Nöjeskrönikor
"Kurt Cobain var besatt av personlig autenticitet.
Publicerat 2007-05-11 10:51
Han ville vara 'sig själv' i musiken." .
Bild
Kurt Cobain i "MTV Unplugged". Foto: MTV
Nöjeskrönikor
- Karolina Ramqvist
- Karolina Ramqvist: Alla tjatar om det revolutionerande som Coco Chanel skapade.
- Karolina Ramqvist: Det är nu bråda tider för samlaren, kalenderbitaren och nörden.
- Karolina Ramqvist: Det var väntat att bråket skulle komma.
- Karolina Ramqvist: "Bilden av Abba som symbol för det opolitiska har fallit i sär under åren"
- Karolina Ramqvist: "När kändisar klantar sig sparas misstagen för evigt i arkiven"
- Karolina Ramqvist: "Kanske är ”Generation Kill” den sista sucken i de stora krigsberättelserna."
- Karolina Ramqvist: Courtney Love är nästan fotomodellsmal och allt är upp och ner.
- Karolina Ramqvist: "Jag slutade bry mig om vad vännerna sa, och började bara bry mig om kändisarna."
- Karolina Ramqvist. Hank Moody är fixerad vid sin penis. Och alla andra också.
- Karolina Ramqvist: Är trött på det kollektiva killminnet om hur det var att sno målarfärg på byggen
- Karolina Ramqvist: Inte konstigt att Bob Marleys födelsedag blir så ångestframkallande.
- Karolina Ramqvist: Det farliga med politiska filmer är inte att vara för mycket plakat
- Karolina Ramqvist: Kroppen i "The wrestler" är ett arbetsverktyg och ett slagfält.
- Karolina Ramqvist: En metafor, en språklig förklädnad
- Karolina Ramqvist: Tacka nej till en comeback bara för att bevara det magiska minnet av en artist?
- Det är pinsamt att identifiera sig med Woody Allens blick och ännu pinsammare att identifiera sig med hans karikatyrer.
- Massivt stöd från modevärlden
- Kommer längtan efter nya väskor och skor eller bara ett par nya Acnejeans i den där fina mellanblå färgen att försvinna?
- Vad man än tycker om Snoop Dogg så är det en syn på kulturdebatt som verkar skrämmande kunskapsfientlig.
- Å ena sidan älskar drömfabrikerna sina terapeuter, å andra sidan pissar man på dem.
- Fredrik Strage
- Fredrik Strage: ”Var bor du?” frågade Adam Tensta. Jag ville svara ”Rådhuset” men min mun...
- Fredrik Strage: Den nya versionen av ”A nightmare on Elm Street” har premiär nästa år.
- Fredrik Strage: Immortal behöver inga svarta ljus eller gethuvuden för att frammana en ockult energi
- Fredrik Strage: ’Lilla London’ lär bli en ny nationalsång för goa men ack så självföraktande gubbar.
- Fredrik Strage: Jag kunde inte förmå mig att hoppa över ”Hey ya”.
- Fredrik Strage: "För mig har rockmusik alltmer kommit att handla om det förflutna."
- Fredrik Strage: "För mig har rockmusik alltmer kommit att handla om det förflutna."
- Fredrik Strage: "Kan man bära en bandtröja med värdighet?"
- Fredrik Strage: "Lennart Persson fick rockjournalistik att kännas som något mycket större"
- Fredrik Strage: "Simon Gärdenfors blandar dagstidningsstrippens stela humor med obsceniteter."
- Fredrik Strage: Genom att ladda ner ett album flera gånger snuvar man artisten på massor av kosing."
- Fredrik Strage: "Rocken brukar dödförklaras ett par gånger varje decennium."
- Fredrik Strage: "I kulturdebatter anklagar man ofta sina fiender för att vara medelklass."
- Fredrik Strage: ”Terminator”-fansen har varit oroliga.
- Fredrik Strage: "Det inte farligt att vilja vara farlig".
- Fredrik Strage: Tarantino verkar ha hamrat ner sitt andra världskriget-drama i ett rasande tempo.
