Valet av en tung socialdemokrat som Lars Engqvist till posten som styrelseordförande i Sveriges Television följer en konsekvent tradition.
Ordförandena i de tre public service-företagen och i stiftelsen som äger dessa bolag tillsätts av regeringen, men efter samråd med de fyra största politiska partierna. Dessa har delat upp public service-massmedierna mellan sig: Socialdemokraterna utnämner Sveriges Televisions ordförande, moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna ansvarar för Sveriges Radio, Utbildningsradion respektive ägarstiftelsen.
Trots att utnämningen av Lars Engqvist under tisdagen kritiserades av bland andra partisekreterare i centerpartiet Jöran Hägglund och Muf-ordföranden Johan Forsell, har systemet bred förankring i de politiska partierna.
- Jag kan tycka att det vore lämpligare om regeringspartiet inte alls hade fingrarna i syltburken, men det här är systemet innebär ändå en rimlig maktbalans, säger moderaternas mediepolitiska talesman Tobias Billström.
Inte heller folkpartiet har några invändningar mot dagens ordning. Om partiet fick igenom sitt mediepolitiska program skulle dock public service helt frikopplas från regering och riksdag. Finansiering och styrande skulle i stället vara kopplat till fristående stiftelser.
- Vi vill generellt minska det politiska inflytandet genom förändringar i finansieringen. Vi är rädda att den frågan skulle komma i skymundan om vi började driva frågan om lämpligheten med att bolagens ordförande utses politiskt, säger Lennart Kollmats, mediepolitisk talesman för fp.
Miljöpartiet och vänsterpartiet får i dag inte utse ordförande i någon av public service-bolagens styrelser. Det är ett privilegium som följer av partiets storlek.
Gustav Fridolin (mp) beklagar att hans parti inte tillåts ta del i utnämningarna.
- När det är storleken på partiet som styr så finns risken att tankar faller bort, eftersom de inte återfinns i den grupp som bereder de här besluten, säger han.
Generellt är miljöpartiet dock positivt till att ordförandeposterna tillsätts politiskt, men Gustav Fridolin framhåller att utnämningsprocesserna borde vara mer transparenta.
- Man skulle till exempel kunna tänka sig att den person som föreslås bli styrelseordförande i SVT blir utfrågad av kulturutskottet innan, säger han.
Kultur- och utbildningsminister Leif Pagrotsky - uppenbart beredd på kritik för politiserad utnämning - är snabb med att påpeka att systemet innebär att borgerliga partier ansvarar för hela tre utnämningar, mot socialdemokraternas enda.
- Och en av de borgerliga ordförandena sitter dessutom i ägarstiftelsen som i sin tur utser många ledamöter.
Är det ett bra system?
- Det är ett system som garanterar bred spridning av vart de olikaledamöterna har att rapportera och vem som utser dem och vem som kan avsätta dem. Det säkerställer att ingen ensam kan kontrollera och styra och ställa och det är viktigt. En spridning av inflytandet är avgörande för tilltron till public service-företagens oberoende, säger Pagrotsky.
Kent Asp, professor i journalistik vid Göteborgs universitet, är lika positiv. Han framhåller, precis som Lars Engqvist i intervjun intill, att en politiker som styrelseordförande kan vara ett gott skydd mot yttre påverkan.
- För en styrelseordförande handlar det till stor del om att var tung gentemot den politiska sektorn. Det viktiga är inte att behärska "spelet i korridorerna", utan att vara ett "värn" mot politiska tentakler som vill ini företaget, säger Kent Asp.
Stig Hadenius, medieprofessor i Stockholm, är däremot starkt kritisk, både till systemet och utnämningen av Lars Engqvist.
- Trots att han har en publicistisk bakgrund så ger det ju inte rätt signal till Italien, säger han och syftar på SVT:s uppmärksammade reklamkampanj om "fri television" där Berlusconis Italien framhålls som ett land där politiska intressen tillåts styra tv.