Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kultur & Nöje

”Man ska skratta så man får ont i magen och tänka så man får ont i hjärnan”

Kakan Hermansson om sin programledarkollega Soran Ismail: ”Han är en av få män som genom det förtryck han själv utsätts för förstår förtrycket av kvinnor. Han tar både i sin person och i offentligheten ganska mycket ansvar och är en bra förebild för killar.”
Kakan Hermansson om sin programledarkollega Soran Ismail: ”Han är en av få män som genom det förtryck han själv utsätts för förstår förtrycket av kvinnor. Han tar både i sin person och i offentligheten ganska mycket ansvar och är en bra förebild för killar.” Foto: Eva Tedesjö

Soran Ismail vill bara ta en öl och koppla av. Men ständigt kommer SD-väljare fram och snackar. Med bitsk kvickhet och vass argumentation har komikern blivit en symbol för en ung antirasistisk kamp, inte minst efter den beryktade ”järnrörsskandalen”. 26-åringen ser humorn som en öppning, en chans att påverka. Oftast övertygar han sina meningsmotståndare.

»Det kom fram tre män till mig på McDonald’s och trodde att jag var Babben Larsson. Så dom bara: ’Du är Babben!’ Och jag bara: ’Nej, det är jag inte.’ Och dom bara: ’Jo! Det är du. Och det här är inte ditt land. Du är inte svensk.’ Och jag fattar att Babben är från Gotland. Men när drog vi gränsen där?”

Ur Soran Ismails stand-up-föreställning

Klockan är 05.50 och jag står utanför Soran Ismails port i Hornstull på Södermalm i Stockholm. Det är kolmörkt och nio minusgrader. Sopbilen är det enda som hörs. Jag försöker skriva i reporterblocket men bläcket i pennan har frusit sig stelt.

Några dagar tidigare, på telefon, berättade Soran att han är ledig just nu.

– Vi ska inte ut igen förrän i februari. Det är paus i turnén.

Skönt med ledigt, sa jag. Då kanske du har tid att ses. Javisst, sa Soran, tisdag blir bra.

– Taxin hämtar 05.55. Då åker jag till Radiohuset och sänder ”Morgonpasset” i några timmar. Klockan elva ska jag provspela för en roll, och klockan 13 spelar vi in en podcast. Du kan vara med hela dagen.

En ledig dag med Soran Ismail. Här kommer han, i halsduk och tunn jacka. I taxin nojar han över provspelningen.

– Jag tror inte att det är en så bra tv-serie. Karaktären jag ska spela heter Dragan och är typ bodybuilder. Jag vägrar att bryta. Men de kanske kan skriva om rollen.

Varför ska du provspela om du inte gillar rollen?

– Jag vet inte. Jag vill utmana mig själv. Jag är egentligen blyg och osäker, säger han medan taxin svänger ner mot Skeppsbron.

Jag har hört Soran beskriva sig så förr. Blyg och osäker. Det är bara så svårt att se det utifrån.

Som 20-åring debuterade han i TV4:s ”Parlamentet” med över en miljon tittare, i samma Dressmannkostym som han bar på skolavslutningen i nian. I dag är han 26 år och tycks ha Sverige i sin hand. Biljetterna till hans show försvinner i ett nafs. Han sommarpratar med humor och allvar och hyllas av nästan alla. Argumenterar med aggressiva Sverigedemokrater utan att förlora fattningen.

Med över 163 000 följare på mikrobloggen Twitter är Soran Ismail populärare än Mark Levengood, Timbuktu och Annika Lantz. I sociala medier skriver han passionerat och kompromisslöst om sina favoritämnen: Liverpool FC, alkohol, Gudrun Schyman, journalisters tafatthet i att granska SD och värdet av en mänsklig flykting­politik.

”Varje gång Aftonbladet skriver om en Ganna 88 år, Haddile 2 år eller någon däremellan så hör jag inget annat än att de ska stanna. De har blivit människor för oss. Och vi är medmänskliga. Men bakom varje siffra döljer sig ett livsöde värre än vi kan ana.”

