Konflikten handlar om lönedumpning
Zaremba har missförstått Vaxholmskonflikten helt och hållet. Motståndet från fackens sida i denna fråga handlar INTE om det faktum att det kommer hit utländska byggarbetare, från Polen eller annorstädes. Alla som vill arbeta i Sverige ska ha rätt att komma hit, enligt min och många andras uppfattning. Konflikten i Vaxholm handlar om lönedumpning – inte om polsk arbetskraft. Vi behöver utländsk arbetskraft inom många olika områden, och vi bör uppmuntra alla som vill att komma hit. Men fackets uppgift i Sverige är att försvara kollektivavtalen och det enda rimliga är att utländska arbetare från Polen och andra länder får samma löner och arbetsvillkor som sina svenska kamrater.
Polska arbetare skulle knappast avstå från att komma till Sverige om de omfattades av svenskt kollektivavtal och därmed fick högre lön, snarare tvärtom! Sverige skulle bli ännu mer attraktivt att komma till och vi kunde få hit betydligt fler från utlandet. Och vi bör ta emot dem med öppna armar, för de behövs i det här landet.
Zarembas argumentation är tyvärr ett typiskt exempel på det ovanifrånperspektiv som kännetecknar såväl denne skribent som många andra skribenter på DN. Genom avleda uppmärksamheten från huvudfrågan, alltså en klassisk arbetsmarknadskonflikt och legitim facklig kamp för att upprätthålla lönenivåer, till att försöka få Vaxholm som att framstå som en konflikt mellan invandrare och svenskar försöker Zaremba i sedvanlig försåtlig stil blanda bort korten. Zarembas kontakt med vanliga arbetare i Sverge och Polen är förmodligen minimal. Zarembas artikelserie utgör ytterligare ett exempel i raden på den typ av bekvämt tillbakalutad fåtöljfilosofi som kännetecknar denne opportunistiske skribent.
Huvudbudskapet i alla Zarembas artiklar, vare sig de handlar om sjukvården, svensk rashygien eller Vaxholmskonflikten kan sammanfattas i fyra ord: "Allt är socialdemokraternas fel!"
Erik Svensson
Jag tycker att Maciej Zarembas artiklar är fantastiska. Det är hög tid att den så kallade svenska modellen (eller snarare de gamla EU-ländernas modell) betraktas och belyses ur detta perspektiv.
Som boende i Lettland sedan snart tre år har jag insett att det finns lika många människor här som förtjänar ett bra liv som det finns i Sverige. Att ha haft turen att födas som svensk är inget som per automatik berättigar till högre levnadsstandard och livskvalitet.
Andreas Forsén
Riga, Lettland
Olika tidningar men ack så lika
Aftonbladet = Slasktidning
Expressen = Slask och kampanj
Dagens Nyheter = Kampanj
MZ:s kampanj är som alla andra i DN, är det inte M Winberg så är det någon annan.
Harri Vuori
Facket måste bli fritt från påtryckningar
Jag uppskattade mycket Maciej Zarembas artiklar om den vandrande arbetskraften och Europas nya gränser.
Det är ett dilemma att veta vad man skall göra när kapitalet flyttar utomlands och folk blir arbetslösa. Men samtidigt kritiserar man inte högt de svenska företag som flyttar utomlands för att skaffa billigare arbetskrafter. I stället tar LO sig till blockad om den utländska arbetskraften kommer till Sverige. Det är bara dubbelt moral från LO och regeringen. Att folk blir arbetslösa och lönerna dumpas är sorgligt men det är vara sorgligt överallt i världen och inte bara i Sverige.
Det är konstigt för mig också att LO och dess ordförande arbetar så nära socialdemokraterna. LO måste vara självständigt. Facket måste bli fritt från påtryckningar från politiska partier, annars kan man inte hjälpa medlemmarna på ett korrekt och demokratiskt sätt. Kanske någonting att skriva om för Maciej Zarembas?
Guadalupe Francia
Solna
Läs DN med en nypa salt
Dagens Nyheter proklamerade för en tid sedan att man avser att föra politisk kampanj även på andra platser än ledarsidan i tidningen. Det man förstod av det uttalandet var att alla artiklar i tidningen, även de på nyhetsplats, måste läsas med en nypa salt.
I Maciej Zarembas två artiklar som behandlar Vaxholmskonflikten låter han det politiska budskapet skymma sanningen. Maciej har en uppfattning om hur han vill ha det på den svenska arbetsmarknaden. Byggnads har en annan. Att som läsare falla pladask för den ena partens utsaga av vad som hänt är väl blåögt.
I sin iver att utmåla Byggnads, Byggettan och enskilda ombudsmän som renodlade skurkar med egenkära och rasistiska motiv, väljer och vrakar Maciej i materialet till sin artikel. Det som ej passar in i Maciejs bild sållas bort.
Ett exempel på detta är det påstådda lönekravet om 145 kronor för att teckna avtal. I samma protokoll som Maciej hänvisar till framgår det att Byggnads begär att få ett kollektivavtal till stånd innan någon lön diskuteras. Den Lettiska byggfirmans svar på detta var att hävda att inget avtal skrivs under om företaget inte garanteras att avtalets lägsta lön också skulle vara företagets lön. Byggnads förklarar då för företaget att vid nyproduktion regleras lönen i avtalet. Löneformen vid nyproduktion är ackord och i Stockholmsområdet var genomsnittssnivå vid ackord 145 kronor vid det tillfället.
Men det är klart ... om Maciej var hänvisad att redogöra all fakta skulle ju hela hans fina resonemang falla. Kanske har det aldrig lastats några bilar
fulla för att köras till polisen?
Kanske det skulle ha visat sig att legitimationskrav är något som förekommer på fler och fler arbetsplatser, som ett gemensamt grepp mellan parterna på byggmarknaden att få bukt med svart arbetskraft? Kanske är det Maciejs politiska agenda, mer än verkligheten som framkommer i artikelserien?
Hans Eriksson
"Men han svänger ingen fana, vill inte kasta samhället över ända, han ser inte ens ut att vilja hämnas orättvisorna. Det förfärande med honom är att han bara vill arbeta." Vi brukade sitta i Jörn och undra vad som hänt. Nijat skrattade åt att Lenin sov på järnvägshotellet där och sa att Jörn är som ett centrum för spillrorna av Sovjetunionen. Allt vi kom fram till under dessa månader av diskussioner på en underlig blandning av svenska, ryska och lite engelska var att vi ville arbeta. Även om du inte vet varför du berättar, så fortsätt berätta Maciej Zaremba.
Svante Jonsson
Filmen påverkade synen på lettiska kvinnor
Tack för en nyanserad bild av fackförbundens totala ideologikollaps om solidaritet. Synd bara att Maciej Zarembas artikelserie hamnade under Kultur! Varför?
Jag är övertygad om att den svenska porrambassadören Pål Hollanders film, (med stöd av svenska staten) har påverkat svenskars syn på lettiska kvinnor. I dag står Riga inför massivt tryck från de köpstarka sexturisterna som bland annat har sett porrambassadörens taffligt hopklistrade C-alster med rödvinsstänk från någon Söderpub.
Flera gånger har jag fått höra, här i Lettland, om den svenska bilisten som körde ihjäl två letter. Jag har varje gång undrat vem denna affärsman kan vara och varför jag aldrig har läst om det i Sverige. Hur kommer det sig att det är ett ”ringa brott” att köra ihjäl någon? Jag har inte hela historien men jag vet hur svensken tänker om letter. Jag får kalla kårar vid tanken på att det kan vara den svenska solidariteten till det egna blodet som var avgörande!
Fortsätt med en nyanserad bild av svensken och svenskens syn på andra. Mitt nya land, Lettland, är faktiskt grannland till mitt födelseland. Visste du att hela Lettlands kust är fin sandstrand?!
Kim Pettersson
Varför är alla förvånade över fackets agerande i Vaxholms fallet?
Byggnads agerar på uppdrag av sina medlemmar som känner en stor konkurrens på ett område som ger miljoner i inkomster till byggarbetarna, SVARTJOBBEN! Letternas låga löner är ett stort hot mot majoriteten av byggfirmorna som jobbar svart. Det är självklart att de flesta svenskar hellre betalar samma summa vitt till en balt än svart till en svensk. På köpet får man en byggjobbare som kommer i tid, gör jobbet klart innan han påbörjar nästa och till och med vill göra "småjobb" under 50000. Det finns ingen bransch där kunden sitter i knät på leverantören som i byggbranschen, med dom baltiska och polska byggjobbarna sker en mycket nyttig konkurrenssituation som kommer att leda till en bättre byggmarknad för oss konsumenter.
Robert Bytner
Gammalt slitet hat mot arbetare som ställer krav
Jag har med intresse läst Zarembas tre artiklar om konflikten mellan Byggnads och det lettiska byggbolaget. Tyvärr håller de inte ihop. I den första verkar Zaremba mena att den svenska modellen borde överges eftersom våra egna ungdomar åker till exempel till Norge och arbetar för löner som är lägre än de norska. Den andra artikeln mynnar snarast ut i ett försvar för samma svenska modell när Byggnads angrips för att de inte håller sig inom dess ramar. Hade de bara gjort det hade allt varit bra, tycks det.
