Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Viktor Banke: Det kommer alltid att vara bättre att få skydd i Sverige än att stängas ute

Stefan Löfven (S) och vice statsminister Åsa Romson (MP) när de presenterade åtgärderna för att minska asylinvandringen.
Stefan Löfven (S) och vice statsminister Åsa Romson (MP) när de presenterade åtgärderna för att minska asylinvandringen. Foto: Erik Simander

Nu är vi här igen, begår nya misstag som vi en gång kommer att skämmas över, skriver asylrättsjuristen Viktor Banke om regeringens beslut för skärpta asylregler.

Ingen kunde förmodligen förutspå höstens ökning av asylsökande. Men är regeringen tvungen att vidta dessa åtgärder – tillfälliga uppehållstillstånd för alla, id-kontroller på all trafik till Sverige och strypt anhöriginvandring? Ovetenskapliga medicinska åldersbedömningar?

Nej. Tvungen är man när inga andra åtgärder återstår. Förslaget läggs för att förhindra en krissituation, inte för att krissituationen blivit ohållbar. Påminn mig: vems kris upplever vi?

De som har godkända id-handlingar får nu åka tåg eller båt hit för att söka skydd. De som saknar är inte längre den svenska regeringens problem. Vilket i praktiken innebär att främst afghanska barn kommer att behöva vända i dörren. Inte för att de behöver skydd mindre än någon annan, utan för att de råkade födas i ett land utan godtagbara id-handlingar.

Väl i Sverige fortsätter selekteringen. De som har flytt Syrien för att överleva kriget ska få ettåriga uppehållstillstånd som alternativa skyddsbehövande, som det heter i utlänningslagen (UtlL). De som är flyktingar enligt flyktingkonventionen, med individuella skyddsskäl såsom förföljelse på grund av politisk tillhörighet, religion eller sexuell läggning, ska få skydd tre år åt gången.

Tillfälliga uppehållstillstånd ska förlängas med tillfälliga uppehållstillstånd. Med andra ord kan barn behöva träffa Migrationsverket en gång om året så länge hemlandet är obeboeligt. Under många år. Signalen är tydlig: slappna inte av här. Förvänta dig inte att ditt klassrum kommer att vara ditt klassrum i flera år. Att dina vänner kommer bestå. Det som nyss gällde angående integrationen, att trygghet och förutsebarhet är bra, det gäller inte längre. Att dessa åtgärder motiveras med att mottagandet ska bli bättre är en sanning med betydande modifikation. I synnerhet för den skyddsbehövande. Det kommer alltid vara bättre att få skydd i Sverige än att stängas ute.

Vad händer med ett samhälle om vissa av samhällsdeltagarnas blotta existens är villkorad av fjärran omständigheter? Vad händer med de som stadigvarande behöver leva med en reservation för det värsta? Den socialdemokratiska jämlikhetstanken gäller inte längre för alla. Alla ska inte med.

Nästa Alan Kurdi ska inte med. Men han ska tvingas ut på havet. Nu ska inte längre anhöriga till alternativa skyddsbehövande få invandra. I stället för att en familjemedlem kan ta sig hit, få uppehållstillstånd och sedan kunna flyga hit familjen, måste samtliga ta sjövägen. Även treåringarna.

Förutom andrum tycks regeringens syfte ha varit att förmå andra länder att ta ansvar. Som om andra länder skulle börja agera mer humant för att Sverige väljer att göra motsatsen. Det kommer naturligtvis att bli tvärtom, och såväl danska som norska regeringen har redan meddelat att man tänker vidta restriktiva åtgärder som svar på regeringens utspel.

Det fanns något fint med att vara bäst i klassen, och nu har vi nog förlorat det. Det finns däremot ingenting fint med att inleda en kapplöpning mot botten. För det är vad vi nu riskerar. Om Sverige är så här dåliga, då måste Danmark vara sämre, Tyskland ännu sämre, och så vidare. I samma stund som vi överger tanken på solidaritet och gemenskap, utsätter vi såväl skyddsbehövande som den europeiska gemenskapen för fara.

Och det finns något fint med att tro på Europa, trots allt. För hur jobbigt och trögt det än är, vad har vi alternativ? Vad, förutom ett europeiskt samarbete, kan lösa det här?

Lurade är vi som trodde att löften om medmänsklighet skulle gälla även om flertalet behövde den. Vi som trodde att formerna för det svenska mottagandet skulle ändras innan den svenska öppenheten ändrades.

Nu är vi här igen, såsom vi är då och då genom historien. Nu ska vi begå nya misstag att en gång skämmas över. Varför lär vi oss aldrig?

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.