Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Varken poeter eller förlag är bra nog

Under den debatt om unga debutanter, som startade med Anna Axfors inlägg i Aftonbladet (3/7), är det en fråga som inte lämnat mig: tänk om de unga svenska poeterna inte är lika bra som sina danska motsvarigheter.

Finns det någon på denna sida sundet som liksom Morten Chemnitz i ”Inden april” skriver en dikt där naturen blir till i språket, som helt oironiskt tar sig an naturlyriken med stor känslighet inför årstidernas skiftningar? Finns det någon poet med Yahya Hassans otyglade raseri, där inte en enda rad framstår som tillrättalagd, vem använder sig av Asta Olivia Nordenhofs direkta och personliga anslag som aldrig förlorar siktet på det politiskas inverkan på livet? Vem äger Olga Ravns verkshöjd, hennes förmåga att gestalta kroppar i blivande?

Anna Axfors inlägg här:

Det är möjligt att förlagen missar dem. Men jag tror att man gör ett felslut om man tror att hela problemet ligger hos förlagen. Närheten till Danmark (geografiskt, språkligt, kulturellt) gör att det är lätt att göra en tankevurpa när de två litterära klimaten likställs, om man bara ändrar en eller två parametrar så kommer samma effekt uppnås här som där. Eller, om bara Albert Bonniers förlag gav ut lika många debutanter som Gyldendal, skulle det bildas en svensk poesiboom motsvarande den danska.

Men även Norge har en relativt generös förlagspolitik – där har man snarare kritiserat att förlagen ger ut för många debutanter – och inte talas det om en norsk poesiboom för det. Stor utgivning leder alltså inte per se till ”bättre poesi”.

Samtidigt går det inte att förneka att lyrikutgivningen på Norstedts, Bonniers och Natur & Kultur är allt för liten och marginaliserad. Och troligen skapar denna marginalisering ett mindre livaktigt litterärt samtal och därmed färre poetiska impulser som kan sätta den svenska lyriken i rörelse. Om förlagen med sin utgivning signalerar att lyriken är irrelevant varför ska läsarna då bry sig om den? Norstedts ger i höst ut en (!) diktsamling. Vad hände med den sedan länge rådande förlagsekonomin där försäljningssuccéer skulle bekosta mindre säljande litteratur? Hur många diktsamlingar, hur många debutanter borde inte David Lagercrantz fortsättning på Millenniumtrilogin kunna täcka upp? Är det för mycket begär att kräva en till två stycken samt i alla fall några översättningar av europeisk, amerikansk, afrikansk eller asiatisk lyrik.

Läs mer om dansk lyrik här:

Den svenska poeten Khashayar Naderehvandi senaste diktsamling ”Rosenfingrede daggry” ges ut på det danska förlaget Virkelig utan att den finns tillgänglig på svensk bokmarknad, det säger något väsentligt om svensk respektive dansk utgivning. För även om den unga svenska poesin inte är lika angelägen som den danska är det tydligt att svenska förlag sviker sitt uppdrag. Det måste även förlagen inse.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.