Den gemensamma nämnare som blir kvar är bara ett gammalt slitet hat mot att arbetare ställer krav. Säkert hade Byggnads som huvudsyfte att stärka sina medlemmars läge och inte att hjälpa lettiska arbetare eller främja det europeisk samarbetet. Å andra sidan hade nog de som köpte den lettiska firmans tjänster inte heller Europa-tanken som första prioritet utan sina egna plånböcker. Deras utnyttjande av utsatta människor är inte ”tjusigare” än fackets ovilja att bjuda in. Vi får väl ha samma rättsskalor för alla.
Själv tycker jag att det är fel att svenskar har lägre lön än sina norska kollegor när de arbetar i Norge och jag tycker att det är fel när utländska arbetare har lägre lön än sina svenska kollegor när de arbetar i Sverige. ”Lika lön för lika arbete” är en vettig princip. Den bör gälla mellan man och kvinna och mellan svensk och icke-svensk. Om vi frångår den ... hur olika löner och andra villkor är Zaremba villig att acceptera? Halva lönen? En tiondel? Gäller det även svenska kvinnor visavi svenska män?
Även när jag inte håller med Zaremba så brukar hans artiklar vara läs- och tänkvärda men den tredje artikeln är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag. Var fanns DN:s redaktör när den fick klartecken? Hur mycket fel Byggnads än gjorde i sin förhandling så är det inte att jämföra med att köra ihjäl folk eller att vara sexturist. Zaremba gör sig skyldig till värsta sortens "guilt by association".
Tore Pettersson
Det känns oerhört skönt att någon äntligen vågat skriva om Vaxholmskonflikten ur en annan synvinkel än den rent arbetsrättsliga. Människorna har för en gång skull fått stå i centrum för berättandet. Artikelserien har på ett målande sätt synliggjort de svenska fackens skenheliga solidaritet med de EU-medborgare som sökt sig till Sverige för att arbeta. Att visa solidaritet med dessa människor gör vi inte genom att utestänga dem från vår arbetsmarknad.
Alexander Grankvist
Det var en rörande, upprörande och upplysande artikelserie som absolut borde ges mycket ljus I medier framöver. Jag skäms över att vara svensk. Hoppas att det här skyndar på en uppryckning av den svenska fackföreningsrörelsens moral och avslut av dubbelmoralen, främst inom Socialdemokratiska rörelsen, som ryms under goda begrepp som solidaritet.
Jag vill framföra ett stort tack till Maciej.
Torbjörn Wallin
Alla svenskar borde läsa serien
För mig som inte är övertygad om den svenska modellens förträfflighet i alla lägen är det mycket givande att läsa Maciej Zarembas gripande artikel. Alla svenskar borde läsa den; det ger ett perspektiv som jag ofta saknar i svenska medier. Frågan om vad vi egentligen menar med solidaritet väcks. Dessutom är det pinsamt att få ytterligare exempel på den nationella egoismen inom EU, och att Sverige är så småsint i många frågor. Jag blir än mer övertygad om att det europeiska samarbetet måste handla mer om att dela med sig, att släppa sina, i Sveriges fall fackliga och socialdemokratiska, käpphästar. Pål Hollenders agerande är så vidrigt att orden tryter, men det förtjänar verkligen att diskuteras. Tack för lysande journalistik.
Ann Brundin
Dubbelmoralen härskar i Sverige
Artikelserien i DN om den polske rörmokaren av Maciej Zaremba var mycket intressant och blottlägger tydligt ett flertal problem i den så kallade svenska modellen. Dels den gamla självgoda tron att vi i Sverige är världens samvete och att vi är ett land som sitter på de ultimata lösningarna och systemen. Dels visar den vilken dubbelmoral som härskar i detta land. Det som skrämmer mig mest är dock det sovjetstatslika systemet som härskar på arbetsmarknaden och att ingen reagerar.
Jag skäms som svensk över den behandling vi ger våra gästarbetare. Här sitter vi i ett land där 1 miljon människor inte kan, får eller vill arbeta av olika skäl. Då det kommer duktig arbetskraft in i landet så borde detta ses som något mycket positivt. Arbete och skaparglädje är väl det som skapar välståndet tillsammans med en sund konkurrens. Men detta tror man tydligen inte på här i detta självgoda samhälle. Höga murar, stängda gränser, nedlåtande syn på utländska arbetare, det är ingredienserna man ser i LO:s retorik, allt för att skydda sina egna intressen. Den så inom arbetarrörelsen omhuldade solidariteten lyser med sin frånvaro.
Det som dock skrämmer mig mest är hur vi har skapat en nästan Sovjetlik statsapparat där LO sitter i en sådan position att man med maffiametoder och enväldiga beslut kan utöva sådan makt på enskilda personer och företag. Denna maktapparat som har förankring ända in i vår regering och i den yttersta makten. Inte nog med att socialdemokratin går i LO:s ledband man har till och med direkt handgångna personer i regeringsställning genom främst Hans Karlsson som applåderar LO:s övertramp och är snabba på att springa deras ärenden. Att företag och fackföreningsanslutna dessutom tvångsmässigt tvingas stötta SAP ekonomiskt förstärker bara bilden av sovjetstaten. Detta sker, enligt artikeln, indirekt via olika arvoden och ersättningar till fackföreningarna som i sin tur ekonomiskt stöttar SAP.
För mig visar detta vilken maktfullkomlighet och arrogans som präglar LO och byggnads och en stor del av SAP-apparaten. Att i ett land som kallar sig demokratiskt låta ett fackförbund få diktera villkoren på detta sätt är skrämmande.
När det gäller fri konkurrens och avtalsrättigheter så ställer man sig ytterligare ett antal frågor. Varför ska vi som konsumenter applådera konkurrens och billiga varor? Varför är det OK att köpa varor som är producerade i andra länder fast de är billigare än svenska? Här blir nog svaren rätt självklara, men varför lyder inte byggnadsproduktion i Sverige under konkurrenslagarna? Varför kan ett svenskt fackförbund ensidigt sätta prisnivån och dessutom tvinga fram kollektivavtal? Avtal ska väl tecknas av två parter som kommer överens, eller räcker det med att en part är överens med sig själv?
Jag välkomnar verkligen denna artikelserie och hoppas Maciej Zaremba med sina, av svenska filter ofärgade ögon, fortsätter granska detta korrupta och ensidiga system. Jag hoppas också på en bredare debatt kring hur det svenska system är uppbyggt och hur det fungerar. Det skulle vara mycket intressant med en reportageserie på SVT för att få i gång en bred debatt om dessa missförhållanden. Partierna i opposition verkar ju för länge sen ha gett upp och finner sig i att vi är ett land som styrs av en maktfullkomlig fackpampselit som har sina representanter i regeringen.
Frågan är om statstelevisionen vill eller vågar ta en sådan utmaning?
Sverige och svenskar tänk om. Jag vill att detta ska vara ett fritt land där vi själva väljer hur vi vill forma vår vardag, avtala våra löner och ersättningar. Det ska inte ske genom tvång från allsmäktiga fackförbund.
Dessutom bör vi öppna dörrarna för alla som vill komma hit och hjälpa oss bygga vidare på vårt välstånd och ge oss nya perspektiv på hur man skapar rättvisa
Stig Alterbäck
Vill bara säga tack för att sätta luppen på den besserwisserattityd och det svenska översitteriet som är en så stark del av den svenska identiteten att det blir något helt normalt att se ner på andra som lever under sämre ekonomiska förhållanden. För min del finns det egentligen bara en sak vi människor på jorden är skyldiga varandra och det är respekt, den som inte ger andra respekt förtjänar inte heller själv respekt.
Helena Nordstrand
Uppenbart vad artiklarna syftar tillNågot mera tendentiöst var det längesedan jag läste. Att DN:s politiska linje länge varit nyliberal och att man på ledarsidan angriper svensk fackföreningsrörelse så ofta man kan är ju begripligt. Men att man så oförblommerat gör det även på tidningens övriga sidor är dessbättre inte så ofta. Vad denna artikelserie syftar till är ju uppenbart, det är val nästa år.
Smutskastningen av Norge och dess innevånare var dock ett mycket grovt övertramp även om hela serien kan ses som övertramp. Tur är att det finns bättre och skickligare journalister på DN än vad Zaremba är.
Rune Andersson
Utvecklingen i östra Europa går med rasande fart
Det är mycket glädjande att få en så belysande och - i mina ögon - neutral granskning av ett flertal händelser kopplade till det svenska systemets påtagliga svårigheter att anpassa sig till förutsättningarna i det nya Europa och i en global värld. Det är bara att hoppas att artikelserien, som är av högsta journalistiska kvalitet och präglad av en försynt framtoning utan tendens till överdrifter, väcker Sverige och svenskarna till insikt om hur fel vi ofta beter oss i den nya "Europa-rollen".
För oss som sedan mer än 10 år huvudsakligen jobbar i östra Europa utanför Sveriges gränser (bland annat i Lettland) är det synnerligen angeläget att snarast se en annan öppnare attityd från svensk sida i frågor relaterade till gränsöverskridande arbete och tjänster samt ökad förståelse för varandras situation. Det är också viktigt att skapa ett medvetande om att utvecklingen i östra Europa går med rasande fart oavsett hur mycket vi kämpar emot. I ett sådant läge är det bättre att koncentrera sig på att i stället göra sitt bästa av den egna situationen under de nya förutsättningarna, försöka hänga med i det höga internationella tempot och söka fruktbara samarbeten till gemensam båtnad.
Leif Strömquist
Vem ska då betala för skolan och omsorgen?
Ledar- och debattsidorna i de borgerliga tidningarna är fyllda med klagomål på Byggnadsarbetareförbundets krav på ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden. Det finns ingen hänsyn till att flera oberoende undersökningar visar att över 75 procent av svenska folket vill ha ett starkt svenskt kollektivavtal.
Jag är stolt över att företräda en organisation som kan erkänna att det begåtts misstag av företrädare, som kan erkänna att ordvalet inte varit det bästa i alla lägen.
Jag är stolt över att företräda Byggnads, det fackförbund som står högst på den lista över organisationer som kan påverka det svenska samhället och som ska förtalas till varje pris av alliansens debattörer och press.
Jag är stolt över att företräda det fackförbund som kräver kollektivavtal på alla arbetsplatser med anställda byggnadsarbetare, arbetarna får vara svenska, från andra EU-länder eller från andra delar av världen men det är svenska regler som ska gälla.
Jag vill inte att det tigs om Vaxholm, jag vill att medierna för upp frågan om kollektivavtalets betydelse, gärna varje dag och på bästa nyhetsplats.
Jag vill inte att det tigs om Vaxholm, jag vill att medierna och dess debattörer skriver om vad som händer om det svenska skattesystemet sätts ur spel. Vem ska då betala för vården, skolan och omsorgen?
Jag vill inte att det tigs om Vaxholm, hur får vi då få veta varför Svenskt Näringsliv sponsrar den advokatfirma som försvarar det lettiska byggbolaget och att lettiskt kollektivavtal ska gälla i Sverige.
Jag vill inte att det tigs om Vaxholm, hur ska vi då få veta hur arbetsmarknaden och arbetarnas trygghet fungerar i andra länder.
Jag vill inte att det tigs om Vaxholm, hur ska vi då få veta hur vård, skola och omsorg är finansierade och uppbyggda i andra länder.
Jag vill inte heller att det tigs om arbetsplatsen i Älvkarleby, där kinesiska arbetare tjänade 17 kronor i timmen. Inte om arbetsplatsen i Funbo där arbetarna sov på golvet i samma lokaler som ombyggnad pågick. Inte heller om byggandet av Ulleråkers skola, där Uppsala kommun blev lurad på flera miljoner. Alla exempel på att Byggnads har bidragit till att skapa ordning och reda.
Hans Olsson
Ordförande för Byggnads Uppland
Ohyggligt stark artikelserie. Tystnaden från omnämnda parter (läs LO, regeringen med flera) är talande om tillståndet i Riket. Vi, som vet bäst och som länge ansett oss stå högst på de flesta jämförelselistor kontra andra folk och länder, behöver i allra högsta grad få perspektiv på tillvaron. Jag hoppas att det kommer fler artiklar på temat "Vi och dom".
Christer Alm
Stort tack för fantastiskt bra artiklar i DN. Zaremba fångar verkligen det väsentliga i vår svenska inställning och besser wisser-attityd. Jag har jobbat med letter, ryssar och ukrainare sedan 1991 och har många vänner och arbetskamrater där - och jag har sett otaliga exempel på hur svenskar ser ner på hårt arbetande, kloka, välutbildade och gästfria människor. Tyvärr gäller detta också inställningen i våra myndigheter.
Ann Marie Bergh
Jag är väldigt tacksam för att ni tar fram allt detta i ljuset samtidigt som jag skäms över att det finns svenskar som behandlar ett fattigt grannfolk så nedlåtande.
Torsten Egerö
När Tilly kallar svinaktigt beteende för ett formellt misstag så för han maktens nyspråk till nya höjder. Nu väntar jag med spänning på att han skall översätta "Go Home" som de till strejkvakter utklädda centralfunktionärerna skanderade mot de lettiska byggnadsarbetarna. Hade funktionärerna så knackiga engelskkunskaper att de menade "Stanna kvar" (så skall vi hjälpa er), eller var det en inbjudan till fest hos Byggnads? Det vill säga man skulle säga "Come home" (to us) och så råkade det "tyvärr bli ett formellt fel"?
Thord Wedin
DN förstärker steroetypa könsroller
Maciej Zarembas artikelserie marknadsförs med en enorm rubrik på DN:s förstasida den 10 november. På förstasidan, liksom i själva artikeln, beskrivs "arbetaren" som en "han". Serien handlar ju om arbetsmarknadspolitik på den nästan totalt manligt dominerade byggmarknaden. Men jag ser inte att det kan legitimera en beskrivning av arbetaren som man; lönearbete utförs ju i nästan lika hög grad av kvinnor som av män i Sverige i dag. Att beskriva arbetaren som "han" förstärker stereotypa könsroller, vilka skapar maktskillnader mellan könen, och bör därför undvikas.
Malte Lindstam
Umeå
Vi har inte mycket att vara stolta över
Facket har inte mycket att vara stolta över i Vaxholmsfallet eller i övrigt heller. Deras makt har gått för långt. Historierna är otaliga om fackets övergrepp på den lille företagaren och den lilla människan. Förresten uppförde sig filmare Hollender eller Per Andersson som verkliga storsvin också. Med andra ord kan man säga att vi svenskar inte har mycket att vara stolta över i vårt förhållande till våra grannar, före detta sovjetstater. Det klingar illa med tanke på hur humana vi är i många andra sammanhang, när det gäller främmande folk från långt mer fjärran länder, som vill komma in i vårt land, eller hur? För visst är det så? Att vi egentligen är väldigt humana här i Sverige? Åtminstone om man får tro politikerna och det skall man ju göra.
Slutligen, varför är det ingen som talar om hur mycket skattepengar Vaxholms kommun har förlorat på fackets ädelmodiga, omtänksamma (om sig själva) handlande?
Birgitta Husén
När det begav sig, Vaxholm, debatten kring EU:s tilltänkta konstitution, var det så jäkla tyst. Varför låter DN nu dessa (berättigade) röster höras? Varför nu? Höj rösten när samvetet kallar i stället för när det är bekvämt.
Claes Hallberg
Nu står vi på företagets referenlista
Jag läser med stort intresse artikelserien och tycker den är mycket väl genomarbetad. Själv har jag jobbat fyrtio år inom tillverkningsindustrin, där kunderna till största delen varit hantverkare i skilda elfack.
Nyligen renoverade vi i villan vårt badrum och gjorde det då på ett sådant sätt att ROT-bidrag kunde sökas. Vi fick då också kontakt med ett företag som använde sig av polsk arbetskraft med, enligt uppgift, villkor som accepterats fackligt.
Tre anbud begärde vi in och två var väldigt lika ekonomiskt sett, medan det tredje var prissatt som ett avböjande. Ett av de två företagen hade en mycket genomarbetad offert med tio(!) namngivna kundreferenser. Ägaren av detta företag var andra generationens invandrare från Polen. Vi valde detta företag.
Jag kan inte kommentera hur de ekonomiska villkoren mellan företaget och den anställde, som utförde jobbet hos oss, var utan endast berätta om kvaliteten på jobbet.
Uppdraget bestod av rörmokeri, plattsättning, elinstallation och snickeriarbete. Arbetet startade en dag tidigare än i anbudet lovat efter ny överenskommelse och slutfördes på de antal dagar som sagts (före och efter midsommarhelgen). En man gjorde samtliga jobb och på ett sådant sätt att jag fortfarande letar efter något litet misstag som bekräftar regeln att ingen är ofelbar.
Eftersom badrummet ligger en bit in i huset "kläddes" golvet i hallen in dit med tjock plastad papp. Varje dag efter avslutat jobb städades hallen mycket noggrant inklusive dammsugning, verktyg och redskap plockades snyggt i ordning, man märkte knappt att vi hade en hantverkare i huset. Han arbetade mest hela tiden och tog ytterst få pauser. Åkte inte i väg och var borta flera timmar, vilket vi i andra jobb funnit vanligt
Sammanfattningsvis var det en upplevelse som jag inte varit med om tidigare när vi anlitat annan arbetskraft, oftast svensk. Vi befinner oss nu på företagets referenslista och sprider vitt och brett vår erfarenhet bland vänner och bekanta.
Ulf Wihlner
Vi är fullt beredda att solidarisera oss
Svar från en svensk rörmokare: Zaremba och DN använder i sann Timbroanda våra (arbetarklassens) ikoner både i ord och bild på ett fullkomligt hämningslöst sätt. Han försöker skuldbelägga oss arbetare för att vi inte skulle vara solidariska med våra lettiska klassbröder. Ingenting kunde vara mer osant. Vi är fullt beredda att solidarisera oss med dem. De är välkomna hit att arbeta under samma förhållanden som vi har, med lika lön, samma arbetarskydd och samma lagliga skydd mot exploatering som vi under lång, lång tid tillkämpat oss här. Det finns endast en anledning till den organiserade arbetskraftsinvandringen från låglöneländerna. Anledningen är priset, priset för hantverkarens arbetstid. Det är lönedumpning det är frågan om. Allt annat är svammel. Och svammel är det gott om i Zarembas artiklar. Hur är jag eller någon annan svensk arbetare ansvarig för att Hollender åker österut och utnyttjar kvinnor eller att nån svensk fyllskalle med sin bil mejar ner två lettiska kvinnor? Vilka sympatiserade med de lettiska arbetarna i Vaxholm? Det är samma personer och företag som står med turbrickan i handen för att utnyttja denna utmärkta, billiga arbetskraftsreserv.
