Den 22 januari 2001 skrevs det
historia i SVT-huset på Oxenstiernsgatan i Stockholm. Då startade Kulturnyheterna, Sveriges första dagliga kulturnyhetsprogram i tv. Profilstarke Kristofer Lundström var en av de första programledarna, men bakom kamerorna fanns en person som i minst lika hög grad har format programmet. Peter O Nilsson är okänd för de allra flesta, men har både formell och informell makt i kulturvärlden.
- Jag tycker inte om informell makt egentligen, säger han. Men kulturvärlden och journalistiken är full av den. Däri ligger en av anledningarna till att båda har haft så svårt att förnya sig.
Förnyelse är en av hans stora drivkrafter. Peter O Nilsson vill "göra nytt, inte som man har gjort förut". Hjälp på vägen att urskilja vad som är vad har han fått av sin långa karriär. Trots att han bara är 38 år har han en veterans meritlista. Som 18-åring började han skriva film- och musikrecensioner på lokala Blekinge-Posten. Efter några år som vikarierande allmänreporter tröttnade han på nyhetsjournalistiken. Den stereotypa mallen, känslan av att reportrarna redan på morgonmötet visste vad de skulle berätta i morgondagens tidning störde honom.
- I kulturjournalistiken finns det större utrymme för den egna personen och den egna reflektionen. Som kulturjournalist kan man tydligare redovisa hur man brottas med ett material. Nyhetsjournalistiken innehåller färre möjligheter till personliga avtryck.
Vi möts i ett närmast öde tv-hus. De flesta av SVT:s kulturprogram har sommarstängt och Peter O Nilsson är så gott som ensam på avdelningen. På vita tavlan minner färgglada post-it-lappar om kulturprogrammens inslag under våren. Själv sammanfattar han Kulturnyheternas uppdrag med orden:
- Vi försöker prata om Arcade Fire och Lars Norén och Robyn, högt och lågt, bred kultur och mer traditionellt färgad borgerlig kultur på samma sätt. Tröskeln ska vara lika låg oavsett genre. I dag gör alla så, men när vi började var vi rätt ensamma om den här ohierarkiska kultursynen.
Peter O Nilssons väg till SVT gick via jobb på tidningarna Idag, Dagens Politik och Expressen och radions Kulturnytt. Oftast har han haft en arbetsledande funktion. Det har fallit sig naturligt, konstaterar han, eftersom han är bra på att entusiasmera andra.
Hur yttrar sig hans makt i dag? Som projektledare är han den som rekryterar rätt personer till Kulturnyheterna, lägger upp linjerna för programmet och funderar över vilka områden, institutioner och fenomen som är viktiga att granska.
I höst gör han ett tillfälligt kliv uppåt i hierarkin. Då axlar han rollen som tillförordnad programchef över kulturen i SVT Stockholm. Det innebär att han får det övergripande ansvaret för programmen och får lägga upp visionerna inför 2008. Ännu så länge är inget bestämt, men Peter O Nilsson utlovar flera nysatsningar. Dessutom hoppas han kunna väcka liv i kritikerrosade "Musikministeriet" och konstprogrammet "Arty" igen.
- SVT har ett stort kulturutbud jämfört med nästan alla andra europeiska länders tv-bolag. Det är väldigt få länder som har ett dagligt kulturnyhetsprogram, en kulturdokumentär på primetime på fredagkvällar, ett stort påkostat kulturmagasin som "Kobra" och ett antal specialprogram som "Arty", "Babel" och "Musikministeriet", säger han.
Det är resultatet av en medveten strategi som bygger på att kulturutbudet ska ligga nära samhällsutbudet. Visst, de finstämda konstnärsporträtten får också plats, men kulturen ska i grund och botten granskas på samma villkor som politik och ekonomi. Kulturnyheternas ambition är att inslagen aldrig ska vara enbart speglande utan alltid ha en egen hållning.
- Tyvärr är Kulturnyheterna ett program som det är lite för lätt att göra och alla som jobbar med det måste försöka göra det svårare. Det är lätt att fastna i Stockholm. Och det är väldigt lätt att bara låta saker ramla in i programmet. Det är viktigt att göra egna val så att man inte bara blir en spegel, utan egen identitet.
Tillgängligheten är viktig för honom - alla ska kunna ta till sig inslagen i Kulturnyheterna. Om tidningarnas kultursidor ofta har specialintresserade läsare är det många av tv-tittarna som inte har den bakgrunden. Därför är det extra viktigt att programmet inte blir en "estetisk finbur" för de redan invigda.
Men vad är exempel på bra kulturjournalistik? Peter O Nilsson väljer att nämna den Etiopienspecial som "Kobra" sände i ett av sina sista program under vårsäsongen. Den skildrade ett land som delvis befinner sig i medieskugga, men som långt ifrån är fritt från konflikter.
- Via kulturen lyckades man tala om väsentliga frågor som har med landets framtid att göra. Om yttrandefrihet, om Afrika, om ödesfrågor på många sätt, säger Peter O Nilsson.
Som kritiker på Expressen gjorde han sig känd som en orädd debattör. Och Peter O Nilsson var också en av dem som öppet vädrade sin oro när SVT i början av året bestämde sig för att i den nya organisationen flytta kulturen från dess tidigare plats i nyhetsdelen till den allmänna tv-delen. I dag vill han inte kännas vid samma oro, något som möjligen kan förklaras med det nya uppdrag han får i höst. "Efter en viss nivå rent hierarkiskt får man anmäla sina synpunkter i första hand internt", säger han, men fortsätter:
- Jag tycker att saker ska diskuteras offentligt, vi har ju ett jättestort ansvar. Fast det är en filosofisk fråga om det verkligen finns en offentlig diskussion. Det vete fan, det är en väldigt liten och homogen grupp som för den. Och den är väldigt stockholmsk.