Soran Ismail på Twitter, november 2013

Soran Ismail föddes i Iran, mitt under sina kurdiska föräldrars flykt undan Saddam Husseins terrorstyre i Irak. I Syrien fängslades den lilla familjen. Spädbarnet Soran låstes in med sin mamma. Pappan sattes i en annan cell. På nätterna hörde Sorans mamma skrik från fångar som torterades, skräckslagen att det skulle vara hennes egen man som skrek.

I dag jobbar Sorans mamma som farmaceut. Pappa är handläggare på Migrationsverket. Att veta det ger en extra dimension åt Sorans allra första skämt på en stand up-scen. Han var 18 år och så nervös att han ville spy.

Några dagar tidigare hade DN avslöjat att Migrationsverkets handläggare firat en avvisning av en kvinna och hennes tre barn med tårta. Den tonårige Soran greppade micken:

– Jag tänkte testa det här med stand-up, innan dom på Migrationsverket blir sugna på tårta igen.

Publiken skrattade. Sorans panik blev till glädje. Han hade hittat sin drog.

Nu, åtta år senare, fyller Soran Ismail och komikerkollegan Magnus Betnér teatrar och konserthus med sin show ”En skam för Sverige”. Den femte februari ger sig duon ut igen. Målet är att få folk att skratta – men inte enbart.

– Man ska skratta så man får ont i magen och tänka så man får ont i hjärnan, säger Soran.

Han berättar om en reaktion han fick från en komikerkollega efter en stand-up-kväll, där han delat scen med en annan underhållare:

”Han var ha-ha-ha. Du var ha-ha-hm.”

– Dubbelt så många ha som hm. Det är lagom, säger Soran nöjt.

Strävan efter ”hm” går som en röd tråd genom Sorans arbete. Med pedagogisk tydlighet beskriver han hur fördomar kan fungera. Som när han berättar om sin tid telefonförsäljare av underkläder, hur han sålde mångdubbelt fler när han kal-lade sig ”Johan” i stället för Soran.

Eller om när han var femton år och gick med sina kurdiska kusiner till en fest. Festen hölls hos Per, en kompis som hade föräldrafritt. Soran och kusinerna hade varit där förr. De var inbjudna. Ändå vädjade deras vän Per:

– Välkomna grabbar. Men försök att inte sno något.

Soran blev chockad och arg. Såg de ut som tjuvar? Antagligen gjorde de precis det: som Per tänkte sig att tjuvar såg ut. Soran och kusinerna hade aldrig stulit tidigare, och gjorde det inte efteråt. Men nu jävlar.

I sitt sommarprogram sa Soran:

– Jag vill passa på att be om ursäkt till Per, och kanske ännu hellre till Arne, Pers far. Det saknas numera en sten i er stensamling.

Ha-ha-hm.

Det där hm:et kan också stå för Soran Ismails politiska ambitioner. I Italien startade komikern Beppe Grillo ett eget parti och samlade massor av röster. Några sådana planer har inte Soran.

– Vi är ju redan som en rullande ledarsida, jag och Magnus. Fast jag tror att vi påverkar mer än ledarsidor. Över hundratusen människor kommer att ha sett oss live när turnén slutar i höst.

Varför tror du att ni påverkar mer än ledarsidor?

– Stand-up och humor är ett utmärkt medel för att få folk att tänka till och ifrågasätta. När du skrattar så har du garden nere. En bra komiker kan få publiken att skratta åt sina fördomar, se hur löjliga de är. En dålig komiker förstärker fördomar i stället, som att skämta om att kvinnor inte kan spela fotboll eller att invandrare kör taxi.

Tycker ni lika på den där ledarsidan, du och Betnér?

– Vi skiljer oss nog lite hur pass liberala vi är. Han kallar sig liberal och det vet jag inte om jag gör. Han vill göra prostitution laglig och så.

Det vill inte du?

– Jag är kluven.

Du häcklar ofta inkompetenta politiker. Vilka politiker gillar du?

– De som står för något. De som kan något. Birgitta Ohlsson är bra. Fredrik Malm. Och så jämställdhetsministern, vad heter hon? Maria Arnholm.

Det var tre FP-politiker.