Kari Valkeaoja
Äntligen en vettig artikel på DN Kultur efter allt vänstertrams där. Maciej Zarembas artiklar är strålande journalistik och det ska till en person från östra Europa för att avslöja den svenska dubbelmoralen i allmänhet och vänsterns i synnerhet. MZ visar på cynismen och falskheten hos svensk fackföreningsrörelse och deras vapendragare i Rosenbad.
Fredrik Dhejne
Det svenska facket framstår som en maffiaorganisation (betongorganisation!) och när det gäller kontakterna med Lettland skäms jag över att vara svensk. Spännande, upprörande och mycket väl skrivet.
Helgen som gick var jag i London. På hotellet där jag bodde var portieren en ung lett, och i frukostserveringen jobbade en flicka som kom endera från en baltstat eller eventuellt från Ryssland. De var inte de enda - det verkar ha rört sig mycket inom servicenäringen i London under senare år.
Birgit Lönn
Svenskar ser inte ned på balter, tvärtom
Särskilt förvånad över fackets agerande är jag uppriktigt sagt inte. Maktfullkomliga svenska fackföreningar kan tillåta sig en hel del, det har vi sett förut. Händelserna i Vaxholm verkade ju också lite "sjuk" redan när den inträffade.
Obehagliga figurer som verkar under skenet "konst" eller "konstnärskap" finns det beklagligt nog, liksom sexturister - och för all del även sexsugna fackpampar - och andra figurer som utnyttjar människor som har det svårt.
Det har vi sett på andra håll. Sådan är tydligen människan, det tycks förekomma i alla länder och kulturer.
Men för att ge en rättvis bild av svenska folket tycker jag att Zaremba även skall belysa vanliga, riktiga människor.
Letter liksom balter i övrigt är inte människor som den vanlige svensken ser ned på. Tvärtom. Det är människor som kulturellt och historiskt står oss nära. Det är min uppfattning och känsla, och jag tror den delas av många, vilket nedanstående belyser.
Vi har ett sommartorp i västra Småland. Där fann vi en second handbutik i Gnosjö. Jag blev imponerad av dess storlek och omfattning och tog reda på lite om den.
"Rörelsen" kallas Gnosjö Hjälper och var ett samarbete mellan många religiösa och ideella samfund och föreningar.
Närmare 100 personer arbetade helt ideellt med verksamheten. De fick en kopp kaffe talade de om - det var allt. Omsättningen var över 5 miljoner kronor per år. Allt överskott - och det var väl nästan allt - gick som hjälp till Lettland.
Dessutom körde man en eller två långtradare i månaden med saker till Lettland. Man förmedlade tydligen också kontakt med föräldralösa barn på barnhem som sökte en familj.
Jag uppfattade det hela som ett ärligt försök att hjälpa människor i ett grannland som har det svårt.
Kanske är det värt att se lite på den sidan av svensken också.
Sven-Eric Steén
Vi måste våga släppa taget
Tack för en artikelserie som i klarspråk visar på de mothållande krafter som finns mot den förändring och utveckling av hela Östersjöregionen, som borde vara det perspektiv vi skall ta, om vi skall ha en "hemmamarknad" i framtiden.
Jag förstår att de oligopolbeteenden man vant sig vid i vissa branscher och maktpositioner är smärtsamma att ändra på oavsett om man jobbar på vita eller svarta uppdrag. Historien är full av revirförsök som leder till att man tror sig bevara "status quo" ända tills KRISEN är ett faktum.
Om man i stället inser det globala läget och försöker stödja en successiv förändring (evolution i stället för revolution) kommer både vårt samhälle i dag och våra barns framtid att ha en chans.
Många vill i dag av egoskäl resa till Kina, medan det är här i hemmaregionen vi har våra verkliga långsiktiga möjligheter. Detta förutsätter dock att vi vågar släppa taget om det befintliga och inse möjligheten i en Hansaliknande vision.
Roy Olofsson
ledarutvecklingskonsult, Ekerö
Zaremba skriver i sagoform
Jag noterar att Maciej Zaremba skriver sina artiklar i sagoform. Tyvärr tycks de ju presenteras som "based on a true story". Jag trodde att Vaxholmskonflikten handlade om huruvida svenska kollektivavtal ska gälla för alla som arbetar i Sverige. Det är ju det som Svenskt Näringsliv nu ifrågasätter i sin klagan till EG-domstolen. Zarembas sagor handlar om något annat. Men jag betvivlar faktiskt att inlagorna till EG-domstolen är förfalskade. Så jag tror nog inte riktigt på Zaremba. Särskilt inte när han nu faktiskt skriver i sagoform.
Något märkligt är det ju också att Byggnads fått stöd av lettiska fackförbund, om de nu i själva verket för en inskränkt främlingsfientlig kampanj såsom Zaremba hävdar. Inte för att jag betvivlar att Zaremba pratat med flera stycken letter som ogillar fackföreningar, det torde finnas folk även i Lettland som anser att arbetstagare borde konkurrera med varandra genom lägre löner, snarare än sluta sig samman och begära en lön i proportion till arbetets värde.
Johan Rönnblom
Dina reportage och artikelserier är bland det bästa man kan läsa i svensk press.
Anna Maria Johansson
Bryssel, Belgien
Fruktansvärt bra artikelserie. Man skäms över Sveriges beteende. Ge Zaremba löneförhöjning, eller i alla fall en tårta.
Martin Ljungberg
Intressant att se vad som händer nu
Maciej Zaremba! Tack för ditt mod - för mod krävs det när man rör om i den svenska fackföreningsrörelsen, politiken eller inom landstingsvärlden.
Dina artiklar och särskilt den senaste om "Den polske rörmokaren" är mycket intressanta, läsvärda och skrivna på en förträfflig svenska. (Språket är ett viktig redskap och inkörsporten till ett drägligt liv i vilket land du än lever. Det gäller för alla- assimilerade svenskar eller personer födda i Sverige. Tyvärr lyckas inte vår svenska skola att ge de flesta ungdomar detta verktyg.)
Jag har läst dina artiklar i DN och även hört din stämma i Sveriges Radio. Du har alltid framstått som en ödmjuk, kunnig journalist.
Ditt lågmälda sätt att presentera oegentligheter imponerar. Det bästa sättet att påverka människor eller att fånga människors intresse - åtminstone efter vad har jag lärt mig här i livet- är att sänka rösten och framför allt - bli aldrig arg, håll dig lugn, lyssna och fortsätt att sakligt argumentera. Den känslan genomsyrar mig hela tiden när jag läser dina artiklar. Inom dig kokar det säkert när du får ta del av hyckleriet som rör den svenska självgodheten.
Det skall bli intressant att se vad som nu händer efter att du har lättat litet på Pandoras ask - igen.
Kommer någon självrannsakan fram? Leder det till några förändringar?
Det är stora mentala förändringar som måste till innan man kan ändra på den nuvarande attityden i vårt svenska samhälle.
Själv är jag en 40-talist, uppvuxen med idoler som James Dean, Jack Kennedy, människor som förolyckades unga och därmed blev ikoner. Bilden av dem har kanske blivit lite solkig, när historiker har tittat närmare på dem. En sak tycker jag att vi har glömt och det sammanfattas av yttrandet som president Kennedy sa till det amerikanska folket "Fråga inte vad USA kan göra för dig, utan fråga dig själv vad du kan göra för ditt land" (fritt citerat).
I Sverige av i dag har vi på kort tid lyckas fostra en massa "kravmaskiner" som kräver en massa av samhället. Vi har fått mer egoism och mindre solidaritet.
Jag tror att i det svenska folkdjupet finns en stor ilska över hur "storebror" = människor inom stat, kommun, landsting agerar. Här har man ett annat synsätt på vad som är rätt eller fel. För mig känns det som att många beslutsfattare i dessa sammanhang ser sitt jobb mer som en chans att bli rik, mäktig etcetera än vad som står i deras direktiv (om det nu finns några) - vilket borde vara att hjälpa andra och ta obekväma beslut etcetera. Men en "riktig" svensk strejkar inte vid orättvisor utan tittar gärna ner i marken med mössan i handen. I de flesta fall nöjer man sig med att förhandla och överlämnar därmed ansvaret till en tredje person. Det är bekvämt.
Tack för dina artiklar. Låt oss hoppas att de leder till förändringar till det bättre.
Börje Hell
Artiklarna bekräftar en känsla jag länge haft! Den svenska nedlåtande attityden som lyser igenom känns igen. Den finns där och man hör den ständigt i lunchrum och vid fikabord runt om i hela vårt avlånga land. Vi är alla delaktiga i den dyrkan av vår egna förträfflighet som eskalerat i och med utvidgningen av EU i "österled".
Mikael Zsiga
Tusen tack för Maciej Zarembas artikeln "I landet Nenozimigs är det inte så noga". Den lästes också mycket noggrannt i Lettland. Förut visste jag inte, om svenskarna kan alls förstå balterna. Nu vet jag, att de kan, om de försöker.
Jukka Rislakki
finsk journalist bosatt i Lettland
Agera europieskt eller lämna EU
Jag bor sedan ett tag i London där jag arbetar for ett brittiskt bolag med investeringar i bland annat de "nya" EU-länderna och Skandinavien. Jag läser dagligen DN på internet och har med spänning följt Zarembas artikelserie (även om jag är litet förvånad över att den publicerats under kultursidorna).
Jag anser att artikelserien är mycket väl underbyggd och informativ även om jag också inser att den är något vinklad då Zaremba blandar faktaresonemang med en del filosofiska utsvävningar. Men all kommunikation ar subjektiv så det är upp till läsaren att tolka informationen.
