Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Vi måste våga tala om mjölkdrickarna och deras sätt att leva

Foto: Fredrik Persson/TT

Mjölk är inte så nyttigt som det påstås. För stora mängder kopplas till för tidig död. Vi blev utsatta för slug propaganda redan i tidig ålder. Av en vålnad.

Att dricka stora mängder mjölk kopplas till för tidig död, fick vi veta i veckan. Forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet har undersökt över 100 000 personer och presenterar nu sin slutsats: Risken är markant högre i gruppen som dricker minst tre glas mjölk dagligen.

Som forskningsstudie är uppgift … Vänta nu. Låt mig avbryta mig själv. Tre glas mjölk.

Läs mer: Amina Manzoor: För tidigt att slå fast att mjölk är farligt

Tre. Glas. Mjölk. Om dagen. Vuxna människor som dricker mer än en halvliter kväljande komjölk och inte ens skäms mer än att de svarar uppriktigt när forskarna ställer frågan. Försök ta in detta – de är inte dagisbarn, inte nyfödda eller diande kalvar. De är inte heller huskatter.

Hur hamnade vi här?

Ska vi skylla på Fantomen? Den vandrande vålnaden beställer obrytt mjölk i baren (och en skål vatten åt sin varg), som om det var ett okej beteende. Många var vi som i späd ålder utsattes för denna sluga propaganda, jämförbar endast med de påverkansoperationer Arla tilläts ha i skolmatsalarna.

Mycket riktigt så är Fantomen en perifer figur i internationella superhjältesammanhang medan Sverige omfamnar den lapande trikåmannen som sin egen. Det är förvånande. Han har många gånger varit en genomkolonial mansgris som borde ha varit svårsmält för en svensk publik med progressiv självbild. Men det är som att han bara behöver suga i sig tre deciliter tvåprocentig för att bli en av oss.

Det är som att Fantomen bara behöver suga i sig tre deciliter tvåprocentig för att bli en av oss.

Inom psykologin finns begreppet ”regression”. Sigmund Freud såg det som en försvarsmekanism där en människa faller tillbaka i ett tidigare utvecklingsstadium för att slippa hantera ett trauma. En femåring börjar prata som en tvååring, en tonåring börjar med infantilt beteende.

Att plocka fram Freud är inte helt moderiktigt, men kanske är det så vi måste se det vuxna mjölkdrickandet. Kanske är det fråga om en dold folksjukdom. Något behöver vi. Annars blir det för svårt att hantera alla de svenskar som med fettvit överläpp laktosbubblar sig genom tillvaron utan en tanke på vidrigheten i begrepp som ”spenvarm” och ”mjölkkörtel”.

Det sägs att människor med nordiska rötter har unika magar som ger en speciell förmåga att hantera laktos. De flesta skulle inte klara av svensk konsumtionstakt; laktosintolerans är så att säga det normala i världen.

Utom här, där glasets vithetsnorm är förhärskande.

Det må vara sant, men det är ingen ursäkt. Ytterst är det inte en fråga om hälsa (sambandet dödlighet-mjölk är inte så självklar), om hur korna behandlas eller ens om miljöpåverkan, det är en fråga om anständighet.

Första gången Fantomen beställde sin mjölk var en seriestripp från 1948. Bredvid honom i baren står en tungviktsmästare och retar upp sig. ”Mjölk, det är för katter och småbarn”, ryter han och startar slagsmål. Som om det inte vore den rimliga hållningen medan Fantomens är den perversa.

I världen är det vi som är de konstiga och andra som är normala. Bara Finland slår oss i genomsnittlig mjölkkonsumtion. Här i norr har vi axlat rollen som klotets treåringar.

– Tyskland är ett Sverige för vuxna, har Horace Engdahl sagt.

Låt mig säga det i siffror: Svensken geggar i sig 80 liter mer mjölk än tysken på ett år.

Vilka fick Immanuel Kant och Kraftwerk? Vilka fick Sean Banan?

Fast okej, om man får äta en mandelkubb till så fungerar det väl.

Läs också. Krönikor av Linus Larsson
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.