– Jag märkte att det blev så. Jag gillar Gustav Fridolin också. Och Gudrun Schyman. Det är en tuff jävla politiker! Det finns inget område där det inte behövs mer feminism.

”Kurdistan – solidaritet! Saddam – fascist, mördare!”

Soran Ismail, 2 år, från familjens inspelning.

Klockan är 06.10 när taxin stannar vid Radiohuset på Gärdet. I en annan taxi anländer Sorans programledarkollega Kakan Hermansson, insvept i en leopardfuskpäls. Soran och Kakan kramas.

– Jag blir bättre behandlad i den här pälsen. Taxichaufförer öppnar dörrar för mig, säger Kakan.

– Sånt händer inte mig. Alla vet att det är jag som öppnar dörren, säger Soran och håller upp studiodörren för Kakan.

I studion berättar Kakan att hon blivit illa bemött av vården på grund av sin sexualitet. Hon svär över samhällets homofobi. Soran ler.

– Du funderar inte på att sluta lebba då? Bli normal?

Kakan fnyser.

– Jag vill ju inte leva med någon utvecklingsstörd.

Producenten på Sveriges Radios P3-program ”Morgonpasset” är en smula nervös. Det är valår och de anställda har fått direktiv: Var extra noga med att inte ta partipolitisk ställning i etern. Inte för något parti, inte mot något parti.

Soran Ismail har byggt en stor del av sin karriär på att driva med Sverigedemokraterna.

– Man får kalla SD för ett främlingsfientligt parti i radio. Granskningsnämnden har slagit fast att det inte är osakligt, säger han.

Som barn gick han med sina föräldrar i pro-kurdiska demonstrationståg. Det var hungerstrejker, plakat, slagord. Soran Ismail har varit en politisk person i hela sitt liv, och tänker inte sluta nu.

”Morgonpasset” är inget politiskt program, säger producenten bestämt när jag frågar. Två meter bort i studion är hennes programledare Kakan och Soran djupt inne i en politisk diskussion.

– Jag ska till Turkiet på semester med mina bästa kompisar, säger Kakan.

– Åk dit och stötta diktaturen bara! ropar Soran.

– Vadå, du åker ju till USA!

– Jämför du USA med Turkiet?

– Jag skulle till och med säga att USA är värre.

– Är du så ignorant, Kakan, då går det inte att prata med dig om det här.

Turkietsnacket går inte ut i radio. När sändningen inleds pratar Kakan och Soran med sin programledarkollega Martina Thun om Idrottsgalan, jakt och var Sveriges sämsta kebab finns (i Småland, enligt Soran). Samtalen är kvicka, radioproffsiga och rätt snälla.

Så fort det spelas en låt och rösterna inte längre går ut i etern växlar Kakan och Soran tillbaka till politiken. Även ett ämne som Zlatan Ibrahimovic blir politik.

– Zlatan är verkligen en bild av vårt äckliga nyliberala samhälle, säger Kakan, när låten ”Stay the Night” med Zedd och Hayley Williams drar igång.

– Jag vet inte om jag håller med, säger Soran.

– Jag menar inte just Zlatan, utan bilden och intresset av Zlatan: ”Kolla alla kan lyckas!” Det finns någon sån förljugen ”American Dream”-grej över det.

Soran berättar att han ”började grina” på grund av Zlatan när han såg Sverige-Portugal.

– Alla tider behöver få känna: här är vår ledare. Och när ingen tycks vara visionär i politiken längre, då blir det liksom han. Även fast det är sport och på låtsas och oviktigt.

– Jag tycker inte att sport är oviktigt, invänder Kakan som älskar Manchester Uniteds hårda back Nemanja Vidic.

– Nämen du vet, vi var 50 000 svenskar på läktarna. Och när speakern ropade Zlatans namn … Det spelade ingen roll om det var en 75-årig gubbe eller en nioårig tjej. Alla jublade. Här, Zlatan, får du vårt hopp, här får du våra drömmar, säger Soran.

Men om det inte finns visionära politiker och folk vänder sig till Zlatan – vilken är Zlatans vision?

– Han har ju ingen vision. Men i brist på andra ledare att följa så blir det han. För många representerar han bara: han hade det tufft i uppväxten, han förstår oss, säger Soran.

