Inget språk ska få breda ut sig på ett annat språks bekostnad. Det är kärnan i språkutredningens förslag till språklag.
På tisdagen överlämnades språkutredningen till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, efter 14 månaders arbete.
Den nya lagens huvudsyfte är att ange svenskan och minoritetsspråkens ställning och användning i samhället. Ett särskilt ansvar vilar på det allmänna att svenskan används och utvecklas.
Varför behövs en språklag för att slå fast att svenskan är huvudspråk i Sverige?
- Därför att svenskan inte är reglerad i lag. De fem minoritetsspråken har starkare ställning än svenskan, säger utredaren Bengt-Åke Nilsson.
Vitsen med att lagfästa är att styrkeförhållandena mellan ett lands officiella språk kan regleras. Inget språk kan breda ut sig på bekostnad av något annat.
I Sverige har vi förutom svenska minoritetsspråken jiddisch, romani chib, meänkieli, samiska och finska. Förr var samhällen enspråkiga, i dag är flerspråkighet det normala.
- Enspråkigheten är en historisk parentes. Man kan tänka på mer än ett språk, och ett samhälle som inte klarar av det kommer att drabbas av konflikter. Olika språk måste finnas parallellt, säger Olle Josephson, ordförande i Språknämnden som har ansvaret för språkvården i Sverige.
Svenska är visserligen inget hotat språk i dag, men delar av det kan enligt utredningen gå förlorade.
Främst räknar utredningen med "domänförluster" inom utbildning och forskning, särskilt medicin och teknik där engelskan breder ut sig på bekostnad av svenskan.
- Det kan komma krav på att avhandlingar sammanfattas även på svenska, säger Bengt-Åke Nilsson.
Om ett år kommer en proposition och i juli 2009 kan den nya lagen träda i kraft.