Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Hur ska vi få barn att läsa mer när vi vet så lite om vad de redan läser?

Många talar salvelsefullt om att barn och ungdomar borde läsa mer. Men kunskaperna om deras läsvanor är bristfälliga. Och ibland kan man tro att vuxna är sämst på att läsa.

Kära läsdelegation! Vad det är roligt att ni finns! Ni har sedan i oktober arbetat med regeringens uppdrag att bedriva läsfrämjande för barn och ungdomar.

Det hörs förstås inte så mycket ifrån er ännu, ni ska inte vara klara med ert uppdrag förrän den 30 juni 2018.

Ni är en liten lagom grupp, ledda av Stockholms stadsbibliotekarie Katti Hoflin. Ni är barnboksförfattaren Martin Widmark, ungdomsboksförfattaren Ann-Helén Laestadius, pedagogikdocenten Ulf Fredriksson, teaterchefen Nisha Besara, förbundssekreteraren i ABF Monica Widman-Lundmark samt fotbollstränaren Lars Lagerbäck.

Hur går det för er?

Själv har jag börjat bli rätt trött på alla som talar salvelsefullt om att barn och ungdomar borde läsa mer. För vi vet inte så mycket om vad de läser i dag.

Skälet att vi fort­sätter att tjata om hur ­viktigt det är att läsa böcker är ju att ­läsförmåga är en maktfråga.

Bokbranschen har koll på hur mycket böcker säljer, och är förmodligen jätteglad över att allt läsfrämjande. Då köps det fler barn- och ungdomsböcker! Titta på Barnboksinstitutets nya statistik, det ges ut fler barn- och ungdomsböcker än någonsin. Dubbelt så många som år 2000.

Men bokförsäljning är inte riktigt samma sak som läsning, för att uttrycka det milt.

Den bästa läsvanestatistik jag har hittat är Nordicoms (medieinstitutet vid Göteborgs universitet). Varje år kommer de med en Mediebarometer, där de mäter medieanvändningen i Sverige. Årets Mediebarometer kommer i maj, men redan nu finns en intressant delrapport.

Där har man till exempel visat hur en genomsnittlig vecka ser ut för olika åldrar. I åldrarna 9–14 år har 84 procent läst böcker! Fantastiskt, eller hur? Låter som om ungarna läser som tusan.

Värre är det i åldersgruppen 15–24 år, där har bokläsningen plötsligt sjunkit till 54 procent. Sen fortsätter läsningen att sjunka: i åldersgruppen 25–44 år läser 52 procent böcker en genomsnittlig vecka, i åldersgruppen 45–64 år har det till och med sjunkit till 48 procent. Efter pension, 65–79 års ålder, stiger det till 52 procent.

Man blir lite nervös. Är vuxna sämst på att läsa?

Men skillnaderna handlar förmodligen till stor del om att Nordicom även tar med skolböcker i läsningen.

Det är förstås inte bara ålder som är relevant: utbildningsnivån spelar större roll. Bland de lågutbildade läser 31 procent böcker, bland högutbildade är det 63 procent. Inte så konstigt, det heller. Och läsning är trots allt bara ett av många intressen en människa kan ha.

Skälet till att vi fortsätter att tjata om läsfrämjande och hur viktigt det är att läsa böcker är ju att läsförmåga är en maktfråga. Man ska kunna läsa sina kontrakt och förstå vad man skriver på och vad myndigheterna säger. Man ska kunna läsa lagar och avtal, annars är det lätt att bli blåst. Det är rätt allvarligt om lågutbildade är dåliga på att läsa.

Vi vet dessutom väldigt lite vad, det vill säga vilka böcker, folk läser. Själv har jag en längre tid funderat över om det är ungdomar som läser ungdomsböcker. Hur många går direkt till vuxenlitteraturen? Är det skillnad på vad pojkar och flickor läser?

Sånt vet vi inte så mycket om.

Ni i läsdelegationen, ska ni inte uppmana regeringen att initiera en rejäl läsvaneundersökning? Det skulle onekligen bli lättare att arbeta läsfrämjande om vi inte bara gissade.

Sen kan ni antydningsvis säga till regeringen att man skulle kunna arbeta med läsfrämjande för vuxna också. För det är ändå de vuxna som läser minst.

Och man kan misstänka att barn lär sig beteenden av vuxna.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.