Kakan, vad menar du med att Zlatan är symbol för nyliberalism?

– Att det värsta nyliberalismen vet är offer. Det ska alltid finnas en möjlighet: ”titta på Zlatan! Han hade inga förutsättningar för att bli något – men han blev det! Vi kan alla bli det!” Nä, vi kan faktiskt inte alla bli det.

Låten tonar ut. Den tredje programledaren i ”Morgonpasset”, Martina Thun, avbryter den politiska diskussionen:

– Jaha, då får vi göra program då!

Så pratar Martina, Kakan och Soran om Jerringpriset ett tag, om golfaren Henrik Stenson som vann. Det är P3-jargong. Är golf verkligen en sport?

Vid en paus smiter Soran och Kakan ut och köper frukostmacka. När de ska betala frågar Kakan:

– Tjänar du mycket på turnén?

– Ja, svarar Soran och betalar sin macka.

– Titta, du bryr dig inte ens om att ta kvitto!

– Så bra går det nu.

– Åh fy fan. Du bor i bostadsrätt också!

– Men jag har fyra miljoner i skulder.

– Så stora skulder kan jag inte ens ha. Men så är jag också socialist, säger Kakan och ler stort.

”Nästan alla av oss har varit på ett kalas där man inte riktigt känner sig välkommen. Stundtals har man riktigt trevligt - tills någon påpekar att man har konstiga skor. Förtrollningen bryts. Man känner sig oönskad. Lite så ser jag på Sverige. Och många gånger har jag fått höra att jag har konstiga skor.”

Soran Ismail i ”Sommar”

När jag skriver den här texten så står radion på. Det är direktsändning från riksdagens partiledardebatt. SD:s partisekreterare Björn Söder vikarierar för Jimmie Åkesson. Söder ställer äldre svenskars behov mot papperslösas rätt till vård och säger:

– Det är svenskarnas land.

Formuleringen leder tankarna till det meningsutbyte som Soran Ismail en sen festnatt 2010 hade med Björn Söders gamle kompis, dåvarande SD-höjdaren Erik Almqvist. Samtalet filmades av SD:s nuvarande riksdagsledamot Kent Ekeroth, en film som senare skulle avslöjas av Expressen och leda till SD:s största kris som riksdags- parti.

I filmen hörs Soran Ismail säga att han ”älskar Sverige som få andra”. Men Erik Almqvist vill inte höra på det örat. Soran är inte svensk, menar SD-politikern.

– Du är svenskfientlig, säger Erik Almqvist.

Men Soran, uppväxt i Knivsta, framhärdar. Sverige är också mitt land, säger han. Det gör Almqvist förbannad:

– Nej, det är inte ditt land, det är mitt land.

Resonemanget om svenskhet kom lite i skymundan i det som snabbt döptes till järnrörsskandalen. Fokus hamnade på metallrör och på de grova ord som Erik Almqvist använde: blatte-lover, hora och babbe.

I Soran Ismails sommarprat från 2012 – innan skandalen briserade – berättar han om hur han brottats med sitt förhållande till Sverige. Om hur rektorn på hans högstadieskola förbjöd sjungande av nationalsången på skolavslutningen för att ”det kan uppfattas som rasistiskt”. Den tonårige Soran blev förvirrad. Han hade sjungit och gillat ”Du gamla, du fria”.

Samtidigt värvade nazister bland Sorans kompisar i Knivsta. På fester sjöngs nationalsången ofta argt och aggressivt, av killar som gärna följde upp skrålandet med att klaga på invandrare.

I dag blir Soran arg när han tänker på hur rektorn och rasister fick honom att ”ifrågasätta något fint”. När rasisterna viftade med flaggan och skrek ”Sverige åt svenskarna!” så tänkte Soran: Fuck Sverige! Sen insåg han: Jag är också svensk. Nationalsången och den svenska flaggan är även mina symboler.

– Jag håller med: Sverige åt svenskarna! Åt alla svenska medborgare – oavsett vem du är, säger Soran i Sommar.

I dag känner han sorg och ilska när han tänker på SD-skandalen. Ilskan riktas mot den svenska journalistkåren, som han tycker är undfallande mot SD.

