Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Måns Zelmerlöw inför Eurovision song contest

01:58. Snart tävlar Måns Zelmerlöw i Eurovision song contest i Wien.

När Måns Zelmerlöw uppträder i semifinalen på torsdag är han redan en av årets stora stjärnor i Eurovision.

Eurovision song contest handlar inte bara om att sjunga. Det handlar­ också om pr och skandal­hantering. Kulturmagasinets Hanna Fahl och Anette Nantell följde med Måns Zelmerlöw på promotionturné och pratade homofobi, strategi och svärta med den svenske schlagerhjälten.

•••

Den första som tar upp homofobianklagelserna är Jens Geerts, som kommer från Belgien och jobbar för digital-tv-kanalen Out TV. Och han ber nästan om ursäkt först.

– Jag vet att det är överspelat, men jag måste ändå fråga...

Solen bränner på terrassen i Amsterdam där Måns Zelmerlöw ger intervjuer. Han ser nästan lättad ut, tittar allvarligt på reportern, och svarar.

Sex timmar tidigare sitter Måns Zelmerlöw i en soffa i en lobby i ett hotell i Amsterdam och spanar ut över sina konkurrenter.

– Är Azerbajdzjan här? Oj, Australien är här! Men inte Estland?

Det är lördag morgon. I receptionen checkar grupp efter grupp in; just nu står Serbiens artist Bojana Stamenov och dividerar yvigt med hotellpersonalen i stor rosa turban. Klockan är bara strax efter nio, men den första intervjuförfrågan har redan kommit – en vänlig man från sajten ESCKAZ som vill ha tio minuter.

– Absolut, Måns måste bara få sitt rum först. Kan vi säga efter frukost?

Det är Ronny Larsson som håller i schemat. Han är till vardags redaktör på tidningen QX, men är inkallad som turné-ledare under resan till Amsterdam. Det finns skäl till att just han fått uppdraget. Måns Zelmerlöw ska uppträda på det årliga fan-eventet Eurovision in concert, och Ronny Larsson har bevakat Eurovision och Melodifestivalen i många år och kan scenen. Dessutom har QX hbtq-inriktning, och den specialkunskapen kan behövas. Homofobiskandalen ska hanteras.

I mars 2014 gästade Måns Zelmerlöw tv-programmet ”Pluras kök”. Artisten Miriam Bryant var också där, och det var i ett samtal mellan dem som ordet ”avvikelse” nämndes. ”Du menar att homosexualitet är en avvikelse?” frågade -Miriam Bryant. Måns Zelmerlöw svarade: ”Ja, det menar jag. Jag -menar inte att det är något fel över huvud taget. Men det -naturliga är ju att det är en man och kvinna som gör barn ihop. Och därmed får hela arten att fortplantas.”

Det blev rubriker. Ordföranden för RFSL riktade stark kritik. Måns Zelmerlöw pudlade i Aftonbladet: ”Jag tycker att all form av kärlek är lika mycket värd. Däremot använder jag ett väldigt klumpigt ord som avvikelse där jag i stället borde sagt att det är mindre vanligt”, sade han till tidningen.

Efter ett tag blåste stormen över. Måns Zelmerlöw programledde Gaygalan i januari i år, för andra året i rad. Under hans segertåg i Melodifestivalen var det knappt någon som tog upp ”Pluras kök”-skandalen. Det hela verkade förlåtet och glömt.

Tills internationella medier snappade upp saken, vill säga. I mitten av mars spreds den årsgamla historien återigen som en löpeld – via Twitter och i schlagerbloggar, tills det nådde dagspressen. Brittiska The Independent: ”Sverige har valt en sångare som har fällt homofoba kommentarer som representant i Eurovision.”

Måns Zelmerlöw gäspar. Hans schema är hårt. Den senaste veckan har han flugit Stockholm–London–Stockholm–Helsingfors–Amsterdam. Morgonen efter ska han till Göteborg för ett företagsgig för Axfood. Han suckar medan vi hämtar kaffe i en automat.

– Det bokades före Melodifestivalen. Så det är ju toppen.

Bra värde för Axfood på den bokningen?

– Haha, de är nog supernöjda...