Även jag var mycket förvånad över LO:s agerande under Vaxholmskonflikten och ännu mer förvånad över ett stöd från SAF i denna konflikt.
Jag reser mycket i de "nya" EU-länderna och i de Skandinaviska länderna och kan från tid till annan tillbringa ett par månader på vissa uppdrag i dessa områden. Jag har i dag en ersaättning som är ungefär tre gånger en motsvarande en svensk tjänst.
Nu till en enkel fråga: Om jag skall följa LO:s (och därmed SAF:s) logik; om jag skall arbeta i Sverige under ett par månader, skall jag då gå ner i lön under denna tid?
Denna logik är ju absurd och strider mot alla möjliga EU-principer om fri rörlighet för varor, kapital och arbetskraft.
Tänk och agera europeiskt eller lämna EU!
Fredrik Helander
London
"Den polske rörmokaren" är det bästa jag läst i DN någonsin och jag har läst DN hela mitt vuxna liv. Jag är 60 nu.
Yvonne Mörtlund
Maciej Zaremba har åter visat att han är en briljant journalist alldeles i en klass för sig. Hans artikelserie "Den polske rörmokaren" är ett skoningslöst avslöjande av det maktövergrepp som de polska hantverkarna utsattes för vid skolbygget i Vaxholm, samtidigt som texten, full av engagemang och indignation, också präglas av både medmänsklighet och humor.
Med förhoppning om att fortsättning följer.
Mona Hallén
Ett försök att förstå den andre
Jag skulle vilja tacka Maciej Zaremba för hans serie om arbetare från forna Östeuropa. Det står ett gediget arbete bakom hans artiklar. En fin undersökande journalistik och det som är kanske viktigast - empati och försök att förstå den andre. Det är sällan som man har en sån glädje att läsa sådana kloka artiklar i svensk press, inte bara här faktiskt. Det är en sann humanist som skriver så. Grattis DN för att ni unnar oss läsare en sådan journalistik. Det är just på grund av detta som jag prenumererar på DN efter sex månaders uppehåll - SvD har inte sånt.
Stella Nazieblo
Det var längesedan jag läste något så intressant, välskrivet - och skrämmande som Maciej Zarembas artiklar om "Den polske rörmokaren". Lever vi verkligen i ett fritt land?
Carin Flodin
Jag skulle vilja skriva något substantiellt, något som är på pricken, något som lyfter. Men allt jag kan uttrycka efter att ha läst de två första artiklarna är det är så j-vla bra! Det är så bra skrivet, så otroligt att under tiden för dessa blockader inte fanns journalister som nosade reda på sanningar, osanningar eller kollade källor. Tack! Inte för att alla arbetsgivare som tar in utländsk arbetskraft är vare sig bättre eller sämre än svenska diton, utan för att MZ avslöjar dubbelmoralen, hyckleriet, självgodheten hos pamparna på mellanchefsnivå.
Malin Gustafsson
Tack för en mycket bra artikel. Bland det viktigaste i en demokrati är undersökande journalistik. Det är både Zaremba och DN duktiga på. Fortsätt med det.
Göran Wennerström
Skämmande läsning, men mycket intressant och tänkvärd läsning.
Jonas Hellman
Tusen tack, Maciej, för den skarpa analysen av Sveriges förhållande till Lettland. En välbehövlig spark i magen på oss alla.
Den svenska flatheten och ljumheten handlar inte bara om flyktingpolitiken, utan om ovilja att se och känna över huvud taget.
Annika Rosén
Vi spelar på gamla meriter
Jag blir främst ledsen och besviken när jag läser Zarembas fantastiska beskrivning av svenskens negativa, hysteriska och historielösa relation till letterna, vilka kan få representera alla folk i forna Sovjetunionen och östra Europa. Av någon märklig anledning är det ok att inte tycka synd om dessa människor som lidit i decennier under politiska diktaturer och med ett ohumant ekonomiskt system. Det är ok att driva med dem och deras materialism, driva med deras desperata försök att tjäna pengar till hyra och barn. Samtidigt som vi aldrig skulle driva med fattiga människor i tredje världen på det viset. Horor i Kapstaden, vilket journalistiskt klipp! Hyckleri, inget annat!
Men vad är det egentligen i grunden som skiljer oss svenskar från polacker, bulgarer eller letter för den delen? Vi är européer allihopa, med i schlager-EM och UEFA. Rent historiskt hade vi i Sverige mer tur än de andra eftersom vi råkade hamna på rätt sida om järnridån efter 2:a världskriget. Inget av de forna öststaterna valde frivilligt att bli del av det planekonomiska experimentet eller den politiska terrormaskinen. Så enkelt är det. Vi spelar på gamla meriter. Vi lever som äkta post-materialister, vi vägrar att inse att vårt rika Sverige byggdes av materialistiska människor för 100 år sedan, som inte alls var olika de som nu vi nu tycker så illa om i Öst. Vi känner oss hotade eftersom folk i Nya Europa är hungrigare än vi är och vi är inte beredda att dela med oss, inte officiellt i alla fall.
Jakob Modéer
Fantastiskt bra artikelserie. Den gav en aha-upplevelse och visade konflikten i Vaxholm ur ett större perspektiv.
Ingrid Lindqvist
I landet nenozigmis är det inte så noga. Här i Sverige har vi en hierarki när det gäller löner där byggarbetarna av tradition placerat sig skyhögt över resten av kollektivet. De är naturligtvis livrädda för att förlora denna position och hamna nere bland oss vanliga dödliga.
Arne Nilsson
verktygsmakare 20 år i yrket, lön: 20171 i månaden brutto
Etablissemangen möter fattiga med falskhet
Zarembas artikelserie är den mest lysande journalistik jag läst i svensk dagspress på mycket lång tid. Hans texter glöder under ytan. Man ser hur mästerligt han hanterar den kokande vreden som fyller honom när han erfar med vilken falskhet och översitteri som de svenska fackliga, politiska och kulturella etablissemangen bemöter människor från det lilla fattiga landet i öster.
Maciej Zaremba är en given kandidat till nästa Stora Journalistpriset.
Rune Wittenstam
Tack för de omskakande, ögonöppnande artiklarna om vårt förhållande till "främmande makt", nej ... till främmande maktlösa! Fler än jag skulle vilja kunna göra något.
Så härligt känns det då att den som har redskapen och förståndet gräver i den osunda marken och lyfter tuvorna till allmän åsyn.
Tack, Zaremba och DN!
Ingrid Ursing
Det var länge sedan som jag njöt så av att läsa en artikel i medierna. Att det är någon som "vågar" sticka hål på den svenska självgodheten om att Sverige är bäst. Lite mer självkritik behövs också från facket när det gäller Vaxholmsfallet. Hoppas att EG-domstolen kommer fram till att svenskarna och facket har agerat lagvidrigt i Vaxholmsfallet.
Att Maciej Zaremba är ute och reser och ser vad som händer utan "sosseögon" gör artiklarna ännu bättre.
Jag är prenumerant på DN och gillar den mångfald av olika samhällsåsikter får komma till tals i tidningen som till exempel på DN debatt.
Ivar Ohlsson
Varför så tyst bland intellektuella?
Tänk om det fanns fler Maciej Zaremba som vågar ta bladet från munnen. Som behärskar konsten att återge denna eviga byk i text av det svenska samhället; dubbelmoralen, överallt finns den impregnerad i våra politiker.
Vem minns inte Sten Andersson på barrikaderna slunga ut: byken skall tvättas. Den tvätten är fortfarande smutsig. Maciej Zaremba ger åskådlighet åt dessa, för oss svenskar pinsamma händelser. Jag påminner mig mumlande och instämmande när jag läser artikeln att också detta är och var min uppfattning både vad det gäller Pål Hollender och Vaxholms-syndromet. (Jo, faktiskt jag skäms att var svensk.) Lek tanken att den pekande, väldige, byggfacksbas hade 50 års sovjetisk ockupation bakom sig, kanske hans blick och omdöme, läs tolerans och ödmjukhet, varit en annan. Zaremba fortsätter att gräva och vem kan undgå att inte stå bredvid och instämma. Har alltid saknat en Wilhelm Mobergs civilkurage, Zaremba är den att axla hans mantel.
Men varför är det så tyst bland intellektuella och författare? När Carl-Johan de Geer sagt, att detta är stor konst apropå Hollenders film, då är det stor konst. Amen! Detta är en annan debatt. Landet Sverige är litet; vi har våra opinionsbildare, men hyckleriet är stort i detta lilla land. Och nåde den som går emot en de Geer. Först tänka på sitt eget skinn, sitt väl och ve, sedan ett struket mått av civilkurage. Ungefär som Erst kommt dass essen ...und dann die kulturen. Just av den anledningen är det skönt med ventiler som Maciej Zaremba, som öppnar spjället för fullt. Nu kan jag andas något bättre.
Kenneth Derlow
Jag undrar varför jag berörs så djupt av Zarembas artiklar? Kan det vara att han så i grunden blottlägger den svenska debattens (och massmediernas) förljugenhet och vår självdefinierade moraliska överlägsenhet?
Gösta Oscarsson
Ett STORT tack för en fantastiskt bra artikelserie! Maciej Zaremba är en värdig kandidat till Stora Journalistpriset. Jag menar att vi i Sverige lever i en socialdemokratisk diktatur som för en politik som inte längre gagnar Sverige och dess folk.
