Kunskapstörstig Järv läste läxan i fält

Harry Järv var stationerad i Östkarelen vid gränsen mot Ryssland.

Jonas Lindkvist Harry Järv var stationerad i Östkarelen vid gränsen mot Ryssland.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Lärdomsgigant. Filmen "Framom främsta linjen", som snart har premiär, handlar om finländska arméns insatser under andra världskriget. Humanisten, essäisten, anarkisten med mera Harry Järv var med.

Lärdomsgigant. Filmen "Framom främsta linjen", som snart har premiär, handlar om finländska arméns insatser under andra världskriget. Humanisten, essäisten, anarkisten med mera Harry Järv var med.

Filmscenen är realistisk nog. Det är gryning en septembermorgon 1943 på den ryska sidan av fronten i Östkarelen i ställningskriget mellan Finland och Ryssland. Den unge löjtnanten Harry Järv (spelad av Tobias Zilliacus) sitter ensam lutad mot ett träd. En trampmina har slitit av hans vänstra fot och han har manat de övriga fem männen i patrullen att lämna honom och sätta sig i säkerhet. Han har en kpist i knät och två fyllda magasin och han räknar med att det dröjer ett tag innan ryssarna kommer. Men han vet också att hans läge är ytterst prekärt.

Över scenen hörs en ganska kärv, alldeles osentimental gammelmansröst:

Annons:

- Jag tänkte på alla de böcker jag inte hunnit läsa och alla de vackra flickor jag inte ens hunnit se och att jag var bara 22 år gammal och skulle dö.

Nu är det över sextio år senare. Harry Järv, han med filmens röst, sitter i sin våning på Fyrverkarbacken i Stockholm. Lägenheten är som en grotta av böcker. Över 300 hyllmeter, 13 000 volymer som nästan alla visar spår av att ha använts.

Bland bilderna han visar från kriget och sin hembygd i Österbotten och sin promovering till hedersdoktor finner han en på en söt flicka han träffade i Uppsala på 1940-talet och som han gifte sig med. Vårvinterljuset skimrar i hans gråa, bångstyriga hår och hans ögon glittrar, en aning sorgsna och samtidigt nyfikna, under de mycket buskiga ögonbrynen.

- Men efter en kvart eller så kom pojkarna krypande tillbaka. Det var ingen risk, jag hade faktiskt lyckats desarmera några minor även efter det att jag blivit sårad. De sa att de inte skulle gå hem utan mig. En för alla, alla för en, sa de. Jag fogade mig. Det var ju inte en order jag hade gett dem om att de skulle lämna mig. Bara ett råd.

Harry Järv bars och släpades tillbaka till den finländska sidan. Ytterligare tre av soldaterna sårades innan patrullen satt sig i säkerhet, men alla överlevde.

Nyss fick han med posten affischen till den finländske regissören Åke Lindmans nya film "Framom främsta linjen", som handlar om Harry Järv och hans kamrater och som har premiär i Finland denna vecka, i Sverige den 2 april.

Affischen visar hur två soldater just släpar den skadade patrulledaren i säkerhet. Harry Järv tystnar när han betraktar bilden.

Hans ben amputerades nedanför knät. Fem operationer krävdes innan benet blev vad han betecknar som "okej", med fungerande protes. Efter konvalescens på Salsta slott i Uppland återvände Harry Järv på sensommaren 1944 till sitt förband, den finländska arméns 61:a regemente, som informationsofficer. I november samma år upplöstes regementet och han kunde börja studera på allvar, först i Helsingfors, sedan i Uppsala. Litteraturhistoria, filosofi, konsthistoria blev hans ämnen.

Harry Järv har ofta beskrivits som ett enmansuniversitet och en lärdomsgigant. Själv talar han gärna om sig som folkbildare, humanist, anarkist (av Krapotkins slag, "alla ska tala ihop sig och vara sams") och organiserad syndikalist.

Vid sidan av den långa karriären på Kungliga biblioteket, där han gick i pension som ställföreträdande riksbibliotekarie 1987, har han bland mycket annat gett ut väl över fyrtio böcker, redigerat flera kulturtidskrifter, däribland Horisont, medarbetat i Arbetaren och varit ledamot av Vitterhetsakademien.

- Om man råkar veta något eller har skaffat sig någon kunskap som kan vara nyttig för andra så ska man sprida den, säger han.

Detta har alltid varit Harry Järvs credo. Under ställningskriget på Svirfronten i Östkarelen ägnade han sig inte bara åt egna studier på fritiden. Han var också handledare för en av sina mannar, en något yngre skolkamrat från Vasa svenska lyceum vid namn Bertel Söderman.

På väggen i sin nedgrävda förläggning, en "korsu" på finska, hade de fäst en bild på skolan och en läsordning för studierna, som siktade mot studentexamen. Deras läxläsning och samtal ledde till att också andra unga soldater, de flesta av dem bondpojkar från Österbotten liksom Harry Järv, började läsa mellan patrulluppdragen.