Förutom redan bokade gig spelar han in ett nytt album, finslipar numret inför Eurovision, och gör promotionresor runt om i Europa.

– När jag tittar i schemat får jag lite klaustrofobi. Jag känner mig instängd. Men samtidigt vill jag absolut inte säga nej till saker nu, utan bara flyga med.

För tv-tittarna hemma i soffan är Eurovision song contest tre kvällar lång – om man bryr sig om att se de två semifinalerna, vill säga. För fans och medier på plats är det ett nästan två veckor långt evenemang med dagliga repetitioner, fester och presskonferenser. Och för artisterna och de riktigt hängivna schlagerentusiasterna börjar det långt tidigare. Konserter och inför-arrangemang hålls årligen på flera platser runt om i Europa. De svenska artisterna brukar inte bry sig om att besöka dem, men Måns Zelmerlöw vill träffa schlagerpressen redan nu. Han vill ta alla frågor om homofobi-skandalen i förväg.

Det är en svårnavigerad pr-cirkus. Kvällen innan i Finland, där Måns Zelmerlöw var gäst i finska ”Idol”, fick han frågan om vad han tycker om Finlands bidrag – punkbandet Pertti Kurikan Nimipäivät.

– Det är löpsedlar i Finland i dag om att jag inte gillar den finska låten. Det finns uppenbarligen många klavertramp man kan göra – samtidigt som det nog inte är så dumt att sticka ut hakan lite... Det här är en helt ny värld.

Eurovision är världens största nöjes-tv-program, men det har samtidigt viss kitschfaktor. Hur har du tänkt kring det?

– Du blir inte automatiskt en superstjärna av att göra Eurovision. Det kan gå åt båda hållen. Men några har ju lyckats. Loreen till exempel, -efter hennes seger kändes det som om hon var på väg mot något riktigt stort. Och bara att få göra intervjuer på engelska... Det är svinkul. Man känner sig som en riktig artist, haha! Man känner sig så fruktansvärt mycket coolare än någonsin tidigare.

Är det en barndomsgrej, du har suttit hemma och låtsats?

– Ja, precis! Man har suttit där på rummet och bara: ”Yeah, I’m a star.” Jag har alltid drömt om att få komma utanför Sveriges gränser och uppträda – nu är jag där. Eller åtminstone en bra bit på vägen. Det är en så jävla härlig känsla.

På terrassen i Amsterdam har artisterna parkerat sig vid var sitt bord för att möta den församlade pressen. Kön till det svenska bordet är lång, intervjuerna är korta. Måns Zelmerlöw hinner med över trettio stycken på ett par timmar – från stora nederländska och europeiska tidningar till små bloggar och fan-sajter.


Foto: Anette Nantell

Aofie Geraghty och Nick van Lith skriver för sajten Escxtra. Efter deras intervju med Måns Zelmerlöw springer jag efter dem och frågar hur de tyckte att det gick.

– Åh, han var så trevlig! Ibland känns det som om artisterna svarar på rutin, men så blev det aldrig här, säger de nästan i munnen på varandra.

De riktigt inbitna schlagerfansen är ganska få, jämfört med de hundratals miljoner som tittar på Eurovision song contest i tv. Men Aofie -Geraghty tror att fansen påverkar mer än man kan tro. Schlagernördarna är de första att börja satsa pengar på sina favoriter, vilket påverkar spelbolagens odds. Lägst odds betyder förhandsfavorit. Medierna som skriver om Eurovision song contest snappar upp förhandssnacket...

– ...och sedan sitter tv-kommentatorerna i de olika länderna och påannonserar Måns Zelmerlöw som ”vinnartippad”. Det är klart att det påverkar tittarna, säger Aofie Geraghty.


Hur viktigt är det för artisterna att delta i den här typen av evenemang?

– Det bra för artisterna att vänja sig långsamt vid Eurovision. Det kan vara lite av en kulturchock, säger Nick van Lith.