Christer Wahlén
DN bedriver kampanj mot facket
DN:s artiklar i ämnet Vaxholm faller väl in i den kampanj som DN bedrivit mot fackföreningsrörelsen. På något sätt så skall det i båda fallen framgå vilken välsignelse globalisering och EU-utvidgning innebär. Brösttoner om solidaritet och andra floskler används för att understryka argumenten.
Det var väl en fin gest av solidaritet att försöka se till att letterna fick sin lön "tiodubblad".
Självfallet skall vi ha konkurrens inom alla områden, men då på lika villkor. Sedan är det naturligtvis helt galet att hänga ut lettländare eller Byggnads. Det är beställaren som skall hängas ut på nätet med bild, namn och tjänsteförhållanden. I övrigt verkar det vara ett försök att göra en höna av fjädern.
Jag kan lungt försäkra att konfrontationerna och motsättningarna blir av helt andra dimensioner i framtiden. Framtiden stavas nivellering och Sverige befinner sig på ett sluttande plan, det är jag helt övertygad om.
Sträcka vapen gör bara kräk.
Sture Nyström
Sverige vill plocka russinen ur kakan
Jag tycker att artikelserien är utmärkt. Jag reagerade redan då blockaden inleddes och undrade hur fackföreningarna kunde göra på det viset.
Min första tanke var att detta måste strida mot någon paragraf i EU lagstiftningen.
Jag anser att om vi nu skall vara med i EU så ska vi acceptera konceptet fullt ut. Sverige skall inte skaffa sig undantag ifrån regler som ställs på EU länder.
Jag röstade emot ett medlemskap men fick böja mig för majoriteten som ville att vi skulle vara med.
Jag hoppas att de som röstade för ett medlemskap inte bara såg sin chans att få ta in en större spritranson på sina solresor eller en chans att få handla ölen och vinet hos den lokala handlaren utan även såg till de uppoffringar och skyldigheter ett medlemskap innebär.
Att Sverige överhuvudtaget hade en folkomröstning om euron var också en gåta. Vi visste väl att en gemensam valuta var ett av EU:s mål.
Fegis-Sverige skall bara plocka russinen ut kakan.
Skall vi vara med i EU så skall vi, annars kan vi gå ur.
Peter Gustafsson
Åkersberga
Tack för fantastiskt bra artiklar!
Tänk så mycket mygel och lögner som döljer sig bakom vissa av LO:s fackförbund. Och vilket stöd de får från sina politiska vänner.
Var det inte något fall på Gotland för några år sedan när en konflikt mellan en företagare och fack fördes till Europadomstolen och som regeringen såg till att företagaren förlorade? Också där ljög tjänstemannen som representerade Sverige: Han körde helt med fackets lögner.
Fortsätt med artikelserien!
Endre Fabo
Hoppas detta leder till mycket debatt
Vill bara säga att artikelserien "Den polska rörmokaren" är bland det bästa i artikelväg jag läst på länge.
Det är inte bara innehållet som varit upplysande och spännande utan även sättet den skrivits på och då särskilt hur turerna verkligen gått till i vaxholmsfallet.
Hoppas att det leder till mycket debatt om detta fackförbunds märkliga moral och ideologi.
Magnus Björkman
Ett rekord i löntagarfientlighet?
Allt man kan säga om Maciej Zarembas artikelserie i DN är att den är grovt osaklig och demagogisk. Den spelar helt och hållet på det hat och förakt som vissa känner emot svenska löntagare och deras organisationer.
Självklart försöker alla som lever på att sälja sin arbetskraft försvara de rättigheter som man uppnått genom facklig kamp. I denna strävan har man till och med stöd av FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Man kan bara ironisera över detta om man, som herr Zaremba uppenbarligen gör, tycker sig stå över de ekonomiska motsättningarna i samhället. Men det är en sak att leva som en stövelslickare för makten i dagens Sverige och en helt annan att försörja sig på ett vanligt, hederligt arbete.
Naturligtvis ska vi inte dumpa de svenska lönerna för att komma i nivå med löntagarna i de forna östländerna. Bara tanken är horribel. När vi svenskar arbetar utomlands får vi vackert följa de villkor som gäller där. Det ligger knappast heller i något lands intresse att offra sin egen befolkning och arbetskraft för att tillgodose de internationella storföretagens målsättning att pressa ner den allmänna lönenivån. Inte heller argumentet att utlänningar ska gå före i Sverige bara för att de är utlänningar är särskilt imponerande. Omvänd rasism är inte ett dugg bättre än vanlig dito. I DN-serien skuldbeläggs och hånas vanliga svenskar när de försöker slå vakt om arbetsvillkor. Zaremba och hans anhang borde skämmas! I Tyskland är det i lag inskrivet att tyskar automatiskt har förtur framför invandrare på arbetsmarknaden. Så borde vi ha det hos oss också.
Göran Persson
Bräkne-Hoby
Vet hut är allt man orkar säga
Tack Maciej Zaremba, för dina avslöjanden i artiklarna om "de polska rörmokarna".
Jag gråter när jag läser om hur falskt våra fackliga ledare agerat vid konflikten i Vaxholm. Har själv varit fackordförande i mer än 20 år, och kunde aldrig drömma om ett sådant svek mot solidaritet för de svaga, som byggnads uppenbarligen ägnat sig åt. "Vet hut, vet sjufallt hut" är allt man orkar säga.
Thomas Nilsson
Nybro
Byggfacket som avtalspolis
Om det som Maciej Zaremba beskriver i DN den 11 november om Byggettans aktion i Vaxholm mot det lettiska bolaget Laval & Partneri Baltic Bygg är korrekt är det inte mindre än ett rättsövergrepp. Var det bara ombudsmän som hånade och ropade "Go home!" till de lettiska arbetarna? Var fanns byggjobbarna? Var fanns solidariten med "arbetare i alla länder" som sjungs ofta av ledande socialdemokrater?
Sveriges ekonomi vilar tungt på exportindustrin. Utan exporten av svenska varor och tjänster skulle välfärden halveras och arbetslösheten flerdubblas. De som ser till att avtal sker mellan svenska och utländska företag är hårt arbetande säljare som åtminstone behärskar ett, helst flera, främmande språk. Byggettans ordförande Torgny Johansson svarar, enligt DN, på frågan varför det inte blev någon kontakt med det lettiska företaget att (avtalet) "det är på lettiska" och "Ja, men nu är vi i Sverige". Om bil-, trä-, massa-, gruv-, metallindustrin med flera skulle resonera på samma sätt vore Sverige tillbaka på 1800-talet!
Men Byggfacket resonerar som Ringholm och Nuder. Byggnader och byggande kan inte flytta utomlands.
På 70- och 80-talet var det faktiskt så att svenska byggföretag och byggjobbare drog utomlands. I Polen, Sovjet, Ungern, Östtyskland, Libyen, Algeriet, Saudiarabien, Kuwait, med flera länder byggde svenska företag hotell, sjukhus, bostäder etcetera. Till dessa och ytterligare många länder exporterade svenska tillverkare av byggmateriel sina produkter. Det gav arbetstillfällen när den svenska marknaden gick på sparlåga.
Var svenskarna välkomna? I Polen skar man sönder deras bildäck. I Libyen blev de utsatta för stenkastning trots att man bodde i Camp med mur omkring. Ofta var det bara arbetsledarna som var svenska. Arbetskraften kunde vara blandad. Dels från de östliga länderna men i arabländerna togs ofta arbetskraften från till exempel Filippinerna. Det var kunniga yrkesmän som, trots låga löner enligt svenskt mått, var lyckliga över att få arbeta med justa arbetsgivare och löner som deras familjer levde gott på.
Vad lär vi av detta? Ingen kan isolera sig och tro att omvärlden inte existerar.
Thord Eriksson
Jag har läst Maciej Zarembas artikel den 11 november med stigande upprördhet. Man skulle önska att den inte var sann för att slippa skämmas för att vara svensk. Finns det inte någon lagstiftning som skulle kunna ställa fackpamparna till svars? Gäller den i så fall även det socialdemokratiska frälset? Måtte DN följa historien "till slutet".
Gunnar Parment
Vilken fantastisk journalistik! Just för den typen av journalistik vill jag fortsätta att prenumerera på DN. Likaså var serie om sjukskrivningar ett mästerverk.
Lysande träffsäkerhet.
Jag arbetar som familjeläkare och ser Maciej Zarembas verk som den sanna berättelsen om problematiken skrivet på det bästa sättet.
Tack för alla dessa artiklar!
Sofia Tracz
Ingen verkar bry sig
Facket ljuger. Har ställt omöjliga krav mot det lettiska företaget i Vaxholmsblockaden, i strid med spelreglerna på arbetsmarknaden och bland annat fått hela EU:s fackföreningsrörelse att gå med i striden, vilket de, enligt uttalanden i artikeln, aldrig hade gjort om de känt till sanningen.
Medierna rapporterar litet halvhjärtat om bråket medan det pågår, vet inte vilket ben de skall stå på. Ingen har sökt eller hittat lögnen medan tid var. Nu presenteras den i en sällsynt läsvärd och läsbar artikel.
Reaktionen på detta minst sagt sensationella avslöjande: Inget upprört eller ångerköpt förnekande eller beklagande från facket. Inget upprört, indignerat utspel från någon politiker av någon som helst färg. Och inte mer än en och annan liten, liten notis i medierna.