För Bertel Söderman slutade studierna abrupt den 17 juli 1943.

- En enda man stupade under de över 200 spanings- och stridsuppdrag jag ledde. Det var Bertel Söderman, han var nitton år och han stupade när han räddade mig genom att kasta sig mellan mig och fienden.

Scenen är en av de starkaste i "Framom främsta linjen". Här på Fyrverkarbacken berör Harry Järv episoden i förbigående på tal om något annat. Hans röst blir bara en aning svagare och han stryker sig lätt, som av en tillfällighet, under ögonbrynen.

Sedan berättar han om den tävling i konstvetenskap han och två andra underofficerare ägnade sig åt under framryckningen på Karelska näset sommaren 1941. De ställde i tur och ordning frågor om konst till varandra och bokförde noga rätt svar.

- Vi hade stannat norr om Leningrad, tre mil tror jag det var, och i natten kunde vi se hur tyskarna bombade staden. Det första vi skulle göra när vi erövrat Leningrad var att gå på Eremitaget, tänkte vi.

Men så blev det inte. Ledningen hade bestämt att Leningrad inte skulle tas, "och det var nog bra av politiska skäl". De tre kamraterna uttogs senare till officersutbildning. Bara Harry Järv överlevde fortsättningskriget, de två andra stupade.

- Långt senare, på 60-talet, besökte jag Eremitaget, på deras vägnar.

Harry Järvs essäböcker röjer spännvidden i hans lärdom och intressen, från Frans Kafka, Goethe, Krapotkin, Karl Popper, Mallarmé och Shakespeare till bokbinderi, Atlantis, syndafloden, människan i maskinåldern, Manhattanböckerna, Molotov-Ribbentrop-pakten och fundamentalism - och mycket annat däremellan.

- Jag skriver om många olika saker för att jag är intresserad av att förstå sammanhangen och den verklighet vi lever i.

Senare säger han att han, utan att vara vegetarian, ogillar att alla levande varelser lever på andra levande varelser.

- Det är en felkonstruktion i universum. Om jag hade skapat världen skulle jag inte ha gjort den så.

Kanske är intresset för Kafka starkare än andra intressen. Harry Järvs samling Kafka-litteratur har under decennierna växt till trettio hyllmeter. Han har återvänt till ämnet gång på gång ända sedan han i sin licentiatavhandling i början av 1950-talet lade fram tesen att Kafkas verk inte är så svåra att förstå bara man tolkar dem i ljuset av hans relation till kvinnor och kärleken. Han hävdar att hans tolkning blir mer och mer etablerad och påpekar att den nu tas upp i en lärobok i litteraturhistoria för gymnasiet.

Men få forskare delar Harry Järvs bestämda uppfattning att Shakespeares verk med största sannolikhet skrevs av en ädling som bara lånade William Shakespeares namn, Edward de Vere, den sjuttonde earlen av Oxford.

- Inte ännu, men det kommer, de har svårt att överge vad de lärde sig när de var unga, muttrar Harry Järv.

I debatter i olika ämnen har han oförsonligt slagit ned på det han betraktar som dumhet och intellektuell ohederlighet. Många minns ännu hans frustande bitska uppgörelse med författaren och filosofen Lars Gustafsson i tidskriften Fenix för tio år sedan.

Harry Järv har aldrig dragit sig för att kalla lymlar för lymlar. Under vårt samtal nämner han med en viss hetta några historiska personer i denna kategori, "fyra personer som jag kommer att förfölja till min död". De är i kronologisk ordning Platon, Paulus, Martin Luther och Urho Kekkonen.

- Platon för att han var antidemokrat och i sin statslära en föregångare till Hitler. Paulus för att han vände upp och ned på barfotapredikanten Jesu sympatiska lära och gjorde den till en undersåtlighetsreligion, och det tål jag inte som anarkist. Luther för att han lovade plats i himlen för alla som slog ihjäl upproriska bönder. Och Kekkonen för att han hävdade att Finland inte kunde komma på god fot med Sovjetunionen förrän alla krigsveteraner är döda. Detta är fel och också osant, jag har blivit god vän med människor jag stred mot, och de har varit hyggliga människor som tycker att jag varit hygglig mot dem.

Vid arbetsbordet sysslar Harry Järv nu än en gång med ett av sina absoluta favoritämnen, bibliotek och boksamlingar. Han lägger sista handen vid en bok med titeln "Mänsklighetens minne", en bibliotekshistorisk antologi som han redigerar tillsammans med en kollega i branschen.

- Jag har skrivit nio texter själv, av 40, så det är ganska mycket ...

Och så skissar han på nästa bok, som ska heta "Märkvärdigheter i nationalbiblioteket" och handla om de viktigaste handskrifterna och de viktigaste trycken i samlingarna.

