På ett sätt är det här naturligtvis helt fel dag att väcka den gamla frågan om kärnkraft och säkerhet. En katastrof som ingen ännu överblickar har drabbat Japan, och som direkt följd har en rad kärnreaktorer skadats. Ingen kan – eller vågar – säga hur hotfullt läget egentligen är.

Det är ett scenario som i decennier har målats upp av kärnkraftskritiker: stora olyckor är visserligen osannolika – men förr eller senare inträffar de, och när de gör det blir följderna oöverskådliga. Ändå ska man i förödelsens stund kanske ändå hålla andan och hjälpa efter förmåga, snarare än att dra upp gamla stridsfrågor.

Men sett från ett annat håll finns det just i den här prekära situationen goda skäl att ett ögonblick fundera över vad som faktiskt står på spel.

När olyckan i Tjernobyl inträffade för jämnt 25 år sedan rådde sovjetisk censur. Hela det omedelbara förloppet, katastrofstämningen, panikåtgärderna, utspelade sig i medieskugga. Fukushima, däremot, är världens första kärnkraftshaveri i direktsändning. Så här känns det alltså i realtid.

Det värsta som kan hända vill ingen ens benämna, men alla har tänkt tanken: radioaktiva moln, svåra strålskador och verkligt omfattande evakueringar. En hel region som kan bli obeboelig.

Till vardags diskuteras kärnkraft och säkerhet i svala sammanträdesrum. Even­tuella skador är hypotetiska och abstrakta, och kostnaderna för dem beräknas i kallt blod, risk mot sannolikhet. I framtiden ska svenska kärnkraftverk försäkras för 12 miljarder kronor, vilket kan låta som mycket pengar. Ändå är det en närmast löjlig summa: Tjernobyl har beräknats kosta 1.000 miljarder.

Svindlande, och likafullt är det nog i det här ögonblicket inte särskilt många som ägnar ens en tanke åt pengar. Det som oroar oss är den anade konturen av en mänsklig apokalyps i ännu större skala än den som redan inträffat.

En verkligt kuslig känsla som kan vara värd att minnas och ta med i kalkylen nästa gång vi väger kärnkraftens kostnader mot andra ­energikällors. Vad kostar ett ödelagt Uppland?