Staten bör lämna den nivå där man i detalj bestämmer vart kulturstödet till regionerna ska gå. I stället ska staten tillsammans med regionen komma överens om tydliga mål för statsstödet. Det blir också regionens uppgift att rapportera till staten om målen nåtts.
Detta första konkreta resultat av sitt arbete presenterade kulturutredningen i Almedalen på onsdagen, under ett seminarium om regionernas kulturåtaganden, arrangerat av den så kallade fjärde storstadsregionen Norrköping-Linköping.
- I dag ger staten bidrag till särskilt utpekade regioninstitutioner, och det på kronan när. Målen - vad det är man vill uppnå - diskuteras inte, säger utredningens huvudsekreterare Keith Wijkander till DN.
Dagens bidragssystem bygger på villkoret att om staten ger pengar, då ger också regionen ur sin kassa. Ett år i taget. Det systemet har tappat sin dynamik, menar kulturutredningen. Om regionen och staten i stället diskuterar vilket mål man har med bidragen uppnår man en större långsiktighet, tror Keith Wijkander.
- Ettåriga bidrag är inte bra efter 30 år, om ni förstår vad jag menar, sa Wijkander under seminariet.
Regionerna ska fortsatt vara en hörnsten i det kulturpolitiska arbetet. Men målsamtalen kommer att ställa större krav, även på kulturdepartementet. I målsamtalen kan kvalitetsfrågor, det demokratiska perspektivet och vad man vill uppnå med sin verksamhet ingå.
- Man skulle kunna beskriva det som att regionen skriver avtal med staten. Det i sin tur kräver att kulturdepartementet kommer att behöva större kunskaper än i dag om olika verksamhetsområden, säger kulturutredningens ordförande Eva Swartz.
I det nuvarande anslagssystemet sker små insatser från staten på många enskilda områden. Baksidan med det är att det blir fler och fler stödformer som kommer till de redan etablerade. Det blir svårt för staten och dess myndigheter att hålla koll på alla kultursfärer.
- Staten måste skaffa sig kunskap om till exempel hela filmområdet, hela bokbranschen, även deras kommersiella sidor, säger Eva Swartz, som i egenskap av vd för bokförlaget Natur & Kultur sett litteraturområdets snabba omvandling.
Målsamtal med regionen är del av en större idédiskussion, något kulturutredningen tycker saknas i den nuvarande kulturpolitikens mål från 1996. Kulturpolitiken har varit förvånansvärt statisk över åren, menar utredningen. Den har främst rört museerna, dansen, musiken och teatern. Kan kulturens roll vidgas att gälla bland annat mångkulturen och digitaliseringen, ja, då kan dess position i samhällslivet förbättras. Den ambitionen inledde Eva Swartz sitt anförande med.
För att få upp kulturen på den politiska agendan krävs ett större självförtroende bland dem som jobbar med kultur.
- Det har funnits och finns en defensiv självsyn där kulturområdets aktiva anser att de måste argumentera för sin existens mot vad man uppfattar som en ganska oförstående omvärld. Nu har det blivit tvärtom, samhället efterfrågar kultur, så kulturskaparna måste börja uppfatta sig själva på ett annat sätt, säger Keith Wijkander.
I måndags hoppade två ledamöter av utredningen med förbrukat förtroende för utredningens arbetssätt. I förra veckan uttryckte politiker i kulturutskottet och företrädare för Teaterförbundet att de kände sig utestängda från att diskutera med utredningen. På den kritiken svarar Eva Swartz att utredningen arbetar öppet, man har träffat över 1.000 personer på 100 möten på 12 orter.
- Om det finns människor som inte känner sig inkluderade är det beklagligt, men det är inget vi vill. Vi välkomnar alla initiativ som exempelvis Stina Oscarsons "skuggutredning". Sådant gör att kulturen hamnar högre på den politiska agendan, avslutar Eva Swartz.