En av de böcker Harry Järv skriver om i detta sammanhang är Hartmann Schedels världskrönika från 1493, som innehåller mängder av fascinerande och mycket användbara träsnitt.

Han hämtar en faksimilupplaga och visar förtjust en bild på en enbent man, en skiapod (skuggfoting), en av de märkvärdiga varelser i fjärran länder som beskrivs i boken. Trots att de var enbenta kunde skiapoderna springa lika snabbt som de vilda djuren, enligt krönikan, och när solen blev för stark kunde de använda sin stora fot som parasoll.

Denna bild har Harry Järv självklart valt som sitt ex libris, som han också försett med ett citat ur en satirisk dikt av Horatius, stans pede in uno, vilket betyder stående på en fot.

"Framom främsta linjen" är den första av två filmer om den finländska arméns avgörande insatser i krigets slutskede, dels vid Svir-fronten, dels i det stora och blodiga fältslaget vid Tali och Ihantala norr om Viborg sommaren 1944.

En av ambitionerna med projektet, som stöds av en särskild stödförening och finländska myndigheter, är största möjliga autenticitet. Rollfigurer och stridsskildringar motsvaras av verkliga personer och händelser. Harry Järv och andra veteraner har hjälpt till med manuskriptet och var på plats under en del av inspelningen "för att kontrollera sanningshalten", som han säger.

Filmen följer i långa stycken i detalj "Permanent patrullverksamhet", den dagbok i bild från Svirfronten som Harry Järv gav ut år 2000. Boken bygger på de bilder som Harry Järv själv tog under kriget och som oerhört nära skildrar både vardagen i "korsun" och dramatiska stridsscener. I många fall har regissören Åke Lindman byggt hela scener kring dessa bilder. En del av dem är också inklippta i filmen för att understryka dess autenticitet.

Harry Järv hade ett bestämt syfte med sin bok: att visa att den militära disciplinen är onödig och i många fall direkt farlig, i varje fall när det gäller uppdrag av det slag han och hans patruller hade att genomföra.

- Min åsikt är att den formella disciplinen i fredstid inte stärker försvarsviljan och att den i krig är dödsfarlig därför att man inte hinner agera om man måste hålla på med formella kommandoord och sådant.

I stället använde han sig av en "funktionell disciplin" - alla i gruppen skulle alltid veta vad de skulle göra, samarbeta och se efter varandra. Med denna metod lyckades han och hans förhållandevis små grupper bättre bakom fiendens linje än större enheter som arbetade efter konventionella militäriska kommandometoder.

Ibland tog han sig friheter, som till exempel när han vägrade lyda en bataljonschefs order om att bara han själv skulle vara utrustad med kpist under en farlig framstöt; de övriga nio i gruppen skulle bara utrustas med gevär eftersom bataljonen inte hade råd att förlora tio kpistar.

- Självklart lät jag alla ta med sig sina kpistar, och vi genomförde vårt uppdrag med framgång. Vi arbetade alldeles omilitäriskt, men effektivt och detta är den röda tråden också i filmen, säger Harry Järv.

Han värjer sig mot att filmen betecknats som den första finlandssvenska filmen om kriget.

- Språket är inte det viktiga. Det är en film om finländska soldater som kämpade för sitt land och lyckades.

Sedan vill Harry Järv också ha sagt att han själv inte alls är en märkvärdig person, vilket ofta framhålls.

- Jag är en vanlig normal österbottnisk bondpojke.

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

palats500
Foto:AFP

 Tusen rum och kök. Turkiska presidentens nya bostad upprör känslor. 43  4 tweets  39 rekommendationer  0 rekommendationer

ambassad2-500
Foto:TT

 Sverige erkänner Palestina. Israel kallar hem ambassadör i protest. 1335  44 tweets  1288 rekommendationer  3 rekommendationer

 DN Ledare. Regeringens beslut är dessvärre ett slag i luften. 25  8 tweets  16 rekommendationer  1 rekommendationer

 Testa dina kunskaper. Vad vet du om Palestina? 74  3 tweets  71 rekommendationer  0 rekommendationer

 Därför fördömer FP regeringens beslut. Borgerliga partierna splittrade om Palestina. 203  9 tweets  192 rekommendationer  2 rekommendationer

ohlssonliten
Foto:TT
Dyraste-spelen-
Foto:AP/AFP

De fem dyraste spelproduktionerna någonsin.  Utklassar Hollywood. 16  3 tweets  13 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

 Debut i helgen. ”Då situationen ser ut som den gör för Caterham är det inte så mycket att göra åt.”

ericsson-144
Foto:Hoch Zwei
quizbordskick
Foto:Alamy

Har du koll på hyfs kring matbordet?  Gör Magdalena Ribbings quiz. 330  0 tweets  330 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: