The Pirate Bay

Vem betalar?

Bertil Ericson/Scanpix

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kultur har blivit en fri tillgång. Dags att göra finansieringen kollektiv. Det skriver författaren Tomas Lappalainen.

Kultur har blivit en fri tillgång. Dags att göra finansieringen kollektiv. Det skriver författaren Tomas Lappalainen.

Kulturen och konstformerna har vi vant oss vid att betrakta som vanliga nyttigheter på marknaden. Bara den som betalar får konsumera. Så är det inte längre och eftersom det handlar om människans relation till skapandet av någonting så viktigt som ny mening är det inte underligt att världskulturen genomgår en konvulsion. Med internet och tekniken för fildelning är kulturen i full färd med att glida ut i det världsomspännande hav där vem som helst som är rik nog att äga en dator utan kostnad kommer att kunna fiska upp vad som helst som känns angeläget. Det blir omöjligt att begränsa konsumtionen till dem som har betalat.

Vad jag förstår finns det ingen som förnekar att den pågående rättegången mot The Pirate Bay – oavsett om man fäller eller friar – blir ett slag i luften mot fenomenet som sådant. Det kommer inte att påverka möjligheten att ladda ner kultur utan att betala. Och uppenbarligen är benägenheten att göra det så stark att folk släpper de moraliska spärrarna mot att göra något som enligt lagen är brottsligt.

Annons:

En annan allvarlig följd är att själva kulturproduktionen riskerar att sina om producenterna förlorar möjligheten att ta betalt för sitt arbete. Skivaffärerna har redan gått under och Hollywood är skakat. Situationen har en parallell i det som i den ekonomiska litteraturen kallas tragedin på allmänningen. Tragedin består i att en kollektivt tillgänglig resurs (ett fiskrikt hav eller kultur på internet) konsumeras sönder eftersom tillträdet för var och en är fritt och ingen sörjer för återväxten (till exempel genom ett system med fiskekvoter eller genom att se till att kulturproducenter får betalt för sitt arbete).

Ett aldrig så heroiskt kämpande mot väderkvarnar i tingsrätten löser inga problem. Mitt förslag är att vi tänker om.

Marknaden misslyckas alltså på grund av att kulturen blivit kollektivt tillgänglig – varför inte då lösa problemet genom att också kollektivisera finansieringen av produktionen? Man organiserar kort sagt finansieringen via skattemedel. Pengarna distribueras sedan med ett system som tar hänsyn till hur mycket de olika kreatörernas verk laddas ner, ungefär som stimpengar. Den ”vanliga” kulturpolitiken som styrs mot mål som kvalitet och mångfald behöver inte beröras.

Ett problem är att kulturen är gränsöverskridande. Här krävs ett mödosamt bygge av internationella överenskommelser, men ingenting hindrar att vissa länder går före och visar vägen. Det är sannolikt klokt att hämta erfarenheter från det internationella miljöarbetet. I både miljöns och kulturens fall handlar det om okontrollerat ”spill” över nationsgränserna. I bägge fallen är problemets kärna att marknadsmekanismerna inte fungerar.

Den som känner skepsis mot skattetvånget kan trösta sig med att det militära försvaret är skattefinansierat av samma skäl: omöjligheten att begränsa dess beskydd till dem som frivilligt skulle betala för det. Ingen kan utestängas = alla måste betala.

Beskydd har alltid varit en kollektiv nyttighet. Nu har även kulturen blivit det.

Kommentarer (0)

Den här artikeln går inte längre att kommentera.

0 Per sida:

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

kuba500
Foto:Dado Galdieri

 I väntan på sorti. Regimen på Kuba kan inte längre försörja befolkningen. 4  0 tweets  4 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

 Två män i 20-årsåldern. Körde genom räcke och ned för en brant slänt. 4  4 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

 Vetenskapskrönika. Med några enkla knep kan vi människor ge våra hjärnor ytterligare kapacitet. 41  12 tweets  29 rekommendationer  0 rekommendationer

hjarna_144102
Foto:Alamy
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: