Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kulturdebatt

Vill Alliansen begränsa det offentliga samtalet?

Alliansen har bestämt sig för att minimera stödet till landets ­kulturtidskrifter – från 19 till 4 miljoner kronor. Ett dråpslag som kan gå igenom på torsdag. ”Är de intresserade av att försvåra villkoren för tidskrifter där deras och andra ­partiers politik kritiseras?”, undrar tretton tidningsredaktörer.

Den återkommande retoriska frågan ”Men det får man väl inte säga i det här landet?” är ett exempel på hur yttrandefriheten under senare år beskrivits som begränsad i Sverige. I själva verket är utrymmet för att tala och uttrycka sig generöst i Sverige. I princip är det endast när det förekommer hets mot folkgrupp eller spridning av barnpornografi som människors frihet att yttra sig begränsas på andra sätt än att de bemöts, kritiseras och att åsikter debatteras.

En stor del av det offentliga samtalet har varit och fortsätter så att vara den rika floran av kulturtidskrifter som finns trots att Sverige är ett litet land. De har ofta utgjort utgångspunkten för journalistiska avslöjanden, samhälls- och kulturdebatter och tjänat som plantskola för några av Sveriges främsta författare, poeter och kulturutövare.

I kulturtidskrifterna får fördjupande samtal och artiklar om allt från poesi, folkmusik, grafik till arkeologi ta plats. Flera publiceras på de nationella minoriteternas språk. Dessa samtal har sedan i många fall genererat ytterligare diskussioner, reportage och kunskap. Det var i Re:public som polisens metoder inom Revaprojektet först uppmärksammades, unga serietecknare har kunnat publiceras i Galago och nya diskussioner om litteratur har uppstått tack vare exempelvis CONST Literary (P)review.

I fredags meddelande kulturutskottets ordförande Per Bill (M) att stödet för kulturtidskrifter kommer att skäras ner radikalt nästa år. 2014 delade 91 kulturtidskrifter, varav 17 elektroniska och resten tryckta, på drygt 19 miljoner kronor i produktionsstöd. Som det ser ut nu kommer den summan för 2015 snarare ligga runt 4–5 miljoner. Om detta förslag klubbas igenom på torsdag har många kulturtidskrifter svårt att se hur de skulle kunna fortsätta sin verksamhet. Ett beslut som i förlängningen skulle påverka Sveriges öppna samtal.

Är det meningen? Vill Alliansen begränsa det offentliga samtalet? Är de intresserade av att försvåra villkoren för tidskrifter där deras politik, liksom övriga riksdagspartiers, kritiseras?

Kulturtidskriftsstödet har varit ett sätt att, som det står i förordningen som reglerar det, ”främja mångfald, kvalitet och fördjupning i utgivningen av litteratur och kulturtidskrifter”. Det kommer ur en insikt om och en erfarenhet av att det i det lilla landet Sverige i många fall är svårt att bedriva olika former av kulturell verksamhet enbart på marknadens villkor.

Men kulturtidskriftsstödet är också en fråga och en princip vars värde inte går att värdera i pengar, men som vi ändå vill hävda är oerhört mycket högre än 15 miljoner. Det har varit och är en markering mot de krafter som vill begränsa det offentliga samtalet. Låt det så fortsätta vara.

Utan att i detalj gå in på villkoren för landets kulturtidskrifter så vill vi också understryka att det på inget sätt rör sig om några goda arbetsvillkor. Samtliga inblandade – skribenter, illustratörer, fotografer, formgivare och redaktörer – arbetar mer eller mindre ideellt, med låga arvoden respektive löner, eller helt utan.

I Sverige i dag präglas medielandskapet av förändrade produktionsvillkor och redaktioner runt om i landet drabbas av nedskärningar. De flesta som är insatta i tidningskrisen anser att det är ett hot mot demokratin. I en tid när i stort sett alla tidningar kämpar med finansieringen och för att hitta nya och andra sätt för att betala för journalistik är det ännu viktigare med ett kulturtidskriftsstöd och oberoende journalistik.

Det pågår också ett omfattande arbete för att finansiera journalistik som publiceras på webben. Men än så länge finns det få modeller – om ens någon – som fungerar. Därför är det häpnadsväckande att kulturutskottet i sitt betänkande hänvisar till webbens möjligheter att få intäkter från läsarna. Det speglar hur lågt journalistik och det kritiska samtalet värderas av utskottets majoritet.

Tidskrifterna görs av lust och kärlek till det offentliga samtalet, de har genom åren byggts upp av generationer av redaktioners kunskap och utgör i dag ett ovärderligt kulturellt kapital. Som nu riskerar att rivas ner över en natt.

Sveriges brokiga samling av kulturtidskrifter förenas i en längtan efter mer kritik, mer poesi och mer samhällsdebatt! Genom våra publiceringar bidrar vi till den generösa och starka yttrandefriheten. Ge oss förutsättningar för att fortsätta det arbetet!

Eller, dra åtminstone inte undan mattan under fötterna för kulturtidskriftsredaktioner landet över. Om Alliansens drastiska förslag om att nedmontera kulturtidskriftsstödet går igenom nu på torsdag kommer mycket mindre att bli sagt i det här landet.

Läs Georg Cederskogs nyhetsartikel

Läs Georg Cederskogs nyhetsartikel och Björn Wimans ­kommentar om hur Alliansens budget drabbar landets kulturtidskrifter på dn.se/kultur

Läs Georg Cederskogs nyhetsartikel

Läs Georg Cederskogs nyhetsartikel och Björn Wimans ­kommentar om hur Alliansens budget drabbar landets kulturtidskrifter på dn.se/kultur

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.