tänk om Sverige ”för besparings vinnande” hade hindrat människor från att resa över Atlanten, som den unga Kerstin Hesselgren. Vilket fattigt land vi hade blivit.

Intresset för svenskarna som tog båten till Amerika har länge varit stort. Mindre uppmärksammat är att en femtedel av emigranterna kom tillbaka. Det går att dra paralleller till dagens migration, skriver Lisa Pelling, migrationsforskare.

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

Glasgow500
Foto: Danny Lawson/AP/PA

 Sopbil rände in bland fotgängare i Glasgow. Sex döda – flera skadade.

Waldner-500
Foto:Bildbyrån

 Nöjd med tredjeplatsen. ”Första gången jag rankas före Stenmark”. 8  5 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

 Häng med i nedräkningen. Klockan 20 presenteras nummer 2. 1424  48 tweets  1374 rekommendationer  2 rekommendationer

Pave144
Foto: AP

 Girighet och intrigmakande. Gav hård kritik till sina medarbetare i Vatikanen. 31  4 tweets  27 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

 Bydoktorn erbjöd billig vård. Använde samma spruta om och om igen.

Stefan-Liv
Foto:Skärmdump TV-centr, AFP

 Före detta flybolagschef har åtalats. Helt hockeylag omkom i olycka. 5  4 tweets  1 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: