Lyckat drama om Strindberg som ung

"August"
SVT 1
Manus: Peter Birro
Regi: Stig Larsson
Fotograf: Rolf Lindström
Kostym: Annika Gaimer

I rollerna: Jonas Karlsson, Jakob Eklund, Linda Zilliacus, Stina Ekblad, Henrik Norlén, Börje Ahlstedt, Per Svensson, Ingela Olsson, Maria ­Salomaa, Johan Wahlström, Mats Flink, Douglas Johansson, Peter Engman, Peter Haber m fl.

Ingmar Bergman sökte sig till den sene Strindberg, drömspelets och livsgåtans diktare. För Peter Birro och Stig Larsson är det en annan horisont som hägrar. I den tv-serie som de skrivit respektive regisserat vänds blickarna mot mitten av sjuttiotalet, det vill säga tiden före genombrottet.

Det visar sig vara ett uppfriskande perspektiv, för även om personen August Strindberg står i centrum, är samhället den naturliga fonden. Det här var Strindbergs hundår. Han skriver "Mäster Olof" och blir refuserad, överväger om han ska bli läkare eller murvel, hoppar av från den liberala blaskan Dagens Nyheter till Kungliga Biblioteket, innan han skriver "Röda rummet" och äntligen blir den berömdhet vi känner.

Så ser de yttre konturerna ut i Birros och Larssons "August". Den förs­ta av de två 90-minutersdelarna börjar med att en ung Strindberg försöker ta livet av sig och slutar med att han möter Siri von Essen och sin blivande svärmor, Stina Ekblads ampra Bettie von Essen. Fin realism i interiörer och exteriörer.

I andra delen lämnar vi honom när framtiden ser som ljusast ut. Fast just detta skildras i en ironisk sluttablå, där August och Siri - Jonas Karlsson och Linda Zilliacus - poserar på Mosebacke, framför en ateljébild av ett växande Stockholm i gryningsljus.

Tittarna vet att bilden ljuger, och vet de inte det kan de kanske hoppas på att Birro och Larsson får göra en fortsättning. För det här är praktfull underhållning. Fast mest av allt har det blivit levande folkbildning av ett slag jag trodde försvann med forna tiders public service.

Den historiska rekonstruktionen med slumbilder från Vita Bergen, avtäckningen av Molins Karl XII-staty i Kungsträdgården, järnvägsinvigningar och skärgårdsdopp är stilsäkert genomförd och kan mäta sig med höjdpunkterna SVT:s annaler. Kostymerna sitter som skräddarsydda, och åt den som till äventyrs fruktar att Augusts borstiga lilla mustasch ska trilla av har jag lugnande besked att ge: den överlever både bordellbesök och Siris heta kyssar.

Samtidigt har den pedagogiska omsorgen en estetisk sida. Det finns en lugn saklighet i dessa närbilder som dröjer vid väsentligheter. Det ligger redan i Birros dialoger. Augusts och de övrigas repliker får klinga ut i frihet, avklarnade och - inte minst befriande - avteatraliserade. Man slipper en massa skräp.

Porträttet handlar om rebellen och sanningssägaren Strindberg. En allvarligare August än Jonas Karlssons stenansikte har aldrig skådats, i varje fall inte efter Strindbergs död. Rena Buster Keaton.

Men det är ett äventyr att följa Karlsson i kampen mellan uppriktighet och anpassning. Skådespelarna bjuder över huvud taget på fest. Man behöver inte längre undra vad Strindberg såg i Siri - svaret heter Linda Zilliacus. Som hennes man Carl Gustaf Wrangel uppträder en bedövande trovärdig Henrik Norlén.

Konstnärsvännerna på Röda Rummet liknar verkligen ett gäng: Jakob Eklunds Olle Montanus och Peter Engmans Renhjelm, Mats Flinks Ygberg, Johan Wahlströms Doktor Borg och Douglas Johanssons Sellén.

Börje Ahlstedt är inte bara Strindbergs far, han är till och med bättre än på länge. Iwar Wiklanders överbibliotekarie roar med sin lejonman och Peter Habers chefredaktör med Dagens Nyheters åsiktsneutrala liberalism.
Följ med när rebellen Strindberg återuppstår från de döda. Landets svensklärare borde bli lyckliga!

Del 1 annandag jul 21.00
del 2 27 december 21.00

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut