Konst
Djävlar och politik i Toscana. Pisa blommar, förutom magnolian, motståndet mot Berlusconi, som annars kammade hem segern i de italienska regionvalen i söndags.
Motståndet i Toscana kan ha att göra med renässansmåleriet. Vart vi än kommer i katedraler och museer i de stenmurade gamla städerna ser vi hur det dyker upp en liten retsam svart figur med drakvingar och klövar, som står och lurar och slutligen, på sista bilden, flaxar i väg. Djävulsutdrivning är en sak som aktivt sysselsatte konstnärerna i det florentinska måleriet. Heliga män och kvinnor gjorde kraftansträngningar för att rädda människornas själar, enligt dessa berättelser i färg och bladguld. Deras fiende var en konstig liten varelse som lockade till synd.
Italien är underbart, men det är svårt att förstå vad som flugit i italienarna.
Vem är Berlusconi, vad gör han i detta paradis? Och var är djävulsutdrivarna?
Musik
Fart på passionerna. I konkurrens med Festival-Mahler har Johannespassionen fyllt vårt hus under denna passionstid. Jag älskar förstås även Bachs Matteuspassion, men ”Johannespassionen” är ärtigare. Det är ännu mer fart och krut i den.
Har man varit med och tragglat de halsbrytande körpassagerna i ”Lassen uns der nicht zerteilen” är stämbanden evigt inprogrammerade, och det finns få saker mer upprymmande än att sjunga en riktigt hoppig stämma i ”Johannespassionen”. För att sedan med långa simtag glida ut i ”Ruht wohl”, koralernas koral.
Religion
Återfödelsens dag. Det är lätt att tro på uppståndelsen så här års. Hur stelfruset och dött allt än var för en liten stund sedan har plötsligt små öron börjat sticka upp ur jorden och kvistarna får minibulor. Om någon månad kommer träden att skifta i grön-violett. Osannolikt, men sant.
I det sammelsurium av hedniskt och kristet som våra högtider innebär, är det ändå i återfödelsens tecken som påsken ska tolkas. Korset, den bortvältrade stenen och den tomma graven förstås, men också ägget, där en liten kyckling ska kläckas liksom häxans färd till Blåkulla med kvast och katt – med nio liv. Riset som bränns, det gamla som ska dö för att det nya ska uppstå.
Själv skulle jag önska ett nytt liv för Slussen efter den senaste omgången med förödande kritik mot förslaget, som smäcker igen hela vyn från Söder och ersätter de sinnrika rondellerna med en åttafilig motorväg. Slussen är enastående som konstruktion. En bön denna påskdag: Låt Slussen frälsas från döden. Och uppstå i skinande skrud, funktionellt och pietetsfullt restaurerad.
DN:s kulturchef, som på tisdag överlämnar chefskapet till Björn Wiman