Strax är det dags för beslut i EU-domstolen. Kommer de att ha fakta på bordet? Vår industriminister har sagt att på avgörandet hänger om Sverige skall fortsätta att vara med i EU eller ej. Ingen bryr sig.
Kan någon undra över att det går för Sverige som det gör.
Gunnar Broman
Limhamn
Byggnads agerar polis
Det som upprör mig mest vad gäller Byggnads är hur de agerar polis, kollar uppehållstillstånd och pass och drar iväg "svartskallar" till polisen. I en rättsstat borde väl detta kallas för olaga frihetsberövande? Det påminner om vad som hände i Tyskland för 70-80 år sedan. Strax efter första världskriget grundades Tyska Arbetarpartiet, DAP. Efter några år skaffade de sig en egen partipolis som kollade svartskallar och judar, något som den vanliga polisen till en början struntade i. Partipolisen som tog lagen i egna händer hette SA. Byggnads agerande är inte ett dugg bättre.
Bertil Hylén
Solna
Jag önskar att Maciej Zaremba hann skiva artiklar till varje dags DN. Förstår samtidigt att det måste ta väldigt lång tid att samla och sammanställa allt material som behövs. Jag ögnar alltför ofta igenom tidningen, men dessa artiklar har jag noggrannt läst flera gånger. Så intressant att få en ordentlig uppföljning av något som verkade hemligt suspekt under tiden det pågick.
Maud Hall
Mytkrossaren Maciej Zaremba blottlägger ytterligare ett stycke av den svenska fasaden - obönhörligt, utomordentligt!
Lars-Olov Eriksson
Skärholmen
Fortsätt att gräva fram sanningen
Ge aldrig upp, fortsätt oförtrutet att gräva fram sanningen. I andra länder heter det maffian, i Sverige facket.
Jag är invandrad från Finland och svensk medborgare sedan 40 år. Få artikelserier har berört mig så mycket som den om steriliseringarna, fackets stiftelser, och nu Vaxholmsaffären.
Jag skäms över att vara svensk och kommer att söka återfå mitt finska medborgarskap. Då behöver jag inte schavottera som svensk i det nya Europa, där svenskarna bara är ovälkomna snyltare från bondlandet.
Björn Franzell
Sköndal
Skriv om hela den svarta byggsektorn
En utmärkt artikel som tydligt pekar på det svek som präglat och ännu präglar svensk fackföreningsrörelse. Solidaritet som begrepp lyfts ofta fram men som bekant gäller solidaritet bara i en riktning. Förståelse för frihet för den enskilda människan finns över huvud taget inte utan kollektivet med sitt pampvälde skall vara allenarådande.
Det är tur att sådana här artiklar skrivs och att den suspekta verkligheten dras fram i ljuset. Skriv gärna också om hela den svarta svenska byggsektorn som är enorm men som kategoriskt förnekas från politiker och fack.
Ta upp de dubbla "gagerna" det vill säga sjukskrivning med ersättning, arbetslöshet med ersättning och parallella svartjobb.
Stor del av allt som har med bygg att göra är underligt. Priser på nybyggen är så oändligt dyra på grund av urusel arbetssmoral, stölder av material, slarv och oengagemang, avsaknad av lärlingssystem etcetera.
Skriv gärna många artiklar i detta ämne och med väl underbyggda fakta.
Den nuvarande förljugna synen behöver förändras
Anders Gravell
Det är bra att ni i dag, fredag, publicerar vad Byggnads gjorde i konflikten.
1. Men varför först nu, nästan ett år efteråt? Fick ni kännedom om protokollet ni nämnde först nyligen?
2. Varför publicerar ni detta på kultursidorna? Sedan när skulle utpressning och andra gangstermetoder (oavsett vem som utövar dessa) vara ett kulturuttryck? Försöker ni tona ner allvaret i situationen?
Göran Blomberg
Facket skickade hotelser
En intressant och framför allt avslöjande artikel om fackföreningar och Byggnads i synnerhet. Det hela bekräftar min uppfattning av den sistnämnda. Boende i Belgien beställde vi av Modulent en villa i avsikten att flytta tillbaka till Sverige. Så snart byggnadstillståndet var klart började fackföreningen att skriva till oss med hotelser om vad som skulle drabba oss om vi inte tog förbundets medlemmar i anspråk vid uppförandet. Detta trots av Modulent hade en total entreprenad med bland annat uppförande. Vi nonchalerade skriverierna trots tilltagande hot tills Modulent ansåg att vi borde skriva till Byggnads för att få slut på eländet.
Att svenska facken fått oinskränkta fullmakter för att blockera till och med enskilda fåmansföretag, ibland till och med utan anställda torde vara unikt i den västliga världen. Möjligheten för en fackförening att med hjälp av hela LO-kollektivet försätta bolag i blockad är för de flesta människor oförståeligt och kan på sikt förhoppningsvis minska fackets inflytande så att vi kan få en fungerande arbetsmarknad, kanske till och med en som inte i solidaritetens intresse kan sympatistrejka till och med över gränserna.
Ragnar L. Pettersson
Höllviken
Rasistvinkeln ger sur eftersmak
Läste i dag artikeln som Zaremba har skrivit.
Han har onekligen grävt upp ett scoop, det trista är att han inte nöjer sig med det.
Zaremba gör två olika saker:
1. Gräver upp en historia där en del av ett fackförbund onekligen har misskött sig å det grövsta.
2. Samlat ihop några citat som är eller kan tolkas mer eller mindre främlingsfientlig och som har fällts av förtroendevalda inom Byggnads.
Sen tar han dessa två beståndsdelar och praktiserar lite journalistiskt finsnickeri och får ut en artikel som ger intrycket av att vi har en mer eller mindre rasistisk fackföreningsrörelse. Läser man dock artikeln med ett lite mer granskande öga så ser man dock skarven.
Delar av Byggnads har gått över gränsen, men motiven för detta är knappast rasistisk. Men man har låtit omsorgen om egna medlemmar legitimera fula metoder. Rasistvinkel ger därför, i en övrigt nödvändig artikel, en sur eftersmak.
David Eskilsson
Snacket om solidaritet har urvattnats
Tack för en underhållande artikelsvit. Jag har läst båda och skönjer ett mönster värdigt vilken monopolist som helst. Ljug, lura och bedra för att stävja konkurrenter, ju längre vi kan ha marknaden för oss själva, desto större övervinster kan vi göra.
Snacket inom arbetarrörelsen om solidaritet har gradvis urvattnats sedan 70-talets slut. Då var vi solidariska med våra medmänniskor överallt, numera sträcker solidariteten sig inte längre än till privatekonomiska intressen inom gruppen.
Om inte facket gör upp med denna förljugenhet och ärligt deklarerar att "vi är bara till för att värna våra medlemmars intressen", så kanske det här landet kan visa sin ringaktning genom att rösta bort en regering som inte gör annat än går monopolisternas och de konservativas intressen.
Anders Karlsson
Fortsätt trycka på de ansvariga
Det har allt sedan 1980-talet funnit många röster i Sverige som hävdat att det svenska fackets makt är så stor, att det representerar en stat i staten. När denna stat i sin tur helhjärtat backas upp av det parti som under mer än 60 år i stort sett ensamt styrt landet kan resultatet inte bli annat än ett katastrofalt missbruk av makt till förmån för egenintressen som många gånger solklart står på fel sida om lagar och bestämmelser - för att inte tala om att de representerar ett skrikande moraliskt förfall. Ett stort tack till Maciej Zaremba som sakligt och utan övertoner avslöjar en av den så kallade arbetarrörelsens största skandaler. Man får hoppas att DN fortsätter att sätta tryck på de ansvariga bakom detta eländiga moras av maktfullkomlighet ända fram till valet. Personer som agerar som Torgny Johansson et consortes hör inte hemma i en demokratiskt vald församling. De kan hålla till i facket, vars verksamhet inte har det ringaste med demokrati att göra.
Janne Lundbladh
Täby
Varför missade medierna dessa fakta?
I artikeln om Byggettans skenmanöver i Vaxholm avslöjas det att man ställt krav på 145 kronor i timmen, och att detta skett innan avtal skrivits på. Den gängse modellen är avtal först, sedan löneförhandling.
Detta är dock inga nyheter. Uppgiften nämndes under konflikten antingen av tv-nyheterna eller någon tidning. För jag kommer ihåg det, även siffran 145 kronor. Frågan är varför större delen av medierna missade detta då konflikten pågick? Och varför man över huvud taget inte ansträngde sig lite mer för att ta reda på krav och förhandlingar genom att fråga det lettiska byggbolaget?
Dagens artikel är dock utmärkt. Men - man borde även ha frågat till exempel arbetsmarknadsminister Hans Karlsson om hur han ställer sig till Byggettans förfarande. Eller till och med statsministern. Deras svar hade varit mycket intressanta att läsa.
Stefan Lindholm
Stockholm
Exemplen är hårresande
Med tanke på DN:s mångåriga kamp mot LO och svenska fackföreningar läser jag dagens artikel med alla varningsdetektorer påslagna. Men även om Zaremba undandragit det mesta som talar FÖR Byggnads och även om han undanhållit det mesta som talar MOT L&P Baltic Bygg så är de anförda exemplen på avtal och uttalanden av så hårresande natur att de väl matchar den svenska arbetarrörelsens uttalanden i samband med judiska asylansökningar under senaste världskriget då de tävlade med den akademiska världen om vem som kunde vara mest fascistisk.