Han har rätt, Eurovision kan verkligen vara en kulturchock. Här är artisterna superstjärnor, dyrkade och hyllade. Fansen suger i sig varje liten smakportion de kan få. Presskonferenserna under Eurovision är bisarra – hundratals medier, fans och bloggare i en surrealistisk kombination av språkförbistringar och bedjande uppmaningar att ”sjunga något”, frågor om favoritfärg, fem minuters utläggningar om hur vacker artisten är – och då och då en kritisk fråga från någon som grävt djupare i artisternas bakgrund.

Här i Amsterdam är intervjuerna ganska rimliga, i jämförelse. Och snälla. Nick och Aofie ställde inga frågor om homofobiskandalen. Men de känner till den väl.

– O ja. Alla Eurovisionfans har koll på det, säger Nick van Lith.

Det stämmer. Alla jag frågar har imponerande detaljkunskap, har läst alla artiklar, sett alla dementier. Men det dröjer innan Jens Geerts från Out TV tar upp frågan, ursäktande. Hur var det egentligen med din homofobi? Måns Zelmerlöw svarar.

– Orden jag letade efter var ”mindre vanligt”, men i stället använde jag ett ord som har negativa associationer. Jag ångrar det och har försökt visa tydligt var jag egentligen står. Tidigare i år var jag värd för den svenska Gaygalan, och...

Jens Geerts nickar medan han lyssnar, och avslutar intervjun med att säga att han ska rösta på Måns. Stämningen är god.

Senare på eftermiddagen frågar jag Måns Zelmerlöw hur han upplevde intervjuerna.

– Jag har väntat på att frågan om homofobi skulle komma. Det var elefanten i rummet. Jag var glad när den kom, att jag fick prata om det en gång åtminstone. Det är en rätt liten värld bland journalisterna som är här, de läser varandras grejer. Så nu får jag ut det i det här sammanhanget också. Och kan förhoppningsvis få slut på diskussionen, säger Måns Zelmerlöw.

Jag får känslan av att du njuter lite av strategibiten av Eurovision. Att se pusslet, att lägga det på ett smart sätt.

– Jo, det gör jag nog. Jag tycker det är kul, hela varumärkestänket, hur man ska positionera sig i tävlingen. Men jag har också svårt för det. Jag vill att alla ska tycka om mig. Vilket inte är helt lätt.

Upplever du att det är ett problem att du vill bli älskad av alla?

– Nej, det medför ju att alla intervjusituationer blir extremt trevliga, det är glatt och uppåt. Men det är klart att jag ibland hade velat vara en svår artist, försöka vara lite cool, inte gå fram till fans och ta en bild det första jag gör. Men det kommer inte att hända, jag mår inte bra av det. Jag kommer att fortsätta att vara en väldigt trevlig artist.

Just det där ordet, ”trevlig”...

– Ja, det är så hemskt! ”Trevlig”, ”hygglig.” Haha, det är... inte ett sexigt ord. Senast i dag satt jag och tänkte på om det finns någon stor internationell artist som har tagit sig fram genom att vara hygglig. Jag kom inte på någon.

Varför är det så svårt att omfamna sin hygglighet? Är det motsatsen till coolhet?

– Ja, jag tror det. Förra året hade jag en tanke om att jag skulle vara lite coolare och mindre privat i intervjuer, men då gick jag alltid därifrån och var lite besviken på mig själv för att jag inte hade gett så mycket som jag visste att journalisten ville ha. Jag vill vara tillmötesgående. Det gör lite ont i mig när jag inte är det.

Men du har ju din farliga sida också. ”Sexmissbrukaren Måns.”

– Haha! Ja, faktiskt! Jag är ju inte sexmissbrukare. Men jag har märkt att sedan det skrevs om mig, så har jag blivit lite mer attraktiv, lite mer spännande i folks ögon.

I tjejers ögon?

– Ja. Men även i killars.

Det har gett dig en svärta?

– Liiite svärta har jag fått. Det har grumlat mitt Allsångs-leende! På ett bra sätt, tror jag, vi behöver nog alla lite svärta.

På kvällen är det dags för den stora konserten. Alla de närvarande 23 artisterna kör sina låtar, Måns Zelmerlöw är näst sist. Vi står på en balkong och tittar, och nere på golvet är det trångt, omöjligt att ta sig till baren. Det blir allsång direkt när ”Heroes” drar i gång, ett gäng viftar med svenska flaggor framför scenen.

