Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Bokrecensioner

Lotta Olssons nya pockettips

Foto: Cato Lein

En oavlåtligt fascinerande roman om en av överlevarna från koncentrationslägren. Majgull Axelsson binder ihop då och nu, det avgrundsdjupa och det vardagliga.

Foto: Majgull Axelsson
”Jag heter inte Miriam”
Brombergs

Den 27 januari är det Förintelsens årliga minnesdag, och trots att pocketupplagan av Majgull Axelssons ”Jag heter inte Miriam” kom redan i somras är den min favorit när jag botaniserar i pockethyllorna.

Förintelsen förblir en absolut nollpunkt för den mänskliga ondskan. Jag menar verkligen inte att förringa några andra historiska folkmord, men koncentrationslägren är fortfarande näst intill ofattbara. Inga andra folkmördare har varit i närheten av den sortens vämjeligt effektiva, genomtänkta massmordmaskineri. Inte ens Stalin, som förmodligen numerärt mördade fler, konstruerade någonsin något liknande.

I småländska Nässjö vaknar Miriam på sin åttiofemårsdag, och berättar plötsligt det hon aldrig sagt förut: hon heter inte Miriam, hon heter egentligen Malika och är rom, inte judinna. I koncentrationslägret hade romer ännu mindre chans att överleva, i Sverige fick romer inte invandra. Malika tog sin chans att överta en död judinnas identitet, kom till Nässjö och byggde upp ett nytt liv.

Majgull Axelsson är en av Sveriges bästa berättare, med en skärpa i blicken som är få förunnad. Det är en av de mest spännande böcker jag har läst på länge, tänker jag och blir genast illa berörd av min egen fascination: så ska det väl inte vara? Det är en fruktansvärd berättelse om sådant som faktiskt har hänt, såna böcker ska man väl inte längta efter att få läsa klart?

Men Majgull Axelssons exakta gestaltning är oväntat befriande. Hon lyckas sätta ord på koncentrationslägrets fasor, och stannar inte där. Det blir inte en berättelse som man kan fjärma sig från, om offer och monster, det är en berättelse om vanliga människor. Och Nässjö är en verklig plats, precis som Auschwitz.

Det är långt emellan dem. Men det finns en tydlig väg, och det är den Majgull Axelsson beskriver.


8 x nya pocketböcker

Foto:

Kate Atkinson
”Liv efter liv”
Övers. Anna Strandberg
Massolit pocket

Engelskt kvinnoliv under framför allt andra världskrigets England, gestaltad genom en enda person, Ursula Todd. Hon föds 1910: hon kunde ha dött vid födseln, eller kort därefter. Hon kunde ha dött i en olycka, blivit mördad av sin man, hon kunde ha dött otaliga gånger. Hon kunde ha blivit hemmafru, yrkeskvinna, fått barn eller inte. Kate Atkinson berättar alla hennes tänkbara liv, som en fascinerande kartläggning av kvinnors olika livsmöjligheter.

Foto:

D H Lawrence
”Lady Chatterleys älskare”
Övers. Ingmar Forsström
Trut publishing

Lady Chatterleys man kommer hem från första världskriget med en krigsskada som gör deras sexualliv omöjligt. I stället träffar hon hans skogvaktare Mellors, som gör henne till En Riktig Kvinna. Klassisk skildring om natur och kultur, om modernitet och ett gammalt, sönderfallande samhälle. Och ett helt underbart, pratsamt och resonerande språk! Men sexskildringarna har åldrats dåligt (fast ger en fascinerande tidsbild).

Foto:

Samantha Ellis
”Mina hjältinnor: eller vad jag har lärt mig av att läsa för mycket”
Övers. Molle Kanmert Sjölander
Månpocket

Väldigt trevlig bok för bokläsare, om vad läsningen gör med en. Även om jag själv fnyser mig igenom: så där tänker jag inte alls när jag läser! Men författaren Samantha Ellis resonerar intressant om böcker hon läst, om hur de påverkat hennes liv och skrivande. En gång skrev hon irriterat en annan version av Dickens ”Oliver Twist” när hon tyckte att han lät flickorna (särskilt Nancy) råka för illa ut. Ja! Så ska man läsa!

Foto:

Wendy Holden
”Överlevarna”
Övers. Kjell Waltman
Massolit pocket

Förintelseskildring om tre kvinnor som var fängslade i koncentrationsläger under krigsslutet när de, osannolikt nog, fick barn. Som överlevde! Det är ingen litterär berättelse, och utgångspunkten är svår: var kvinnorna starkare än alla de som dog, eftersom de klarade sig? Men Wendy Holdens detaljerade saklighet gör den ytterst läsvärd, lite på samma sätt som Claude Lanzmanns film ”Shoah”. Det är genom alla otäcka små vardagsdetaljer som historien blir levande.

Foto:

Anna Todd
”After. När vi möttes”
Övers. Hanna Svensson
Norstedts

Korsning mellan ”Femtio nyanser”-böckerna och ”Twilight”, utförliga sexuella skildringar fast utan vampyrer. Tessa är en obegripligt städad flicka (i långkjolar! kommer hon direkt från 1800-talet?) som träffar en tatuerad, piercad slyngel när hon kommer till college. Sen ägnar han 630 sidor åt att växla mellan våldsam aggression och ömsint kärlek och hon ägnar sig åt att inse att hon måste förlåta honom allt.

Foto:

Lisa Jewell
”Den tredje hustrun”
Övers. Åsa Brolin
Printz

Visserligen fick jag ett fradgande raserianfall på grund av slutet i den här feel goodboken, men den var ändå intressant. Den medelålders Adrian har hunnit till sin tredje fru, och efterlämnat två barnkullar med de tidigare fruarna. Alla är lyckliga på ytan, tills den tredje frun dör. Till en början är det fånigt idylliskt, på slutet blir det otäckt dumt. Men mittemellan är det fullt av iakttagelser om den nya tidens familjeproblem.

Foto:

Karen Joy Fowler
”Vi är alla helt utom oss”
Övers. Sanna Sporrong
Lavender Lit

En ljuvlig roman med ett av årets snyggaste omslag. Och jag tänker inte tala om vad den handlar om (det finns överraskningseffekter), mer än att den är ett minst sagt oväntat familjedrama som utmynnar i intressanta resonemang om vad som är mänskligt och inte, om tillhörighet och utanförskap, och den kusliga dalen av nästan-mänsklighet som alla människor undviker. Vacker, ironisk, svindlande välformulerad och sorgsen.

Foto:

Heather O’Neill
”Vaggvisor för små kriminella”
Övers. Elisabet Fredholm
Etta

Det är något med Babys tonfall som gör den här boken så imponerande: en trots allt ganska sorglös tolvåring är glad när pappa, tjugosexårige Jules, är påtänd, för då ligger han still bredvid henne och är varm. Hon bor i Montreal och växer upp i en karusell av småkriminalitet och droger. En märklig berättelse, som börjar rätt positivt och gradvis blir allt värre. Vem blir Baby när hon växer upp?