– Det är ingen slump att det är BBC som gjort den bästa intervjun med Jimmie Åkesson, där reportern verkligen konfronterar honom med hans partivänners rasism. Vi har inte den kulturen i Sverige. SD kommer lindrigt undan.

Järnrörsskandalen har för evigt länkat samman Soran Ismail med SD. Men relationen började tidigare. Det var ingen slump att de tre SD-topparna gick fram till just Soran när han stod och köpte kycklingnuggets den där natten. De kände igen honom. De hade retat sig på hans flitigt spridda Youtube-klipp där han skojar med SD.

Relationen till SD lever än.

När jag, efter sju timmars punktmarkering, ska ta avsked av Soran Ismail så plingar det till i hans mobil. Sms:et är från Jimmie Åkessons utåtriktade stabschef Linus Bylund, som föreslår att Soran och han ska festa ihop.

Linus Bylund och Soran Ismail har setts sammanlagt ett tjugotal gånger. Senast skulle de ha ätit middag hemma hos SD-riksdagsmannen Richard Jomshof. Soran hade tagit med sprit, men blev tvungen att sticka tidigt.

Gillar du Linus Bylund?

Soran blir tyst några sekunder. Sen säger han att det är tudelat.

– Jag tycker verkligen inte om hans åsikter. Men jag ogillar honom inte. Vi kan ses och ha en trevlig lunch.

Han förstår folk som säger upp bekantskapen med SD:are, säger han. Men hans egen strategi är att tala med SD-folket. Principen: Hata åsikterna, inte människorna.

Soran berättar att människor ofta söker upp honom och vill berätta att de tänker rösta på SD. Det händer i nästan varje ort där han visar sig ute.

– Alla utom två har ändrat åsikt.

Är det sant?

– Faktiskt. Intresset för SD handlar i grunden sällan om invandring. Det handlar om ekonomi, om oro, om att de kanske är tjugo och just har gått ut gymnasiet och inte får några jobb.

Till SD-väljare på pubar i Falun, Borås och Växjö upprepar Soran Ismail sitt budskap: Vi är alla med i samma lag. Att måla ut vissa grupper som hotfulla och djupt annorlunda får farliga konsekvenser för ett samhälle.

– Nästan alltid håller de med.

Soran Ismail

Ålder: 26 år

Född: Den 3 december 1987, under föräldrarnas flykt från irakiska Kurdistan.

Uppväxt: Familjen hamnade så småningom i Knivsta utanför Uppsala.

Bor: På Södermalm i Stockholm

Familj: Flickvännen Caroline Tegebo.

Yrke: Komiker.

Övrigt: Gillas av 70 337 personer på Facebook. Har 163 313 följare på Twitter.

Ofrivilligt inblandad i järnrörsskandalen 2010

Juni 2010 En sen sommarnatt hamnar de tre sverigedemokratiska politikerna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling i en hätsk diskussion med Soran Ismail och flera andra personer på Kungsgatan i Stockholm.

September 2010 Soran Ismail lägger upp ett Youtubeklipp om kvällen och refererar till vad som hänt.

November 2012 Tidningen Expressen avslöjar detaljer kring natten, med hjälp av en videofilm inspelad av Kent Ekeroth. Erik Almqvist ifrågasätter Ismails svenskhet och använder skällsord som "babbe", "hora" och "blatte lover". SD-männen beväpnar sig därefter med metallrör. De har senare lämnat vissa uppdrag inom partiet.

Stor på twitter

De mest inflytelserika svenska twittrarna:

1. Jonas Gardell (227 942 följare)

2. Soran Ismail (164 055)

3. Mark Levengood (158 246)

4. Fredrik Wikingsson (171 020)

5. Alex Schulman (178 374)

6. Carl Bildt (257 243)

7. Gina Dirawi (113 326)

8. Timbuktu (163 018)

9. Magnus Betnér (155 296)

10. Niklas Svensson (37 792)

Källa: Medie­Akademins Twitterbarometer 2013, som vägt samman aspekter som följare och antal retweets. Uppgiften om antal följare är inhämtad den 26 januari 2014.