Jag möter Måns Zelmerlöw backstage efteråt. Han är nöjd.

– Det var mäktigt när folk sjöng med i första refrängen! Ska vi gå ut igen? Jag vill kolla på Bobbysocks.

Bobbysocks, den svensknorska duon bestående av Elisabeth Andreasson och Hanne Krogh som vann Eurovision song contest för Norge 1985, är specialinbjudna för att avsluta showen. Bettan har lila paljettcatsuit.

– Varför kör de inte dansen? frågar Måns Zelmerlöw missnöjt.

Bettan ställer upp ena paljettklädda benet på monitorn. La det swinge la det rock’n’roll, sjunger lokalen, det är svettigt.

Jag frågar Måns Zelmerlöw hur han tänkt kring credd och folklighet i sin karriär. Å ena sidan verkar han helt obrydd, omfamnar Eurovision helhjärtat, programledde ”Allsång på Skansen” med glad entusiasm. Å andra sidan släppte han förra året det lågmälda albumet ”Barcelona sessions”; ett tydligt försök att ta ett steg bort från den glättiga folkfavoriten.

– Haha. Ja, du. När jag gick in i ”Idol” ville jag vara creddig. Efter ”Idol” insåg jag att jag aldrig kommer att bli det. För mig är creddig någon som står och sjunger innerligt på scenen, skriver sina låtar själv, har ett helt annat djup. Jag förstod rätt snabbt att jag inte kommer att kunna vara den personen.

– Men jag har fortfarande kvar drömmen. Jag tycker fortfarande att förra plattan är det absolut bästa jag har släppt. Men den gick ju tämligen obemärkt förbi...

Du har en uppenbar talang för att vara en entertainer, det verkar komma naturligt för dig.

– Ja, det är den sidan jag behärskar bäst, men det är väl alltid så. Man vill vara det man inte är. Men efter ”Barcelona sessions” insåg jag att fan vad jag saknar entertainerdelen. Det tog ett tag innan jag fattade att ”Heroes” kanske kunde vara det perfekta mellantinget, där jag både har ett starkt budskap, och en explosiv del där jag får leva ut och ge all energi jag kan ge.

– Jag kör bara ”Heroes”, va?

Det är efter midnatt och vi sitter i ett litet rum på källar-våningen i Vondel CS i Amsterdam – Måns Zelmerlöw, vi journalister, turnéledaren, och ett par av klubbarrangörerna. Det är officiell efterfest till konserten här, och ovanför oss är det fullt ös på tre dansgolv. Vi dricker vin. Vi stirrar oförstående på Måns Zelmerlöw. Tusen européer har just dansat loss till Janet Leons icke-hit ”Heartstrings” som blev utslagen i deltävling 3 i Melodifestivalen 2013 – självklart vill de även höra Måns Zelmerlöws ”Hope and glory” och ”Cara mia”. Självklart.

– Okej, okej. Jag kör alla tre.


Foto: Anette Nantell

Att korsa dansgolvet för att komma fram till den pyttelilla scenen är en kamp, det är trångt och alla vill prata med Måns Zelmerlöw. Han greppar mikrofonen och kör sina låtar, låter dansgolvet sjunga refrängerna. På vägen tillbaka drar och sliter folk i honom: ”A selfie? Please, a selfie?” Måns Zelmerlöw poserar för en handfull bilder, proffsigt leende på allihop. En tjej har synbara tårar i ögonen när hon fått sin bild. Händer sträcks fram och rycker i hans tröja. Han är en superstjärna här.

Någon vecka senare ska Måns Zelmerlöw besöka ytterligare ett inför-Eurovision-evenemang, den här gången i London, där han till allas förtjusning tar plats bakom baren och blandar drinkar tillsammans med förra årets segrare Conchita Wurst. I USA får man också nys om den svenske schlagersångaren. Buzzfeed publicerar en störtflod av bilder på Måns Zelmerlöw och kallar honom ”So handsome it hurts”, så stilig att det gör ont.

