Vi bör inte låta verklighetens terräng skymmas av ideologins karta. Detta anser Mikael Nyberg vara en viktig uppmaning och konstaterar att vi därför till exempel bör föra en diskussion om förbrytelserna på Balkan var folkmord eller ej.
År 2001 fälldes den bosnienserbiske generalen Radislav Krstic av FN:s krigsförbrytartribunal för folkmord i samband med massmorden i Srebrenica. Denna dom slogs fast så sent som den 19 april i år av domstolens speciella appellationsrätt. De folkrättsliga gränsdragningarna mellan till exempel brott mot mänskligheten och folkmord är därför, som Nyberg påpekar, både relevanta och aktuella.
Problemet med Johnstone, Eklund och ett antal andra debattörer är att de inte är ett dugg intresserade av denna diskussion, de hävdar helt enkelt att systematiska övergrepp eller etnisk rensning aldrig förekom i Bosnien, det är "den stora lögnen, mytens hjärta". (OM 7-8 2003) Jag varnade i min artikel för att Johnstones supportrar försöker flytta fram sina positioner vid föreningen Ordfronts stämma. Inledningsvis refererade jag till ett öppet brev av Chomsky till Ordfront. Nyberg verkar ense med mig att man inte, vilket Chomsky hävdar, kan påstå att Caplans starkt kritiska recension är "mycket välvilligt" inställd till Johnstones bok. Jag redovisar, i motsats till vad Nyberg hävdar, att Caplans recension, vid sidan av svidande kritik, även innehåller några positiva, "välvilliga" omdömen.
Caplan anser knappast att Johnstone punkterar några "västliga myter" om Balkan, däremot konstaterar han att Johnstone på vissa bestämda punkter pekar på frågor som behöver analyseras vidare. Att exempelvis mediernas roll i allra högsta grad behöver en grundlig genomlysning innebär dock inte att Johnstone har rätt när hon påstår att ingen etnisk rensning har förekommit.
Jag kunde, som Nyberg efterlyser, i detalj ha gått in på varenda punkt, negativ som positiv, i Caplans recension, men det hade knappast tillfört något vare sig till mitt resonemang eller till slutsatsen i Caplans recension: Johnstones bok måste läsas med kritiska ögon.
Genom att lyfta fram Caplans recension som den mall som svenska medier bör arbeta efter satte Chomsky, förmodligen ofrivilligt, strålkastaren på konfliktens huvudpunkt. Diskussionen om krigen i före detta Jugoslavien måste ha högt i tak, men måste samtidigt bygga på ett intellektuellt kritiskt granskande förhållningssätt till källmaterial och fakta.
Detta mest grundläggande intellektuella och journalistiska krav klarade Björn Eklund inte av. Och just därför anser jag att Eklunds niosidiga totalt okritiska återgivning av Johnstones teser som en sorts oomkullrunkelig högre sanning inte kan sägas handla om en fråga om yttrandefrihet.
Att vissa debattörer har en annan åsikt och att det författats ett antal upprop torde vara ganska känt vid det här laget, det vet Nyberg, på samma sätt som han vet att det omöjligt går att hänvisa ens till en bråkdel av de 100-talet inläggen i denna debatt.
Det gläder mig dock att Nyberg konstaterar att de motioner som, i likhet med Johnstone och Eklund, hävdar att ingen etnisk rensning förekom i Bosnien är "stolliga". Tillsammans kan vi kanske därför, båda författare hos Ordfront, verka för att dessa motioner avslås samt att övriga stämmobeslut bidrar till det som i en vidare betydelse utgör åtminstone denna dags mest relevanta fråga kring yttrandefrihet; att Ordfront förblir en öppen, radikal progressiv kraft som söker vägar i verklighetens terräng snarare än gömmer sig i den dogmatiska svartvita ideologins karta.