- Fredrik Strage: Lil Waynes nya låt lyckas verkligen skada rocken.
- Fredrik Strage: Utan det slarviga uttalet skulle Broder Daniel inte ha varit lika omtumlande.
- Fredrik Strage: Gud, jag vill att du vakar över The Game så att han inte får en haschpsykos.
- Fredrik Strage: Kanye West visar var hiphoppen befinner sig 2008
För tre år sedan uppträdde Mary J Blige i Hultsfred. Hon vred ut och in på sin själ, pratade om förlorad kärlek, grät en skvätt och lappade slutligen ihop hjärtat i en euforisk final. Det kändes mer som terapi än konsert. Som om Mary J Blige och publiken inte skildes åt av ett kravallstaket utan av ett soffbord där det låg ett paket näsdukar.
Jag var övertygad om att jag hade bevittnat något unikt tills jag såg en dvd där Mary J Blige genomförde exakt samma show. Till och med mellansnacket var identiskt. Det borde ha fått mig att uppskatta Blige ännu mer. Bara en briljant artist kan på beställning frammana så starka känslor. Ändå kände jag en lätt besvikelse över att känslostormen på scen inte var äkta.
Kraven på att musik ska vara genuin kritiseras i den nyutkomna boken "Faking it - the quest for authenticity in popular culture". Författarna Hugh Barker och Yuval Taylor hittar rötterna till autenticitetsbehovet i romantiken. Heinrich von Kleist, tysk tänkare, ansåg att de främsta konstnärerna alltid var de minst självmedvetna. Det barnsliga, naiva eller primitiva var alltid att föredra framför det konstlade och civiliserade. Konst skulle inte vara en representation utan ett vidöppet fönster till artistens själ. Och i samma ögonblick som artisten förlitade sig på intellekt snarare än instinkt stängdes det fönstret.
Barker och Taylor skiljer mellan personlig och kulturell autenticitet. Den förra tillskrivs en artist som sägs blotta sina innersta känslor. Den senare tror vi oss finna i olika sorters "etnisk" musik - exempelvis blues och reggae som marknadsförs som genuin och äkta, obefläckad av kommersialism, men ofta anpassas för att leva upp till smårasistiska förväntningar. I boken nämns Ry Cooders "Buena vista social club", en utflykt i kubansk musik som hyllats för sitt autentiska sound men som inga kubaner bryr sig om.
"Faking it" inleds med en dissektion av ett rockhistoriskt ögonblick som många skulle beskriva som "plågsamt äkta": Nirvanas tolkning av Leadbellys "Where did you sleep last night" i "MTV Unplugged" 1993. Barker och Taylor ifrågasätter inte dess emotionella kraft. Men de visar hur den illusoriska äktheten styrde både grunge- och bluesikonen. Kurt Cobain var besatt av personlig autenticitet. Han ville vara "sig själv" i musiken. I sitt avskedsbrev skrev han att det värsta brott han kunde tänka sig var att ställa sig på scen och låtsas.
Leadbellys karriär styrdes av kulturell autenticitet. Hans upptäckare behandlade honom ungefär som King Kong. Leadbelly var det svarta monstret, exfången som 1935 transporterades till Manhattan där New York Herald Tribune skrev att han var "here to do a few tunes between homicides". Leadbelly ville variera sin repertoar, men managern och folkmusikforskaren John Lomax såg till att han bara sjöng osofistikerad blues (han tvingade till och med sin stjärna att uppträda i fångkläder). Leadbelly gick förstås hem bättre bland vita än bland svarta. Kurt Cobain gillade honom eftersom han var "rå och uppriktig".
"Faking it" förkastar idén om autenticitet. Där begår boken ett lika allvarligt misstag som äkthetstalibanerna som den kritiserar. Inget som sker på en scen kan vara "äkta", men myten om autenticitet är viktig för den massproducerade popmusiken - likt en inspirerande neuros eller en helig graal. "This is real", sa Mary J Blige i Hultsfred. Hon ljög och därför är hon en stjärna.
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
Annonser
-
Singlar i Stockholm
Hitta kärleken bland massor av singlar på be2 - testa gratis!