Homofobiskandalen verkar vara bortblåst. Men dagarna innan det är dags för Måns Zelmerlöw och den svenska delegationen att resa till Eurovision gör han en intervju med Metro, där han får frågan om han skulle kunna dejta en kille.

– Ja, om jag får feeling, absolut. Det skulle jag kunna göra. Men som sagt, då ska jag få feeling också, svarar Måns Zelmerlöw.

Europeiska schlagermedier äter upp citatet som om det vore en liten bakelse de fått i present. Sajten Wiwibloggs är en av de som skriver om saken: Måns har ”släppt en bomb som gjort många fans väldigt glada”. Men alla är inte glada. I kommentarsfältet påpekar vissa att det låter påklistrat. ”Jag anar poängfiske”, skriver någon. ”Hans pr-personer borde sluta vara så desperata”, tycker en annan.

Exakt en vecka innan Måns Zelmerlöw ska sjunga ”Heroes” i semifinalen i Wien har han sin första repetition på Eurovisionscenen. Efteråt pratar vi i telefon.

– Det finns lite att finslipa på. Kameravinklarna ska bli bättre. Jag ska sätta positionerna. Men det kändes bra, scenen är jättefin, ljuset bland det snyggaste jag sett.

Det där i Metro, om att du kan dejta en kille... Gick du inte lite väl långt där i dina försök att hantera homofobiskandalen?

– Haha, nej, det hade inte med det att göra över huvud taget! Det var en ärlig intervju. Jag tyckte att svaret var självklart. Skulle jag vakna upp en dag och vara attraherad av killar skulle jag såklart dejta en. Det har inte hänt än, men inget säger att det inte skulle kunna hända.

Fakta. Måns Zelmerlöw

Född: 13 juni 1986 i Lund.

Familj: Mamma Birgitta (professor i logopedi), pappa Sven-Olof ­(läkare), systern Fanny.

Genombrott: Slog igenom i ”Idol” 2005, där han slut­ade som femma. Året därpå vann han ”Let’s dance” och spelade sedan huvudrollen i musikalen ”Grease” i Malmö.

Melodifestivalen 2007 ställde han upp i tävlingen för första gången med ”Cara mia” och kom trea. 2009 gjorde han ett nytt försök med ”Hope and glory” och kom fyra.

Programledare: Har lett Lilla Melodifestivalen 2007, ­”Sommarkrysset” 2009, Melodifestival­en 2010 och ”Allsång på Skansen” 2011–2013.

Album: Coverskivan ”Stand by for...” 2007, ”MZW” 2009, två julskivor, och ”Barcelona sessions” 2014.

Aktuell: Vann Melodifestivalen med ”Heroes” och representerar ­Sverige i Eurovision Song Contest i veckan. Nya albumet ”Perfectly damaged” kommer 5 juni.

Fakta. Eurovision song contest

Eurovision song contest arrangeras i år för 60:e gången. Årets upplaga äger rum i Wien, Österrike, efter att Conchita Wurst tog hem segern förra året med ”Rise like a phoenix”.

Totalt deltar 40 länder. För att få vara med krävs att tv-bolaget i landet är medlem i EBU, Europeiska radio- och tv-unionen. I år deltar även Australien för första gången någonsin – specialinbjudna av EBU.

Sju länder är direktkvalificerade till finalen (de största EBU-länderna samt värdlandet och Australien). Resterande bidrag kvalar i två semifinaler. I finalen tävlar 27 länder.

Semifinal 1 sänds i SVT på tisdag klockan 21. Sverige och Måns Zelmerlöw kvalar i semifinal 2 på torsdag klockan 21. Finalen hålls på lördag.

Fakta. Bakom kulissera
  • Text. Hanna Fahl intervjuar Måns Zelmerlöw.
    Plats för intervjun: Ett hotell, en buss, en konsert­lokal och en efterfest i Amsterdam, Nederländerna, samt via telefon från Wien, Österrike.
  • Foto. Anette Nantell i DN:s studio och på resa till Amsterdam.
    Om fotograferingen: I Amsterdam frågade journalister mig om de fick intervjua Måns. Det kan ha berott på den stora vip-brickan med texten ”Swedish delegation of Eurovision” jag hade runt halsen.