Nu vet vi var den sverigedemokratiska råttkungen har sitt bo.
Kurt Hellberg
Den bästa undersökande journalistiken jag någonsin läst i DN!
Nomenklaturan tagen med byxorna nere!
Roland Andreasson
Grillby
Jag hoppas letterna vinner
Maffiametoder! Facket är inte till för medlemmarna. Jag anser att fackföreningar är en skyddad arbetsplats för sina ombudsmän och övriga anställda. Medlemmar är tyvärr nödvändiga för att få in pengar. Medlemsavgifterna är höga och vi får oftast inte någonting tillbaka för dem. Vi har försäkringar som man knappt vet om och således kan inte ens utnyttja vid behov.
Jag har varit medlem i fyra fackförbund. Det första var jag tvungen att bli medlem i eftersom jag hotades med att facket skulle ta till stridsåtgärder/bojkotta om jag vägrade. Jag fattade ingenting. Jag hade bara sommarjobb men fortsatte tre månader till och jag var inte ens säker om jag skulle stanna i Sverige, men jag gick med. Andra gången när min dotter fick dagisplats och jag började jobba inom hemtjänsten, sammanlagt ett år. Vi hade introduktion och damen från facket berättade för oss att hon också har varit ett ALLDELES VANLIGT VÅRDBITRÄDE, tänk nu var hon väl ovanlig eller? Från det tredje fackförbundet träffade jag aldrig någon representant över huvud taget. Sista fackförbundet, ja, då kom individuell lönesättning in i bilden och vilka fick största lönelyft? Jo, fackklubbens ordförande med styrelsen och nästa gång igen samma personer. Jag förde statistik och gick till min chef men förgäves. Solidarisk lönepolitik + solidaritet = bluff.
Apropå Vaxholm, där ser vi fackets rätta natur. Vi är med i EU och jag önskar att letterna vinner där.
Ibland på fikan på mina arbetsplatser, har vi snackat om att vi borde bilda fackförening mot fackföreningar. Tiderna när facket var folkets fackförening är borta.
Arja Hirvonen Awasthi
Tack Maciej Zaremba, för ännu en lysande artikelserie som gräver under ytan.
Att makt korrumperar och att det funnits ett pampvälde inom LO och socialdemokratin har det allmänt talats om, men jag trodde den tiden var förbi. Man skäms å Sveriges vägnar. Det är förödande för demokratin och den goda samhällsutvecklingen när personer i ledande positioner spelar ljusets änglar men i själva verket manipulerar och själva spelar med orena kort och dessutom får andra i ledande positioner att ställa upp till försvar för en orättfärdig sak. Allt sådant måste fram i ljuset. Göran Persson och andra som uttrycker sig i stora ord om den svenska modellen borde bli lite mera ödmjuka.
Bengt Malmgren
Influenserna kommer frän maffian
Detta ger bara en alltför tydlig bild av att den svenska fackrörelsen har fått sina influenser från den amerikanska maffian.
Att betala för att få beskydd i dagens samhälle måste väl ses som olagligt? Ändå betalar en väldigt massa människor sin avgift för att "facket" skall förhandla och ta hand om de sina. Dom som väljer att stå utanför blir de som får ta den första och största smällen.
Väljer ett företag att skära ned är det alltid de icke fackligt anslutna som får gå först sedan kommer fackets medlemmar.
För mig är det att betala för att få beskydd.
Mats Eriksson
Tack för intressant och välskriven läsning. Artiklarna borde vara obligatoriska i undervisningen i samhällskunskap på det svenska gymnasiet!
Gunnar Elmgren
Det gäller att hitta en lösning
Bra att detta kommer fram till debatt och att det inte mörkas.
Men, det gäller att hitta en lösning inte bara i ett tillfälligt ärende: Ikea, Hennes & Mauritz, Stadium med flera har löst detta på sitt sätt bara för sitt företags bästa.
Men på ett sätt som inte Göran Persson & Co kan stoppa. Det är att utnyttja de sneda valutakurserna som gör att dom kan köpa ett plagg i Kina för 100 kronor och sälja det i Sverige för 1000 kronor. Men det är ingen totallösning - vi måste ha sysselsättning i Sverige. Lösningen är att valutakurserna ändras, svenskarna får det sämre och kineserna får det bättre.
Uno Gjälby
Vaxholmsbygget illa lämpat som principfall
Tack för Zarembas artiklar hittills. De är bra och belysande. Men upplägget med hela första sidan av kulturdelen två dagar i rad vittnar om drev och kampanj och ger en dålig bismak.
Jag har redan tidigare i andra sammanhang uttalat att jag tycker att de svenska fackens agerande i samband med Vaxholmskonflikten är en skam för "Den svenska modellen". Med de uppgifter som framkom i den andra artikeln blir det uppenbart att målet i Europadomstolen inte handlar om "den svenska modellen" utan om missbruk av den. Det vore klokt av LO och övriga svenska fack (och politiker) att inse detta. Vaxholmsfallet är sällsynt illa lämpat att göra till ett principfall med prejudicerande verkan.
Vad jag inte förstår är varför inte de svenska facken arbetar för en facklig solidaritet över gränserna. Erbjud, inom Europafackens ram, ett "hängmedlemsskap" i svenskt fack för alla medlemmar i ett lokalt fack inom Europa när de kommer hit och arbetar. Då omfattas de automatiskt av svenskt kollektivavtal. Samtidigt synar man arbetsgivarnas erbjudande till europeiska företag att automatiskt få ett hängmedlemskap i svensk arbetsgivarorganisation. På det sättet försvarar man den svenska modellen i ett europeiskt perspektiv och kan tvinga fram löneförhandlingar inom ramen för svenska kollektivavtal för företag som utför arbeten i Sverige.
Rabbe Kurtén
Lysande artiklar, vilket man däremot inte kan säga om det mörka innehållet. Men så blir det när betongsocialismen (inga nya tankar) övergår i batongsocialismen (bara gamla tankar). Nästa anhalt: Historiska museet.
Ulf Stenberg
Skinnskatteberg
Facket är "den fjärde makten"
I US talar man om den fria pressen som "den fjärde makten". I Sverige är den fjärde "makten" vår inhemska fackföreningsrörelse. Så länge vi har en undersökande och alert fri press, balanseras det mer eller mindre politiska monopolet, som lever i symbios med fackföreningsrörelsen, enbart av den fria tanken. Tack DN för att den får komma till uttryck i artikelserier som "Den polska rörmokaren".
Gunnar L Lewander
Stort tack för en utmärkt och tankeväckande serie om det nya Sverige.
Maciej Zaremba har gjort det igen.
Första avsnittet borde vara obligatorisk läsning i alla högstadieskolor.
Fler sådana reportage, tack.
Eva Hultman
Man vill läsa vidare
Jag tycker att Maciej Zarembas artikel från i dag i DN är ett sällsamt exempel på bra journalistik. Det fick mig att undra om min djupa övertygelse var välgrundad och gav mig lust att skaffa mer information.
Min övertygelse:
• DN brukar alltid kritisera LO.
• LO:s främsta uppgift är att varna om svenska arbetarnas trygghet. På andra platsen kommer solidaritet med utländska arbetare.
• Om det kommer arbetare från lågavlönade länder och gör samma arbete som svenskar för lägre lön, utgör det ett hot mot svenska arbetarnas trygghet.
• Det är bara rättvist av facket, det är deras uppgift, att kräva att utländska arbetare får samma lön. Det krävde LO när italienarna kom på fyrtiotalet, inte av kärlek för italienarna utan för att värna om svenskarnas trygghet.
Men, men, men:
• att kräva att man betalar mera än kollektivavtalets genomsnitt är ganska lömskt.
• lika lömskt är det att åtgärderna verkade mer riktade mot ett utländskt företag än för att skydda utländska arbetare.
Det verkar som att facket ingriper mindre om det är svenska företag som anlitar utländsk arbetskraft med lägre löner.
Är det så?
Jag litar självklart inte helt på DN:s och Zarembas version, men det är ett stort journalistiskt resultat om en läsare börjar tänka om och vill läsa vidare. Grattis!
Antonella Dolci
Så här borde alla polisutredningar se ut
Det är väl tänkt och väl skrivet. Jag tror Zaremba har beskrivit den faktiska händelsekedjan med stor precision. Zaremba har vidare satt in det i ett begripligt sammanhang. Tänk om alla polisutredningar såg ut så här.
Jag brukar påstå att de som har bäst beskrivningar, modeller och förståelse för vad som händer är de som vinner i längden. Det är så uppenbart inom naturvetenskapen, men det måste vara så inom humaniora och samhällsvetenskap också. Denna artikelserie är ett gott exempel på det.
Den stora frågan som kvarstår är förstås hur vi svenskar, letterna och andra européer, ska lösa den grundläggande problematiken i framtiden. DN berör ju också det i slutet på fredagens artikel. Tyvärr räcker det inte alltid med god förståelse för att kunna förutse eller styra framtiden, vare sig inom politik eller naturvetenskap. Var och en kan dock göra så gott de kan.
Anders Lennartsson
Jag tyckte att var "Skolbygget blev ett europeiskt ödesdrama" en bra artikel som var både läsvärd och välskriven. Det var speciellt intressant att för en gångs skull få läsa om hur konflikten gått till enligt letterna och få ta del av deras version. Bra innehåll och bra fakta. Fortsätt så.
Johan Karlander