Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kultur & Nöje

Lotta Olsson: Ska vi ta bort matematik och idrott för att barn får ångest av det?

Alfons och pappa.
Alfons och pappa.

Diskussionen om att begränsa barnkulturella uttryck är skev. Det är snarare i de isolerade händelserna som de stora problemen ligger: det är bara så mycket lättare att bli upprörd över de små.

Ska man inte få visa Alfons Åberg-film på förskolor längre? Det är ju upprörande! Så himla typiskt vår ängsliga tid att en förskola blivit anmäld till Skolinspektionen av några föräldrar! Hur mycket ska vår tids barn skyddas från? Ska de växa upp inbäddade i bomull?

I höstas blev Christina Wahldéns våldtäktsroman ”Kort kjol” bortplockad ur undervisningen i en kommun, eftersom några föräldrar reagerat på de ”grova” skildringarna av våldtäkten. Ja, det är verkligen en ”grov” skildring. Våldtäkter tenderar att vara det och det var liksom tanken hos skolorna som använde den i undervisningen. (Jag skulle nog använda hennes "Villig" i stället, den kom 2014 och i den finns även vår tids nätmobbning.)

Alfons, Wahldén och Ellis är en hjälplös liten diskussion, i en värld där de flesta barn har sett långt värre saker än föräldrarna har en aning om, eller själva har sett.

Sådant här är verkligen något att diskutera, eller hur? Åtminstone har båda händelserna genererat en hel radda debattartiklar och ett otal kommentarer i sociala medier. Själv skrev jag också en sur kommentar om en skola i Kalmar för något år sedan, där ett barn hade fått mardrömmar av att läsa Deborah Ellis ”Den osynliga flickan”, en skickligt berättad barnbok om elvaåriga Parvana som lever i Kabul under talibanregimen, och som klär ut sig till pojke för att överleva.

Men hur allvarligt är det med dessa reaktioner och krav på förbud? Håller vi på att begränsa de barnkulturella uttrycken i skolor och förskolor?

Nej, åtminstone inte på grund av anmälningar. Det handlar om enstaka reaktioner, i alla dessa tre fall. Det brukar alltid finnas några sådana, det vet alla som någonsin satt sin fot på ett föräldramöte.

Jag har till och med en gång hört föräldrar som ansåg att barnen på fritids vandes vid drogmissbruk eftersom de serverades te när det var ruggigt ute. Vi andra föräldrar suckade tungt, men vi ringde ingen tidning, och det fanns ännu inga sociala medier. Som tur var.

Det finns betydligt fler barn som får ångest av matte och idrott utan att föräldrarna försöker stoppa någotdera ämnet. Förmodligen är det därför vi inte alls diskuterar det, trots att det faktiskt är ett betydligt större problem. Och nej, jag menar verkligen inte att vi ska ta bort matte och idrott, jag menar att vi behöver lösa problemet med att viktiga ämnen uppfattas som ångestframkallande.

Precis som vi bör uppmärksamma att väldigt många barn och ungdomar i dag har ångest och mardrömmar av andra orsaker.

Alfons, Wahldén och Ellis är en hjälplös liten diskussion, i en värld där de flesta barn har sett långt värre saker än föräldrarna har en aning om (eller själva har sett). Det finns en stor, stor värld ute på nätet där nyfikna barn lätt kan få tillgång till nästan vad som helst. Många barn har sett hårdporr långt innan de gör sin egen sexdebut, många barn har sett värre våld än de någonsin kommer att se i verkligheten. (Förhoppningsvis.)

Det oroar mig. Vi diskuterar fel saker. Det är i de här isolerade händelserna som de stora problemen ligger: det är bara så mycket lättare att bli upprörd över dem än över större, strukturella problem.

Självklart handlar det till en del om journalistiskt ansvar (även om den delen minskar). Det finns dagar när jag önskar att det fanns en gräns för vad som fick publiceras, en liten fyraprocentsgräns ungefär som till riksdagen.

Då skulle man få bort de stolliga små nyheterna som egentligen inte berör mer än någon enstaka stackare som överreagerat. Och vem vet, kanske skulle vi få plats över för att diskutera det som är viktigt.

Läs mer. Krönikor
Mer om Alfonsbråket

• ”Alfonsbråket avslöjar vuxenvärldens syn på film”
Det finns numera ingen statlig filmcensur i Sverige. Men frågan är om det privata alternativet är att föredra, skriver Jan Holmberg om debatten om ”Odjuret och Alfons Åberg”.

• Förskola stoppar all filmvisning efter Alfons-kritik
Efter att förskolan visat en film om Alfons Åberg fick ett barn otäcka mardrömmar som inte gick över. Nu stoppas all filmvisning på förskolan den närmsta tiden.